Skillnad mellan versioner av "Metall för hobbyarbeten"

Från Svensk MJ-Wiki
Hoppa till: navigering, sök
m (Referenser)
m
Rad 2: Rad 2:
 
Metall i modelljärnvägsarbeten används främst när man behöver ett förhållendevis starkt material. Syftet att bygga modeller i metall är i allmänhet att kunna få (någorlunda) skalenliga delar med tillräcklig hållfasthet.
 
Metall i modelljärnvägsarbeten används främst när man behöver ett förhållendevis starkt material. Syftet att bygga modeller i metall är i allmänhet att kunna få (någorlunda) skalenliga delar med tillräcklig hållfasthet.
  
Till metallarbeten för modelljärnvägsbruk används i allmänhet [http://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%A4ssing mässing] eller [http://sv.wikipedia.org/wiki/Nysilver nysilver]. Dessa metaller (egentligen legeringar) har ganska likvärdiga egenskaper, där styrkan hos en metall kombineras med att vara förhållandevis lätta att bearbeta. Mässing är lättare att bearbeta med [http://sv.wikipedia.org/wiki/Sk%C3%A4rande_bearbetning skärande bearbetning] och att bocka och böja än nysilver, medan nysilver är lättare att löda i och framför allt att måla än mässing. Till gjutdelar används också [http://sv.wikipedia.org/wiki/Vitmetall vitmetall], ett handelsnamn för diverse bly- och tennlegeringar med låg smältpunkt (och därför lätta att gjuta). Tennsoldater är gjorda i vitmetall.
+
Till metallarbeten för modelljärnvägsbruk används i allmänhet [http://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%A4ssing mässing] eller [http://sv.wikipedia.org/wiki/Nysilver nysilver]. Dessa metaller (egentligen legeringar) har ganska likvärdiga egenskaper, där styrkan hos en metall kombineras med att vara förhållandevis lätta att bearbeta. Mässing är lättare att bearbeta med [http://sv.wikipedia.org/wiki/Sk%C3%A4rande_bearbetning skärande bearbetning] och att bocka och böja än nysilver, medan nysilver är lättare att löda i och framför allt att måla än mässing. Till gjutdelar används också [http://sv.wikipedia.org/wiki/Vitmetall vitmetall], ett handelsnamn för diverse bly- och tennlegeringar med låg smältpunkt (och därför lätta att gjuta). Tennsoldater är till exempel gjorda i vitmetall.
  
 
Ett annat alternativ till mässing/nysilver alternativ är mjukt stål, så kallad bleckplåt.
 
Ett annat alternativ till mässing/nysilver alternativ är mjukt stål, så kallad bleckplåt.

Versionen från 17 oktober 2019 kl. 13.30

Metall i modelljärnvägsarbeten används främst när man behöver ett förhållendevis starkt material. Syftet att bygga modeller i metall är i allmänhet att kunna få (någorlunda) skalenliga delar med tillräcklig hållfasthet.

Till metallarbeten för modelljärnvägsbruk används i allmänhet mässing eller nysilver. Dessa metaller (egentligen legeringar) har ganska likvärdiga egenskaper, där styrkan hos en metall kombineras med att vara förhållandevis lätta att bearbeta. Mässing är lättare att bearbeta med skärande bearbetning och att bocka och böja än nysilver, medan nysilver är lättare att löda i och framför allt att måla än mässing. Till gjutdelar används också vitmetall, ett handelsnamn för diverse bly- och tennlegeringar med låg smältpunkt (och därför lätta att gjuta). Tennsoldater är till exempel gjorda i vitmetall.

Ett annat alternativ till mässing/nysilver alternativ är mjukt stål, så kallad bleckplåt.

Mässing och nysilver finns som plåt i olika tjocklekar, samt som tråd i diametrar från 0,3 mm. Mässing finns också i en rik flora av profiler avsedda för modellbygge samt som ett stort urval av färdiga delar för modellbygge i olika skalor, antingen gjutna eller etsade. Vitmetall finns antingen som gjutdelar, eller som råmaterial för att gjuta själv.

Märka ut och kapa

Det enklaste sättet att märka ut på metall är att först täcka ytan med spritpenna, för att sedan ritsa med ett vasst instrument, vilket ger bra kontrast mot spritfärgen. Den finns speciell märkfärg för detta ändamål, men en vanlig spritpenna fungerar utmärkt. En knappnål i en stiftklove fungerar som rits. För att sätta ut linjerna används skjutmått, stålskala och vinkelhake.

En alternativ metod är att rita delarna i sitt ritprogram på datorn och sedan skriva ut dem på papper. Pappret klistras sedan på metallen, antingen med självhäftande papper eller med lim (limstift och vanligt vitlim fungerar). När delarna är utsågade eller utklippta tas pappret bort.

För att kapa delarna används i allmänhet såg, för klenare dimensioner en guldsmedssåg eller en lövsåg, med lämpligt sågblad monterat. Bladet bör dels vara avsett för metall, dels vara tillräckligt fintandat, för att såga i en 0,3 mm plåt måste tandningen vara tätare än 0,3 mm. En lövsågsbräda är ett bra tillbehör. Går man upp i dimensionerna, så är en ryggsåg eller t o m en bågfil mera lämplig. Profiler kan också kapas med avbitare, gärna en s.k. rail-cutter, som ger någorlunda raka snitt.

Mässingsplåt kan även klippas med en plåtsax, en guldsmedssax klarar upp till 0,3 mm plåt, medan grövre plåt kräver kraftigare dom, en vanlig plåtsax. Ett bekymmer med att klippa plåt, är att materialet deformeras av saxen. Det är ganska svårt att t. ex klippa ut 3 mm breda remsor och få dessa att vara raka, saxen ger ofta remsan bananform. En lösning på detta problem kan vara att man först grovt klipper ut delen man ska tillverka, med rejäl putsmån, kanske 2 mm extra på alla dimensioner. Sen kan man succesivt klippa bort smala remsor tills man är nere till rätt mått, dessa smala remsor blir då kraftigt deformerade, medan detaljen behåller sin form.

Filning och putsning

En tillsågad metalldel behöver i allmänhet filas för att få rätt form. Långa raka kanter filas med en stor finhuggen fil, med ett fint slippapper lagt på arbetsbordet eller med en bänkfil. Mer komplexa former filas med nålfilar.

Att fila vitmetall är ett speciellt kapitel, vitmetallen sätter igen filen, så därför bör man ha en uppsättning med filar speciellt för detta ändamål.

Håltagning

Vid modellbygge används i allmänhet borrning. Små borr finns att köpa ned till 0,3 mm diameter, men är rätt ömtåliga. Platsen där hålet ska tas märks ut och markeras med ett körnslag för att styra borren rätt. För små borr används antingen handborrning med stiftklove, vilket kräver en viss försiktighet, eller borrning med miniborrmaskin.

Hål som borras, speciellt i tunn plåt, tenderar att bli en smula triangulära. För att få ett runt hål med god passning används handbrotschar, som också medger ett helt steglöst val av diameter. Arbetsgången blir då att hålet borras med för liten diameter och sedan brotschas upp till rätt diameter (med frekventa tester om hög precision behövs).

Orunda "hål" görs antingen genom att borra flera hål och fila till rätt form med nålfilar, eller genom lövsågning med guldsmedssåg. Även efter lövsågning behöver hålet i allmänhet putsas med t.ex en fil.

Sammanfogning

Till sammanfogning används i allmänhet limning, lödning eller skruvförband.

Limning av metall kräver stora ytor som rengörs noga för att ge hållfasta fogar. Till lim anväds lämpligen två-komponentlim eller s.k. snabblim, cyanoakrylat. Speciellt mässing har en fet karaktär som gör det besvärligt att limma.

Lödning ger mycket starkare fogar och rekommenderas i allmänhet. Det kräver viss träning, men rekommenderas t.ex. för att bygga etsade byggsatser.

I många fall är det lämpligt att skruva ihop delar. Dels blir fogen stark, dels kan man ta isär den igen. Detta kan göras med skruv och mutter, men man får större precision om man själv gängar hålen i metallen med en gängtapp. Detta kan göras med vanliga handverktyg.

Målning

Den största nackdelen med dessa material är svårigheterna att få färg att fästa på dem, det gäller i synnerhet mässing. Ytan måste rengöras noga innan målning, och därefter skyddas (med t.ex. gummihandskar) tills allt målningsarbete är klart. Metaller bör alltid grundmålas med primer innan den avsedda kulören appliceras. För bästa resultat bör färgen appliceras med sprutmålning, det gäller i synnerhet grundfärgen. Till målning kan såväl akryl- som oljefärger användas.

Verktyg för metallarbeten

Stålskala
Vinkelhake
Skjutmått
Rits (t.ex. knappnål i stiftklove)
Guldsmedssåg
Ryggsåg
Geringslåda
Guldsmedssax
Finhuggen plattfil
Nålfilar
Slippapper
Borr
Handbrotschar
Stiftklove
Miniborrmaskin
Lödutrustning

Referenser

Mats Björkelund: "Självklarheter om skjutmått." i Smalspårigt nr 74/2001. (Bockning, kapning och ritsning med skjutmått).

Jan Frelin: "Nita med stil." i Smalspårigt nr 90/2005. (Recension av nitapparat från GW Models).

Göran Sandberg: "Byggtips: Bocka klena rör." i Modelljärnvägsmagasinet nr 20/2015.

Lars Hegestad: "Varför inte nita nå't?..." i Smalspårigt nr 142/2018. (Nita modeller på riktigt i skala 0).