Kontaktledning

Från Svensk MJ-Wiki
Version från den 9 augusti 2019 kl. 13.02 av 213.113.28.162 (Diskussion) (Gör version 10524 av 193.148.19.167 (diskussion) ogjord)
Hoppa till: navigering, sök

Kontaktledning är en ledning som överför elektrisk ström till eldrivna dragfordon. Kontaktledningen är utförd så att återledningen sker genom jord, d.v.s. genom spåret. Kontaktledning finns i olika utföranden, i första hand som luftledning eller som strömskena (som t.ex. i Stockholms tunnelbana). I denna artikel behandlas luftledning.

Funktion

Kontaktledningen utgör en sluten krets tillsammans med dragfordonet och återledning via jord, d.v.s. spåret. Fordonen tar upp ström från kontaktledningen med hjälp av en strömavtagare, som i regel släpar mot kontaktledningen. Drivspänningen kan variera mellan olika system, mellan 220 V och 25000 V åtminstone. Både likström och växelström förekommer.

Kontaktledningen måste ligga på en någorlunda konstant höjd över spåret. Ofta behöver höjden kunna minska, främst vid passage av tunnlar och broar. Strömavtagarna måste därför kunna pressas ihop av kontaktledningen. Kontaktledningen måste också vara någorlunda plan. För att jämna ut slitaget på strömavtagarna går kontaktledningen dessutom i zick-zack. Kontaktledningen måste också kunna hantera värmeutvidgningen av materialet utan att dragspänningen i tråden ändras, det löses genom att ledningen är indelad i sektioner som spänns med vikter.

Komponenter

I följande avsnitt beskrivs de komponenter som utgör ett typiskt kontaktledningssystem.

  • Kontakttråd är tråden som överför ström till fordonen, i regel utförd av koppar.
  • Bärlina används för att hänga upp kontakttråden så att den hänger rakt. Bärlinan är också utförd i koppar för att leda ström och ha samma väremutvdgning som kontakttråden. Äldre system för lägre spänning (t.ex. spårväg) saknar ibland bärlina.
  • Bärtrådar förbinder kontakttråden med bärlinan.
  • Utliggare används för att fästa kontaktledningen i stolpen vid få parallella spår, främst på linjen. Utliggarna är elektriskt isolerade från stolpen, och utförda så att de kan svänga runt stolpen för att värmeutvidgningen ska kunna tas upp. Utliggarna har också olika längd för att skapa zick-zackdragningen av kontakttråden. Vid sektionsskarvar och växlar används dubbla utliggare för att byta kontaktledningssektion.
  • Bryggor används i stället för utliggare när många parallella spår finns, främst på bangårdar.
  • Stolpar av olika längd används för att bära upp bryggor och utliggare. Stolparna är isolerade från kontaktledningen.
  • Spännanordningar används för att hålla kontaktledningen spänd. Kontaktledningen är indelad i uppspänningssektioner med en spännanordning i varje ände. Spännanordningarna utgörs i regel av motvikter, även om fjädrar förekommer. Spännanordningar kan vara gemensamma för kontaktråd och och bärlina, eller separata.
  • Sugtransformatorer eller spartransformatorerer används för att förbättra återledningen genom spåret, eftersom strömmen ibland hittar andra vägar än genom rälerna. Dessa s.k. vagabonderande strömmar minimeras med sug- eller spartransformatorer.
  • Drivsektioner utgör kontaktledningens elektriska indelning. Drivsektionernas skarvar ligger i regel vid sugtransformatorerna. En drivsektion består normalt av flera uppspänningsektioner.
  • Sektionsskarv finns mellan drivsektioner och vid sugtransformatorerna. Vid vissa växlar krävs en sektionsskarv för att undvika livsfarliga strömmar mellan drivsektionerna.
  • Frånskiljare för att koppla om drivsektioner.

Utförandet på dessa komponenter är olika för olika kontaktledningssystem, och har också ändrats genom åren. Alla komponenter finns inte heller i alla system. För modellbyggaren innebär det att utförandet av kontaktledningen beror på vald förebild och epok.

Hi! svenskmjwiki.se

We suggesting

Sending your commercial offer through the Contact us form which can be found on the sites in the contact partition. Feedback forms are filled in by our program and the captcha is solved. The superiority of this method is that messages sent through feedback forms are whitelisted. This method improve the chances that your message will be read.

Our database contains more than 25 million sites around the world to which we can send your message.

The cost of one million messages 49 USD

FREE TEST mailing of 50,000 messages to any country of your choice.


This message is automatically generated to use our contacts for communication.


Contact us. Telegram - @FeedbackFormEU Skype FeedbackForm2019 Email - FeedbackForm@make-success.com

Kontaktledning i modell

Kontaktledning innebär utmaningar för modelljärnvägsbyggaren. Kontaktledning är en rätt omfattande konstruktion med mycket detaljer och besvärliga hållfasthetsproblem. När kontaktledningen väl är byggd försvårar den också åtkomlighet på modelljärnvägen och kan dessutom vara rätt ömtålig. Bygger modelljärnväg med svensk förebild är det dock i många fall svårt att undgå kontaktledning.

Olika byggare har hanterat dessa utmaningar på olika sätt. Det finns i huvudsak fyra alternativa sätt att bygga kontaktledning för MJ, alla med olika för- och nackdelar.

  1. Det enklaste alternativet är att bygga endast bryggor och utliggare, d.v.s. utelämna själva kontaktledningen och andra ledningar längs med banan och bara sätta stolpar, utliggare och bryggor. Det är det enklaste sättet att bygga kontaktledning, och man slipper också ledningar som försvårar åtkomst på anläggningen och riskerar att skada kontaktledningen i sig. För att denna lösning ska fungera säkert måste höjden på utliggare och bryggor vara högre än uppfällda strömavtagare. Strömavtagarna behöver vanligen säkras för att åstadkomma detta, så att de inte kan nå över en viss höjd.
  2. Alternativ två är att bygga hela kontaktledningen men med luftspalt, så att alla ledningar ingår, men att strömavtagarna fortfarande inte tillåts komma åt kontaktledningen. Strömavtagarna måste fortfarande säkras på samma sätt som när endast utliggare och bryggor är på plats. Fördelen är förstås estetisk, man får en mera komplett modell av kontaktledningen samtidigt som ledningen kan byggas utan hänsyn till kraften från strömavtagarna. Med denna lösning går det inte att få varierande höjd på ledningen vid broar och tunnlar.
  3. Mekaniskt fungerande ledning innebär att strömavtagarna släpar mot kontaktledningen som hos förebilden. Kontaktledningen måste vara stadig nog att hantera den belastningen, men lösningen tillåter att ledningen sänks vid passage av broar och tunnlar.
  4. Elektriskt fungerande ledning innebär att kontaktledningen också används för att ta upp ena polen för strömförsörjningen till modellfordonen. Förutom att hantera de mekaniska krav som diskuterats ovan, innebär det också att kontaktledningen måste ha tillräcklig strömledningsförmåga, samt att fordonen måste vara kopplade för att ta upp ström från kontaktledningen.

Referenser

Christer Engström: "Kontaktledning i skala 1:1 och i modell." i Christer Engström, Rutger Friberg & Lars Olov Karlsson (red.): Allt om Modelltåg. Modelljärnvägsboken. Stockholm: Allt om Hobby 2001. (Behandlar svensk kontaktledning i förebild och modell).

Wikipedia: Kontaktledning (järnväg)

Wikipedia: Rälsåterledning