Fleischmann - Versionshistorik

Janfre: /* Tryckta referenser */

2026-04-23T16:50:14Z

Tryckta referenser

← Äldre version		Versionen från 23 april 2026 kl. 18.50
Rad 50:		Rad 50:

	[[Jan Jangö]]: ”Ingen lyxhobby längre.” i Lennart Sundström (red.) ''Hobbyboken 1956.'' Stockholm: Wennerbergs förlag 1955 (Fleischmann, [[Märklin]], [[Rivarossi]] och [[Trix]] dominerade den svenska MJ-marknaden).		[[Jan Jangö]]: ”Ingen lyxhobby längre.” i Lennart Sundström (red.) ''Hobbyboken 1956.'' Stockholm: Wennerbergs förlag 1955 (Fleischmann, [[Märklin]], [[Rivarossi]] och [[Trix]] dominerade den svenska MJ-marknaden).

			"Hobby." i ''[[Teknik för alla]]'' nr 12/1959 (Fleischmanns vårnyheter).

	"Fleischmanns nya 01:a." i ''[[Allt om Hobby]]'' nr 6/1967 (Recension av BR 01, katalognummer 1362. [[Axelföljd]] 2'C1'-4).		"Fleischmanns nya 01:a." i ''[[Allt om Hobby]]'' nr 6/1967 (Recension av BR 01, katalognummer 1362. [[Axelföljd]] 2'C1'-4).

Janfre den 6 april 2026 kl. 13.23

2026-04-06T13:23:37Z

← Äldre version		Versionen från 6 april 2026 kl. 15.23
Rad 6:		Rad 6:
	Fleischmann grundades 1887 av en viss Jean Fleischmann, men i begynnelsen hade den inget med leksaker att göra utan dess huvudsakliga inriktning var olika former av gravyrarbeten. Då Nürnberg av gammal tradition har utgjort ett centrum för leksakstillverkning så dröjde det inte alltför lång tid innan man utökade verksamheten. Från ungefär 1898 så började man producera olika magnetiska och urverksdrivna leksaker i bleckplåt vilket fortsatte att vara den dominerande produktionen under många år. Från 1933 utökades sortimentet med olika former av färdiga flygplan och skeppsbyggsatser i metall. 1938 tog man ytterligare ett steg på vägen genom att börja saluföra olika typer av ångmaskinsmodeller samtidigt som man genom övertagandet av den bankrutta firman Doll & Co slutligen tog klivet in på den arena som vi bäst känner till, nämligen järnvägsmodeller. Till en början skedde tillverkningen i [[skala 0]] då man nöjde sig med att fortsätta tillverkningen av Dolls gamla modeller. Andra världskriget kom sedan att sätta stopp för ytterligare utveckling då mycket av produktionskapaciteten ställdes om till annan fabrikation. Åren efter krigsslutet blev svåra, bl.a. fanns det en mängd olika typer av restriktioner.		Fleischmann grundades 1887 av en viss Jean Fleischmann, men i begynnelsen hade den inget med leksaker att göra utan dess huvudsakliga inriktning var olika former av gravyrarbeten. Då Nürnberg av gammal tradition har utgjort ett centrum för leksakstillverkning så dröjde det inte alltför lång tid innan man utökade verksamheten. Från ungefär 1898 så började man producera olika magnetiska och urverksdrivna leksaker i bleckplåt vilket fortsatte att vara den dominerande produktionen under många år. Från 1933 utökades sortimentet med olika former av färdiga flygplan och skeppsbyggsatser i metall. 1938 tog man ytterligare ett steg på vägen genom att börja saluföra olika typer av ångmaskinsmodeller samtidigt som man genom övertagandet av den bankrutta firman Doll & Co slutligen tog klivet in på den arena som vi bäst känner till, nämligen järnvägsmodeller. Till en början skedde tillverkningen i [[skala 0]] då man nöjde sig med att fortsätta tillverkningen av Dolls gamla modeller. Andra världskriget kom sedan att sätta stopp för ytterligare utveckling då mycket av produktionskapaciteten ställdes om till annan fabrikation. Åren efter krigsslutet blev svåra, bl.a. fanns det en mängd olika typer av restriktioner.

	Man försökte dock få fart på produktionen då detta var något som kunde generera behövlig hårdvaluta och man blickade då gärna mot oskadda länder som [[Sverige]] och [[~~Schweiz~~]] som då var potentiella marknader. Nu började man även utveckla ett eget program med egna modeller och 1949 lanserade man ett [[tvåräls]] [[likström]]ssystem i [[skala 0]]. Det var en konkret nyhet för fram tills nu hade [[treräls]]system med mittledare varit allenarådande. Systemet i [[skala 0]] följdes sedan i rask takt av ett dito system i skala [[H0]] som då lanserades 1952. Under 1956 tillverkades även några svenska modeller, bl.a. några D-lok, exklusivt för att på en demobana fira svenska järnvägarnas 100-årsjubileum. En uppryckning på H0-sidan kom sedan att äga rum och den tidigare standardskenan ersattes 1957 av den så kallade modellskenan (även om man kan diskutera ifall det kan sägas vara helt förebildsenligt med mässingsräler). Fleischmanns 0-skaleproduktion överlevde sedan fram till 1959 då H0-skalans ökande popularitet kom att medföra att man helt enkelt beslöt sig för att helt lägga ned 0-skaleproduktionen som hade tappat i efterfrågan. Samma år kom även plåtvagnarna i H0 att ersättas av diton med plastkåpor/korgar och successivt kom nu sedan H0-skalan att utvecklas alltmer. 1966 började man t.ex. lägga över tenderånglokens drivning i tendern för att på så vis erhålla ett mera förebildstroget utseende med fritt rum mellan panna och ramverk.		Man försökte dock få fart på produktionen då detta var något som kunde generera behövlig hårdvaluta och man blickade då gärna mot oskadda länder som [[Sverige]], [[USA]], [[Schweiz]] och även [[Storbritannien]] som då var potentiella marknader. Nu började man även utveckla ett eget program med egna modeller och 1949 lanserade man ett [[tvåräls]] [[likström]]ssystem i [[skala 0]]. Det var en konkret nyhet för fram tills nu hade [[treräls]]system med mittledare varit allenarådande. Systemet i [[skala 0]] följdes sedan i rask takt av ett dito system i skala [[H0]] som då lanserades 1952. Under 1956 tillverkades även några svenska modeller, bl.a. några D-lok, exklusivt för att på en demobana fira svenska järnvägarnas 100-årsjubileum. En uppryckning på H0-sidan kom sedan att äga rum och den tidigare standardskenan ersattes 1957 av den så kallade modellskenan (även om man kan diskutera ifall det kan sägas vara helt förebildsenligt med mässingsräler). Fleischmanns 0-skaleproduktion överlevde sedan fram till 1959 då H0-skalans ökande popularitet kom att medföra att man helt enkelt beslöt sig för att helt lägga ned 0-skaleproduktionen som hade tappat i efterfrågan. Samma år kom även plåtvagnarna i H0 att ersättas av diton med plastkåpor/korgar och successivt kom nu sedan H0-skalan att utvecklas alltmer. 1966 började man t.ex. lägga över tenderånglokens drivning i tendern för att på så vis erhålla ett mera förebildstroget utseende med fritt rum mellan panna och ramverk.

	Helt var man dock inte beredd att överge all annan produktion för 1967 såg ett bilbanesystem kallat [http://www.auto-rallye.esenet.dk/intro.html Fleischmann Auto-Rallye] (senare kallat Monte Carlo) dagens ljus och det producerades sedan under mer än tjugo års tid innan allt då slutligen lades ned. Många anser dock fortfarande att det var ett av de bästa bilbanesystemen (tillsammans med Märklins motsvarighet) som funnits på marknaden, men trots det så klarade man inte konkurrensen från lågpristillverkare vars produktion var baserad i låglöneländer utanför Europa. Situationen blev alltmer ansträngd under andra halvan av 1980-talet och till slut hade man nått till vägs ände och 1989 gick detta system i graven. Andra nymodigheter hade följt parallellt på modelltågssidan. 1960 hade [[Arnold]] introducerat [[N]]-skalan vilket ledde till att andra fick upp ögonen för denna skala. För Fleischmanns del så skedde det med att man släppte sitt Piccolo-program 1969 och det har sedan dess fortsatt att växa framgångsrikt. I [[H0]] nöjde man sig dock mest att ta det lite långsamt. 1970 kom man visserligen med så kallade [[strömställande växlar]], men först 1977 skedde något större. Det var då man kom med sin elektriskt drivna 7,5° vändskiva som kom att vara marknadsledande under många år och som fortfarande är i produktion i olika varianter, både under eget namn och i form av ett slags legoprodukt för Märklins räkning även. Även andra produkter har samproducerats.		Helt var man dock inte beredd att överge all annan produktion för 1967 såg ett bilbanesystem kallat [http://www.auto-rallye.esenet.dk/intro.html Fleischmann Auto-Rallye] (senare kallat Monte Carlo) dagens ljus och det producerades sedan under mer än tjugo års tid innan allt då slutligen lades ned. Många anser dock fortfarande att det var ett av de bästa bilbanesystemen (tillsammans med Märklins motsvarighet) som funnits på marknaden, men trots det så klarade man inte konkurrensen från lågpristillverkare vars produktion var baserad i låglöneländer utanför Europa. Situationen blev alltmer ansträngd under andra halvan av 1980-talet och till slut hade man nått till vägs ände och 1989 gick detta system i graven. Andra nymodigheter hade följt parallellt på modelltågssidan. 1960 hade [[Arnold]] introducerat [[N]]-skalan vilket ledde till att andra fick upp ögonen för denna skala. För Fleischmanns del så skedde det med att man släppte sitt Piccolo-program 1969 och det har sedan dess fortsatt att växa framgångsrikt. I [[H0]] nöjde man sig dock mest att ta det lite långsamt. 1970 kom man visserligen med så kallade [[strömställande växlar]], men först 1977 skedde något större. Det var då man kom med sin elektriskt drivna 7,5° vändskiva som kom att vara marknadsledande under många år och som fortfarande är i produktion i olika varianter, både under eget namn och i form av ett slags legoprodukt för Märklins räkning även. Även andra produkter har samproducerats.

Janfre: /* Tryckta referenser */

2026-04-05T14:14:59Z

Tryckta referenser

← Äldre version		Versionen från 5 april 2026 kl. 16.14
Rad 47:		Rad 47:
	TfA:s Hobbytjänst: ''Allt för järnvägsbyggaren. Katalog 1954/55.'' Stockholm: författaren 1954, s. 26 (Annons för Fleischmann).		TfA:s Hobbytjänst: ''Allt för järnvägsbyggaren. Katalog 1954/55.'' Stockholm: författaren 1954, s. 26 (Annons för Fleischmann).

	"Mj-nyheter på tyska leksaksmässan." i ''[[Teknik för alla]]'' nr 8/1955, s. 8 (Fleischmann lanserar [[amerikanskt]] sortiment i H0).		"Mj-nyheter på tyska leksaksmässan." i ''[[Teknik för alla]]'' nr 8/1955, s. 8 (Fleischmann lanserar [[amerikanskt]] sortiment i H0 på [[Nürnbergmässan]]).

	[[Jan Jangö]]: ”Ingen lyxhobby längre.” i Lennart Sundström (red.) ''Hobbyboken 1956.'' Stockholm: Wennerbergs förlag 1955 (Fleischmann, [[Märklin]], [[Rivarossi]] och [[Trix]] dominerade den svenska MJ-marknaden).		[[Jan Jangö]]: ”Ingen lyxhobby längre.” i Lennart Sundström (red.) ''Hobbyboken 1956.'' Stockholm: Wennerbergs förlag 1955 (Fleischmann, [[Märklin]], [[Rivarossi]] och [[Trix]] dominerade den svenska MJ-marknaden).

Janfre: /* Tryckta referenser */

2026-04-05T14:14:23Z

Tryckta referenser

← Äldre version		Versionen från 5 april 2026 kl. 16.14
Rad 46:		Rad 46:

	TfA:s Hobbytjänst: ''Allt för järnvägsbyggaren. Katalog 1954/55.'' Stockholm: författaren 1954, s. 26 (Annons för Fleischmann).		TfA:s Hobbytjänst: ''Allt för järnvägsbyggaren. Katalog 1954/55.'' Stockholm: författaren 1954, s. 26 (Annons för Fleischmann).

			"Mj-nyheter på tyska leksaksmässan." i ''[[Teknik för alla]]'' nr 8/1955, s. 8 (Fleischmann lanserar [[amerikanskt]] sortiment i H0).

	[[Jan Jangö]]: ”Ingen lyxhobby längre.” i Lennart Sundström (red.) ''Hobbyboken 1956.'' Stockholm: Wennerbergs förlag 1955 (Fleischmann, [[Märklin]], [[Rivarossi]] och [[Trix]] dominerade den svenska MJ-marknaden).		[[Jan Jangö]]: ”Ingen lyxhobby längre.” i Lennart Sundström (red.) ''Hobbyboken 1956.'' Stockholm: Wennerbergs förlag 1955 (Fleischmann, [[Märklin]], [[Rivarossi]] och [[Trix]] dominerade den svenska MJ-marknaden).

Janfre: /* Tryckta referenser */

2026-03-23T19:37:07Z

Tryckta referenser

← Äldre version		Versionen från 23 mars 2026 kl. 21.37
Rad 42:		Rad 42:
	==Tryckta referenser==		==Tryckta referenser==
	Casey Jones: "Leksaks- och modelltåg." i ''[[Teknik för alla]]'' nr 15/1952 (Utbudet 1952. Nämner [[Skala S\|American Flyer]], [[Märklin]], Fleischmann, Vesa, [[Trix]] och [[Hornby]]).		Casey Jones: "Leksaks- och modelltåg." i ''[[Teknik för alla]]'' nr 15/1952 (Utbudet 1952. Nämner [[Skala S\|American Flyer]], [[Märklin]], Fleischmann, Vesa, [[Trix]] och [[Hornby]]).

			"Glad hobbyjul." i ''[[Teknik för alla]]'' nr 25/1952, s. 24 (Annons för TfA Hobbytjänst där Fleischmanns H0-sortiment presenteras).

	TfA:s Hobbytjänst: ''Allt för järnvägsbyggaren. Katalog 1954/55.'' Stockholm: författaren 1954, s. 26 (Annons för Fleischmann).		TfA:s Hobbytjänst: ''Allt för järnvägsbyggaren. Katalog 1954/55.'' Stockholm: författaren 1954, s. 26 (Annons för Fleischmann).

Janfre: /* Tryckta referenser */

2026-03-19T19:46:04Z

Tryckta referenser

← Äldre version		Versionen från 19 mars 2026 kl. 21.46
Rad 41:		Rad 41:

	==Tryckta referenser==		==Tryckta referenser==
			Casey Jones: "Leksaks- och modelltåg." i ''[[Teknik för alla]]'' nr 15/1952 (Utbudet 1952. Nämner [[Skala S\|American Flyer]], [[Märklin]], Fleischmann, Vesa, [[Trix]] och [[Hornby]]).

	TfA:s Hobbytjänst: ''Allt för järnvägsbyggaren. Katalog 1954/55.'' Stockholm: författaren 1954, s. 26 (Annons för Fleischmann).		TfA:s Hobbytjänst: ''Allt för järnvägsbyggaren. Katalog 1954/55.'' Stockholm: författaren 1954, s. 26 (Annons för Fleischmann).

Janfre den 14 mars 2026 kl. 23.33

2026-03-14T23:33:12Z

← Äldre version		Versionen från 15 mars 2026 kl. 01.33
Rad 6:		Rad 6:
	Fleischmann grundades 1887 av en viss Jean Fleischmann, men i begynnelsen hade den inget med leksaker att göra utan dess huvudsakliga inriktning var olika former av gravyrarbeten. Då Nürnberg av gammal tradition har utgjort ett centrum för leksakstillverkning så dröjde det inte alltför lång tid innan man utökade verksamheten. Från ungefär 1898 så började man producera olika magnetiska och urverksdrivna leksaker i bleckplåt vilket fortsatte att vara den dominerande produktionen under många år. Från 1933 utökades sortimentet med olika former av färdiga flygplan och skeppsbyggsatser i metall. 1938 tog man ytterligare ett steg på vägen genom att börja saluföra olika typer av ångmaskinsmodeller samtidigt som man genom övertagandet av den bankrutta firman Doll & Co slutligen tog klivet in på den arena som vi bäst känner till, nämligen järnvägsmodeller. Till en början skedde tillverkningen i [[skala 0]] då man nöjde sig med att fortsätta tillverkningen av Dolls gamla modeller. Andra världskriget kom sedan att sätta stopp för ytterligare utveckling då mycket av produktionskapaciteten ställdes om till annan fabrikation. Åren efter krigsslutet blev svåra, bl.a. fanns det en mängd olika typer av restriktioner.		Fleischmann grundades 1887 av en viss Jean Fleischmann, men i begynnelsen hade den inget med leksaker att göra utan dess huvudsakliga inriktning var olika former av gravyrarbeten. Då Nürnberg av gammal tradition har utgjort ett centrum för leksakstillverkning så dröjde det inte alltför lång tid innan man utökade verksamheten. Från ungefär 1898 så började man producera olika magnetiska och urverksdrivna leksaker i bleckplåt vilket fortsatte att vara den dominerande produktionen under många år. Från 1933 utökades sortimentet med olika former av färdiga flygplan och skeppsbyggsatser i metall. 1938 tog man ytterligare ett steg på vägen genom att börja saluföra olika typer av ångmaskinsmodeller samtidigt som man genom övertagandet av den bankrutta firman Doll & Co slutligen tog klivet in på den arena som vi bäst känner till, nämligen järnvägsmodeller. Till en början skedde tillverkningen i [[skala 0]] då man nöjde sig med att fortsätta tillverkningen av Dolls gamla modeller. Andra världskriget kom sedan att sätta stopp för ytterligare utveckling då mycket av produktionskapaciteten ställdes om till annan fabrikation. Åren efter krigsslutet blev svåra, bl.a. fanns det en mängd olika typer av restriktioner.

	Man försökte dock få fart på produktionen då detta var något som kunde generera behövlig hårdvaluta och man blickade då gärna mot oskadda länder som Sverige och [[Schweiz]] som då var potentiella marknader. Nu började man även utveckla ett eget program med egna modeller och 1949 lanserade man ett [[tvåräls]] [[likström]]ssystem i [[skala 0]]. Det var en konkret nyhet för fram tills nu hade [[treräls]]system med mittledare varit allenarådande. Systemet i [[skala 0]] följdes sedan i rask takt av ett dito system i skala [[H0]] som då lanserades 1952. Under 1956 tillverkades även några svenska modeller, bl.a. några D-lok, exklusivt för att på en demobana fira svenska järnvägarnas 100-årsjubileum. En uppryckning på H0-sidan kom sedan att äga rum och den tidigare standardskenan ersattes 1957 av den så kallade modellskenan (även om man kan diskutera ifall det kan sägas vara helt förebildsenligt med mässingsräler). Fleischmanns 0-skaleproduktion överlevde sedan fram till 1959 då H0-skalans ökande popularitet kom att medföra att man helt enkelt beslöt sig för att helt lägga ned 0-skaleproduktionen som hade tappat i efterfrågan. Samma år kom även plåtvagnarna i H0 att ersättas av diton med plastkåpor/korgar och successivt kom nu sedan H0-skalan att utvecklas alltmer. 1966 började man t.ex. lägga över tenderånglokens drivning i tendern för att på så vis erhålla ett mera förebildstroget utseende med fritt rum mellan panna och ramverk.		Man försökte dock få fart på produktionen då detta var något som kunde generera behövlig hårdvaluta och man blickade då gärna mot oskadda länder som [[Sverige]] och [[Schweiz]] som då var potentiella marknader. Nu började man även utveckla ett eget program med egna modeller och 1949 lanserade man ett [[tvåräls]] [[likström]]ssystem i [[skala 0]]. Det var en konkret nyhet för fram tills nu hade [[treräls]]system med mittledare varit allenarådande. Systemet i [[skala 0]] följdes sedan i rask takt av ett dito system i skala [[H0]] som då lanserades 1952. Under 1956 tillverkades även några svenska modeller, bl.a. några D-lok, exklusivt för att på en demobana fira svenska järnvägarnas 100-årsjubileum. En uppryckning på H0-sidan kom sedan att äga rum och den tidigare standardskenan ersattes 1957 av den så kallade modellskenan (även om man kan diskutera ifall det kan sägas vara helt förebildsenligt med mässingsräler). Fleischmanns 0-skaleproduktion överlevde sedan fram till 1959 då H0-skalans ökande popularitet kom att medföra att man helt enkelt beslöt sig för att helt lägga ned 0-skaleproduktionen som hade tappat i efterfrågan. Samma år kom även plåtvagnarna i H0 att ersättas av diton med plastkåpor/korgar och successivt kom nu sedan H0-skalan att utvecklas alltmer. 1966 började man t.ex. lägga över tenderånglokens drivning i tendern för att på så vis erhålla ett mera förebildstroget utseende med fritt rum mellan panna och ramverk.

	Helt var man dock inte beredd att överge all annan produktion för 1967 såg ett bilbanesystem kallat [http://www.auto-rallye.esenet.dk/intro.html Fleischmann Auto-Rallye] (senare kallat Monte Carlo) dagens ljus och det producerades sedan under mer än tjugo års tid innan allt då slutligen lades ned. Många anser dock fortfarande att det var ett av de bästa bilbanesystemen (tillsammans med Märklins motsvarighet) som funnits på marknaden, men trots det så klarade man inte konkurrensen från lågpristillverkare vars produktion var baserad i låglöneländer utanför Europa. Situationen blev alltmer ansträngd under andra halvan av 1980-talet och till slut hade man nått till vägs ände och 1989 gick detta system i graven. Andra nymodigheter hade följt parallellt på modelltågssidan. 1960 hade [[Arnold]] introducerat [[N]]-skalan vilket ledde till att andra fick upp ögonen för denna skala. För Fleischmanns del så skedde det med att man släppte sitt Piccolo-program 1969 och det har sedan dess fortsatt att växa framgångsrikt. I [[H0]] nöjde man sig dock mest att ta det lite långsamt. 1970 kom man visserligen med så kallade [[strömställande växlar]], men först 1977 skedde något större. Det var då man kom med sin elektriskt drivna 7,5° vändskiva som kom att vara marknadsledande under många år och som fortfarande är i produktion i olika varianter, både under eget namn och i form av ett slags legoprodukt för Märklins räkning även. Även andra produkter har samproducerats.		Helt var man dock inte beredd att överge all annan produktion för 1967 såg ett bilbanesystem kallat [http://www.auto-rallye.esenet.dk/intro.html Fleischmann Auto-Rallye] (senare kallat Monte Carlo) dagens ljus och det producerades sedan under mer än tjugo års tid innan allt då slutligen lades ned. Många anser dock fortfarande att det var ett av de bästa bilbanesystemen (tillsammans med Märklins motsvarighet) som funnits på marknaden, men trots det så klarade man inte konkurrensen från lågpristillverkare vars produktion var baserad i låglöneländer utanför Europa. Situationen blev alltmer ansträngd under andra halvan av 1980-talet och till slut hade man nått till vägs ände och 1989 gick detta system i graven. Andra nymodigheter hade följt parallellt på modelltågssidan. 1960 hade [[Arnold]] introducerat [[N]]-skalan vilket ledde till att andra fick upp ögonen för denna skala. För Fleischmanns del så skedde det med att man släppte sitt Piccolo-program 1969 och det har sedan dess fortsatt att växa framgångsrikt. I [[H0]] nöjde man sig dock mest att ta det lite långsamt. 1970 kom man visserligen med så kallade [[strömställande växlar]], men först 1977 skedde något större. Det var då man kom med sin elektriskt drivna 7,5° vändskiva som kom att vara marknadsledande under många år och som fortfarande är i produktion i olika varianter, både under eget namn och i form av ett slags legoprodukt för Märklins räkning även. Även andra produkter har samproducerats.

Janfre den 5 januari 2026 kl. 08.52

2026-01-05T08:52:43Z

← Äldre version		Versionen från 5 januari 2026 kl. 10.52
Rad 30:		Rad 30:
	Rykten hade florerat om att firman hade ekonomiska problem sedan 2005 och i januari 2008 bekräftades detta då aktiemajoriteten såldes till Modelleisenbahn GmbH, dvs. samma bolag som äger [[Roco]] efter dess rekonstruktion. De ekonomiska svårigheterna fortsatte emellertid, och man gick igenom en ny konkursprocess 2015. Verksamheten i Heilbronn ställdes helt in 2019, varvid produktionen mellan Fleischmann och [[Roco]] delades upp så att Fleischmann tog över alla produkter i [[skala N]], och [[Roco]] alla i [[H0]].		Rykten hade florerat om att firman hade ekonomiska problem sedan 2005 och i januari 2008 bekräftades detta då aktiemajoriteten såldes till Modelleisenbahn GmbH, dvs. samma bolag som äger [[Roco]] efter dess rekonstruktion. De ekonomiska svårigheterna fortsatte emellertid, och man gick igenom en ny konkursprocess 2015. Verksamheten i Heilbronn ställdes helt in 2019, varvid produktionen mellan Fleischmann och [[Roco]] delades upp så att Fleischmann tog över alla produkter i [[skala N]], och [[Roco]] alla i [[H0]].

	Från 1950- till 1970-talet fick Fleischmann en stark ställning på den svenska [[H0]]-marknaden, och var den främste konkurrenten till [[Märklin]]. På 1950-talet var TfA Hobbytjänst importör, senare (1970-talet) var det bl.a. Odima AB. Under denna period släpptes '''[[SJ ellok litt Da\|Da]]''', '''[[SJ ellok litt Rc\|Rc]]''' och '''[[SJ personvagnar av 1960-talsmodell#Bo5\|Bo5]]'''. Fokuseringen på den tyska hemmamarknaden ledde till en långsam försvagning efter det, varvid [[Roco]] tog över som det dominerande märket för [[tvåräls]] [[H0]] i Sverige. Samtidigt blev Fleischmann dominant inom svensk [[N]]-skala genom '''[[SJ ellok litt D\|Du2]]''', [[SJ ellok litt Rc\|Rc]] och [[SJ personvagnar av modifierad 1940-talsmodell\|personvagnar]].		Från 1950- till 1970-talet fick Fleischmann en stark ställning på den svenska [[H0]]-marknaden, och var den främste konkurrenten till [[Märklin]]. På 1950-talet var TfA Hobbytjänst importör, senare (1970-talet) var det bl.a. Odima AB. Under denna period släpptes '''[[SJ ellok litt Da\|Da]]''', '''[[SJ ellok litt Rc\|Rc]]''' och '''[[SJ personvagnar av 1960-talsmodell#Bo5\|Bo5]]'''. Fokuseringen på den tyska hemmamarknaden ledde sedan till en långsam försvagning efter det, varvid [[Roco]] tog över som det dominerande märket för [[tvåräls]] [[H0]] i Sverige. Samtidigt blev Fleischmann dominant inom svensk [[N]]-skala genom '''[[SJ ellok litt D\|Du2]]''', [[SJ ellok litt Rc\|Rc]] och [[SJ personvagnar av modifierad 1940-talsmodell\|personvagnar]].
	==Webreferenser==		==Webreferenser==
	[https://www.fleischmann.de/en/home/index.html Fleischmann.de] (Hemsida).		[https://www.fleischmann.de/en/home/index.html Fleischmann.de] (Hemsida).

Janfre den 18 december 2025 kl. 06.46

2025-12-18T06:46:13Z

← Äldre version		Versionen från 18 december 2025 kl. 08.46
Rad 6:		Rad 6:
	Fleischmann grundades 1887 av en viss Jean Fleischmann, men i begynnelsen hade den inget med leksaker att göra utan dess huvudsakliga inriktning var olika former av gravyrarbeten. Då Nürnberg av gammal tradition har utgjort ett centrum för leksakstillverkning så dröjde det inte alltför lång tid innan man utökade verksamheten. Från ungefär 1898 så började man producera olika magnetiska och urverksdrivna leksaker i bleckplåt vilket fortsatte att vara den dominerande produktionen under många år. Från 1933 utökades sortimentet med olika former av färdiga flygplan och skeppsbyggsatser i metall. 1938 tog man ytterligare ett steg på vägen genom att börja saluföra olika typer av ångmaskinsmodeller samtidigt som man genom övertagandet av den bankrutta firman Doll & Co slutligen tog klivet in på den arena som vi bäst känner till, nämligen järnvägsmodeller. Till en början skedde tillverkningen i [[skala 0]] då man nöjde sig med att fortsätta tillverkningen av Dolls gamla modeller. Andra världskriget kom sedan att sätta stopp för ytterligare utveckling då mycket av produktionskapaciteten ställdes om till annan fabrikation. Åren efter krigsslutet blev svåra, bl.a. fanns det en mängd olika typer av restriktioner.		Fleischmann grundades 1887 av en viss Jean Fleischmann, men i begynnelsen hade den inget med leksaker att göra utan dess huvudsakliga inriktning var olika former av gravyrarbeten. Då Nürnberg av gammal tradition har utgjort ett centrum för leksakstillverkning så dröjde det inte alltför lång tid innan man utökade verksamheten. Från ungefär 1898 så började man producera olika magnetiska och urverksdrivna leksaker i bleckplåt vilket fortsatte att vara den dominerande produktionen under många år. Från 1933 utökades sortimentet med olika former av färdiga flygplan och skeppsbyggsatser i metall. 1938 tog man ytterligare ett steg på vägen genom att börja saluföra olika typer av ångmaskinsmodeller samtidigt som man genom övertagandet av den bankrutta firman Doll & Co slutligen tog klivet in på den arena som vi bäst känner till, nämligen järnvägsmodeller. Till en början skedde tillverkningen i [[skala 0]] då man nöjde sig med att fortsätta tillverkningen av Dolls gamla modeller. Andra världskriget kom sedan att sätta stopp för ytterligare utveckling då mycket av produktionskapaciteten ställdes om till annan fabrikation. Åren efter krigsslutet blev svåra, bl.a. fanns det en mängd olika typer av restriktioner.

	Man försökte dock få fart på produktionen då detta var något som kunde generera behövlig hårdvaluta och man blickade då gärna mot oskadda länder som Sverige och [[Schweiz]] som då var potentiella marknader. Nu började man även utveckla ett eget program med egna modeller och 1949 lanserade man ett [[tvåräls]] ~~likströmssystem~~ i [[skala 0]]. Det var en konkret nyhet för fram tills nu hade [[treräls]]system med mittledare varit allenarådande. Systemet i [[skala 0]] följdes sedan i rask takt av ett dito system i skala [[H0]] som då lanserades 1952. Under 1956 tillverkades även några svenska modeller, bl.a. några D-lok, exklusivt för att på en demobana fira svenska järnvägarnas 100-årsjubileum. En uppryckning på H0-sidan kom sedan att äga rum och den tidigare standardskenan ersattes 1957 av den så kallade modellskenan (även om man kan diskutera ifall det kan sägas vara helt förebildsenligt med mässingsräler). Fleischmanns 0-skaleproduktion överlevde sedan fram till 1959 då H0-skalans ökande popularitet kom att medföra att man helt enkelt beslöt sig för att helt lägga ned 0-skaleproduktionen som hade tappat i efterfrågan. Samma år kom även plåtvagnarna i H0 att ersättas av diton med plastkåpor/korgar och successivt kom nu sedan H0-skalan att utvecklas alltmer. 1966 började man t.ex. lägga över tenderånglokens drivning i tendern för att på så vis erhålla ett mera förebildstroget utseende med fritt rum mellan panna och ramverk.		Man försökte dock få fart på produktionen då detta var något som kunde generera behövlig hårdvaluta och man blickade då gärna mot oskadda länder som Sverige och [[Schweiz]] som då var potentiella marknader. Nu började man även utveckla ett eget program med egna modeller och 1949 lanserade man ett [[tvåräls]] [[likström]]ssystem i [[skala 0]]. Det var en konkret nyhet för fram tills nu hade [[treräls]]system med mittledare varit allenarådande. Systemet i [[skala 0]] följdes sedan i rask takt av ett dito system i skala [[H0]] som då lanserades 1952. Under 1956 tillverkades även några svenska modeller, bl.a. några D-lok, exklusivt för att på en demobana fira svenska järnvägarnas 100-årsjubileum. En uppryckning på H0-sidan kom sedan att äga rum och den tidigare standardskenan ersattes 1957 av den så kallade modellskenan (även om man kan diskutera ifall det kan sägas vara helt förebildsenligt med mässingsräler). Fleischmanns 0-skaleproduktion överlevde sedan fram till 1959 då H0-skalans ökande popularitet kom att medföra att man helt enkelt beslöt sig för att helt lägga ned 0-skaleproduktionen som hade tappat i efterfrågan. Samma år kom även plåtvagnarna i H0 att ersättas av diton med plastkåpor/korgar och successivt kom nu sedan H0-skalan att utvecklas alltmer. 1966 började man t.ex. lägga över tenderånglokens drivning i tendern för att på så vis erhålla ett mera förebildstroget utseende med fritt rum mellan panna och ramverk.

	Helt var man dock inte beredd att överge all annan produktion för 1967 såg ett bilbanesystem kallat [http://www.auto-rallye.esenet.dk/intro.html Fleischmann Auto-Rallye] (senare kallat Monte Carlo) dagens ljus och det producerades sedan under mer än tjugo års tid innan allt då slutligen lades ned. Många anser dock fortfarande att det var ett av de bästa bilbanesystemen (tillsammans med Märklins motsvarighet) som funnits på marknaden, men trots det så klarade man inte konkurrensen från lågpristillverkare vars produktion var baserad i låglöneländer utanför Europa. Situationen blev alltmer ansträngd under andra halvan av 1980-talet och till slut hade man nått till vägs ände och 1989 gick detta system i graven. Andra nymodigheter hade följt parallellt på modelltågssidan. 1960 hade [[Arnold]] introducerat [[N]]-skalan vilket ledde till att andra fick upp ögonen för denna skala. För Fleischmanns del så skedde det med att man släppte sitt Piccolo-program 1969 och det har sedan dess fortsatt att växa framgångsrikt. I [[H0]] nöjde man sig dock mest att ta det lite långsamt. 1970 kom man visserligen med så kallade [[strömställande växlar]], men först 1977 skedde något större. Det var då man kom med sin elektriskt drivna 7,5° vändskiva som kom att vara marknadsledande under många år och som fortfarande är i produktion i olika varianter, både under eget namn och i form av ett slags legoprodukt för Märklins räkning även. Även andra produkter har samproducerats.		Helt var man dock inte beredd att överge all annan produktion för 1967 såg ett bilbanesystem kallat [http://www.auto-rallye.esenet.dk/intro.html Fleischmann Auto-Rallye] (senare kallat Monte Carlo) dagens ljus och det producerades sedan under mer än tjugo års tid innan allt då slutligen lades ned. Många anser dock fortfarande att det var ett av de bästa bilbanesystemen (tillsammans med Märklins motsvarighet) som funnits på marknaden, men trots det så klarade man inte konkurrensen från lågpristillverkare vars produktion var baserad i låglöneländer utanför Europa. Situationen blev alltmer ansträngd under andra halvan av 1980-talet och till slut hade man nått till vägs ände och 1989 gick detta system i graven. Andra nymodigheter hade följt parallellt på modelltågssidan. 1960 hade [[Arnold]] introducerat [[N]]-skalan vilket ledde till att andra fick upp ögonen för denna skala. För Fleischmanns del så skedde det med att man släppte sitt Piccolo-program 1969 och det har sedan dess fortsatt att växa framgångsrikt. I [[H0]] nöjde man sig dock mest att ta det lite långsamt. 1970 kom man visserligen med så kallade [[strömställande växlar]], men först 1977 skedde något större. Det var då man kom med sin elektriskt drivna 7,5° vändskiva som kom att vara marknadsledande under många år och som fortfarande är i produktion i olika varianter, både under eget namn och i form av ett slags legoprodukt för Märklins räkning även. Även andra produkter har samproducerats.

Janfre den 18 december 2025 kl. 06.45

2025-12-18T06:45:30Z

← Äldre version		Versionen från 18 december 2025 kl. 08.45
Rad 6:		Rad 6:
	Fleischmann grundades 1887 av en viss Jean Fleischmann, men i begynnelsen hade den inget med leksaker att göra utan dess huvudsakliga inriktning var olika former av gravyrarbeten. Då Nürnberg av gammal tradition har utgjort ett centrum för leksakstillverkning så dröjde det inte alltför lång tid innan man utökade verksamheten. Från ungefär 1898 så började man producera olika magnetiska och urverksdrivna leksaker i bleckplåt vilket fortsatte att vara den dominerande produktionen under många år. Från 1933 utökades sortimentet med olika former av färdiga flygplan och skeppsbyggsatser i metall. 1938 tog man ytterligare ett steg på vägen genom att börja saluföra olika typer av ångmaskinsmodeller samtidigt som man genom övertagandet av den bankrutta firman Doll & Co slutligen tog klivet in på den arena som vi bäst känner till, nämligen järnvägsmodeller. Till en början skedde tillverkningen i [[skala 0]] då man nöjde sig med att fortsätta tillverkningen av Dolls gamla modeller. Andra världskriget kom sedan att sätta stopp för ytterligare utveckling då mycket av produktionskapaciteten ställdes om till annan fabrikation. Åren efter krigsslutet blev svåra, bl.a. fanns det en mängd olika typer av restriktioner.		Fleischmann grundades 1887 av en viss Jean Fleischmann, men i begynnelsen hade den inget med leksaker att göra utan dess huvudsakliga inriktning var olika former av gravyrarbeten. Då Nürnberg av gammal tradition har utgjort ett centrum för leksakstillverkning så dröjde det inte alltför lång tid innan man utökade verksamheten. Från ungefär 1898 så började man producera olika magnetiska och urverksdrivna leksaker i bleckplåt vilket fortsatte att vara den dominerande produktionen under många år. Från 1933 utökades sortimentet med olika former av färdiga flygplan och skeppsbyggsatser i metall. 1938 tog man ytterligare ett steg på vägen genom att börja saluföra olika typer av ångmaskinsmodeller samtidigt som man genom övertagandet av den bankrutta firman Doll & Co slutligen tog klivet in på den arena som vi bäst känner till, nämligen järnvägsmodeller. Till en början skedde tillverkningen i [[skala 0]] då man nöjde sig med att fortsätta tillverkningen av Dolls gamla modeller. Andra världskriget kom sedan att sätta stopp för ytterligare utveckling då mycket av produktionskapaciteten ställdes om till annan fabrikation. Åren efter krigsslutet blev svåra, bl.a. fanns det en mängd olika typer av restriktioner.

	Man försökte dock få fart på produktionen då detta var något som kunde generera behövlig hårdvaluta och man blickade då gärna mot oskadda länder som Sverige och Schweiz som då var potentiella marknader. Nu började man även utveckla ett eget program med egna modeller och 1949 lanserade man ett [[tvåräls]] likströmssystem i [[skala 0]]. Det var en konkret nyhet för fram tills nu hade [[treräls]]system med mittledare varit allenarådande. Systemet i [[skala 0]] följdes sedan i rask takt av ett dito system i skala [[H0]] som då lanserades 1952. Under 1956 tillverkades även några svenska modeller, bl.a. några D-lok, exklusivt för att på en demobana fira svenska järnvägarnas 100-årsjubileum. En uppryckning på H0-sidan kom sedan att äga rum och den tidigare standardskenan ersattes 1957 av den så kallade modellskenan (även om man kan diskutera ifall det kan sägas vara helt förebildsenligt med mässingsräler). Fleischmanns 0-skaleproduktion överlevde sedan fram till 1959 då H0-skalans ökande popularitet kom att medföra att man helt enkelt beslöt sig för att helt lägga ned 0-skaleproduktionen som hade tappat i efterfrågan. Samma år kom även plåtvagnarna i H0 att ersättas av diton med plastkåpor/korgar och successivt kom nu sedan H0-skalan att utvecklas alltmer. 1966 började man t.ex. lägga över tenderånglokens drivning i tendern för att på så vis erhålla ett mera förebildstroget utseende med fritt rum mellan panna och ramverk.		Man försökte dock få fart på produktionen då detta var något som kunde generera behövlig hårdvaluta och man blickade då gärna mot oskadda länder som Sverige och [[Schweiz]] som då var potentiella marknader. Nu började man även utveckla ett eget program med egna modeller och 1949 lanserade man ett [[tvåräls]] likströmssystem i [[skala 0]]. Det var en konkret nyhet för fram tills nu hade [[treräls]]system med mittledare varit allenarådande. Systemet i [[skala 0]] följdes sedan i rask takt av ett dito system i skala [[H0]] som då lanserades 1952. Under 1956 tillverkades även några svenska modeller, bl.a. några D-lok, exklusivt för att på en demobana fira svenska järnvägarnas 100-årsjubileum. En uppryckning på H0-sidan kom sedan att äga rum och den tidigare standardskenan ersattes 1957 av den så kallade modellskenan (även om man kan diskutera ifall det kan sägas vara helt förebildsenligt med mässingsräler). Fleischmanns 0-skaleproduktion överlevde sedan fram till 1959 då H0-skalans ökande popularitet kom att medföra att man helt enkelt beslöt sig för att helt lägga ned 0-skaleproduktionen som hade tappat i efterfrågan. Samma år kom även plåtvagnarna i H0 att ersättas av diton med plastkåpor/korgar och successivt kom nu sedan H0-skalan att utvecklas alltmer. 1966 började man t.ex. lägga över tenderånglokens drivning i tendern för att på så vis erhålla ett mera förebildstroget utseende med fritt rum mellan panna och ramverk.

	Helt var man dock inte beredd att överge all annan produktion för 1967 såg ett bilbanesystem kallat [http://www.auto-rallye.esenet.dk/intro.html Fleischmann Auto-Rallye] (senare kallat Monte Carlo) dagens ljus och det producerades sedan under mer än tjugo års tid innan allt då slutligen lades ned. Många anser dock fortfarande att det var ett av de bästa bilbanesystemen (tillsammans med Märklins motsvarighet) som funnits på marknaden, men trots det så klarade man inte konkurrensen från lågpristillverkare vars produktion var baserad i låglöneländer utanför Europa. Situationen blev alltmer ansträngd under andra halvan av 1980-talet och till slut hade man nått till vägs ände och 1989 gick detta system i graven. Andra nymodigheter hade följt parallellt på modelltågssidan. 1960 hade [[Arnold]] introducerat [[N]]-skalan vilket ledde till att andra fick upp ögonen för denna skala. För Fleischmanns del så skedde det med att man släppte sitt Piccolo-program 1969 och det har sedan dess fortsatt att växa framgångsrikt. I [[H0]] nöjde man sig dock mest att ta det lite långsamt. 1970 kom man visserligen med så kallade [[strömställande växlar]], men först 1977 skedde något större. Det var då man kom med sin elektriskt drivna 7,5° vändskiva som kom att vara marknadsledande under många år och som fortfarande är i produktion i olika varianter, både under eget namn och i form av ett slags legoprodukt för Märklins räkning även. Även andra produkter har samproducerats.		Helt var man dock inte beredd att överge all annan produktion för 1967 såg ett bilbanesystem kallat [http://www.auto-rallye.esenet.dk/intro.html Fleischmann Auto-Rallye] (senare kallat Monte Carlo) dagens ljus och det producerades sedan under mer än tjugo års tid innan allt då slutligen lades ned. Många anser dock fortfarande att det var ett av de bästa bilbanesystemen (tillsammans med Märklins motsvarighet) som funnits på marknaden, men trots det så klarade man inte konkurrensen från lågpristillverkare vars produktion var baserad i låglöneländer utanför Europa. Situationen blev alltmer ansträngd under andra halvan av 1980-talet och till slut hade man nått till vägs ände och 1989 gick detta system i graven. Andra nymodigheter hade följt parallellt på modelltågssidan. 1960 hade [[Arnold]] introducerat [[N]]-skalan vilket ledde till att andra fick upp ögonen för denna skala. För Fleischmanns del så skedde det med att man släppte sitt Piccolo-program 1969 och det har sedan dess fortsatt att växa framgångsrikt. I [[H0]] nöjde man sig dock mest att ta det lite långsamt. 1970 kom man visserligen med så kallade [[strömställande växlar]], men först 1977 skedde något större. Det var då man kom med sin elektriskt drivna 7,5° vändskiva som kom att vara marknadsledande under många år och som fortfarande är i produktion i olika varianter, både under eget namn och i form av ett slags legoprodukt för Märklins räkning även. Även andra produkter har samproducerats.