Skala G

Från Svensk MJ-Wiki
Version från den 6 januari 2020 kl. 18.29 av Admin (Diskussion | bidrag)
Hoppa till: navigering, sök

Skala G är en samlingsbenämning på ett antal olika smalspåriga skalor. Den introducerades under 60-talet av den tyska firman Lehman Grossbahn (LGB), med smalspåriga modeller i skala 1/22,5 på 45 mm spårvidd. I NEM-normen kallas skalan IIm. LGB, ursprungligen en leksakstillverkare med anor så långt tillbaka som till sent 1800-tal, var under många år mer eller mindre ensam herre på täppan som tillverkare i skala G. Dock har på senare år märkts ett ökat intresse för denna skala, och andra tillverkare har tillkommit, t.ex Bachman, Aristocraft m.fl.

Detta har även medfört viss spridning när det gäller skalor mm, så tillvida att de amerikanska tillverkarna anger skala 1/20,3, dock fortfarande med 45 mm spårvidd. (Denna skala benämns Fn3 av NMRA) På senare år (90-talet och framåt) så har även LGB börjat tillverka modeller med normalspårig amerikansk förebild, dessa brukar då anges som skala 1/29, fortfarande med 45 mm spårvidd. Då börjar man närma sig skala 1.

Eftersom tågen blir ganska stora i skala G, så öppnar sig flera möjligheter till ett annorlunda modellrallande. Den första möjligheten är att flytta ut hela eller delar av sin bana ut i trädgården (förutsätter naturligvis att man har en trädgård). En G-skalig bana kan bli ett mycket dekorativt inslag i en välskött trädgård. LGB's materiel klarar en utomhusvistelse bra, all plast är UV skyddad för att inte brytas ner av solen, lokens drivlinor är helt inkapslade, axlar och andra ståldetaljer är tillverkade av rostfritt material, rälerna är av solid mässingsprofil. En varning kan vara på sin plats här, andra fabrikat (ingen nämnd, ingen glömd) klarar vårt svenska klimat betydligt sämre än LGB.

Dock finns ett bekymmer med att ha en bana i trädgården, och det är strömupptagningen från spåret. Om man har sitt spår liggandes ute året runt, så kommer väder och vind att efter några år göra strömmatningen tämligen osäker. Det är framför allt skarvjärnen som kommer att börja glappa och oxidera. Ett alternativ kan då vara att mata ström via kablar till varje enskild spårbit, eller så gör man problemet till en möjlighet, man kör tågen på batteri.

Det kan låta som ett stort steg bakåt, under 1950- och 60-talen fanns det batteridrivna modelljärnvägar, eller kanske var det rena leksakståg, som kunde konverteras till modeller, bl.a. genom att man skaffade en transformator. Dock har batteritekniken tagit ett eller två steg framåt under de senaste femtio åren, och idag (2008) kan man enkelt stoppa in ett antal laddbara AA eller AAA celler under kåpan på ett lok i skala G. Tolv celler ger 14,4 volt, det räcker i allmänhet mycket väl, och moderna celler med en kapacitet över 2000 mAh klara lätt av att ge den ström som behövs för en hel dags trafik. Vän av ordning undrar då naturligtvis hur man manövrerar sitt batterilok, jo man kör det via radio. Samma typ av radiostyrning som används för båt, bil eller flyg. Den enklaste och billigaste radion som idag finns i handeln, är avsedd för RC-bil, och har två kanaler. En sån utrustning går utmärkt att installera i ett lok, den ena kanalen går då till fartreglaget, den andra kanalen kan användas till övriga funktioner, ljud eller liknande.

Den tredje möjligheten är att om man anlägger en trädgårdsbana med 45 mm spårvidd, så har man grunden till en livesteambana, live steam finns i många olika skalor och storlekar, men det finns en hel material tillverkad för 45 mm spårvidd.

Wiki-artiklar om skalor

Skalor för smalspår

Referenser

Mats Dahlström: "En titt på Bachmanns G-skala." i Smalspårigt nr 54/1993 (Presentation av Bachmanns G-skaleprogram).

Kjell Jansson: "KUJ nr 2 i skala G." i Smalspårigt nr 76/2001 (Scratchbygge).