Spåret som modell
I allmänhet väljs funktion framför skalenlighet när det gäller modellspår. Likväl är det förstås möjligt att se även spåret som modell, och med olika grader av kompromisser avbilda förebildens spår. Följande text koncentrerar sig främst på svenska spår.
Spåret består av slipers , räler och rälsbefästningar . Tillsammans utgör spår och ballast banans överbyggnad.
På järnvägar för allmän trafik används i allmänhet i Sverige sk. Vignol-räler eller bredbasiga räler, dvs räler med en platt fot som är ungefär lika bred som rälen är hög. Dessa spikades från början, från järnvägens barndom inpå 30-talet, direkt på slipers av trä. Växlar byggdes direkt av räler med få färdigtillverkade komponenter, några beslag vid korsningen och växeltungorna. Till ballast användes osorterat grus från någon närbelägen rullstensås.
|
|
| Svensk vignolräl (ur Banlära) |
Svenska järnvägar hade i internationell jämförelse mycket lågt axeltryck, så spåret byggdes med klena räler och jämförelsevis långa avstånd mellan syllarna. De rälsvikter som användes på 1800-talet på järnvägar för allmän trafik varierade mellan 17 och 40 kg/m. Rälerna var korta, i allmänhet 7-15 m, och skarvjärn användes för att skarva räler.
|
|
| Fördelning av slipers för olika rälslängder. (ur Banlära) |
Långsamt började man förbättra spåret för att öka axeltrycket och största tillåtna hastighet, samt minska underhållsbehoven. Man började lägga rälerna på underläggsplattor från 1910 och framåt, främst för att minska slitaget på sliprarna. Man började använda makadam till ballast (även om SJ fortfarande 1931 höll fast vid grusets lämplighet). BJ och OFWJ började med att bulta spåret i stället för att spika det.
Efter andra världskriget började det "moderna spåret" ta form. Nya rälsbefästningar infördes, träslipers utbyttes ibland mot betonslipers och tyngre rälsprofiler började användas. De nyare rälsbefästningarna är mycket starkare, så då medges och också så kallat skarvfritt spår (vilket egentligen innebär att rälsskarvarna svetsas i stället för att skarvas med skarvjärn).
Innehåll
Tabell över svenska rälstyper och vad det motsvarar i olika skalor
| |
|
|
Skala N |
|
Skala TT |
|
Skala H0 |
|
Skala 0 |
|
Skala 1 |
|
| Vikt, kg/m |
Höjd, mm |
Kommentar |
Motsvarar Code |
Fel i procent |
Motsvarar Code |
Fel i procent |
Motsvarar Code |
Fel i procent |
Motsvarar Code |
Fel i procent |
Motsvarar Code |
Fel i procent |
| 8,5 |
60 |
Decauville |
30 |
103% |
30 |
52% |
30 |
10% |
55 |
5% |
75 |
2% |
| 12 |
80 |
Decauville |
30 |
52% |
30 |
14% |
40 |
10% |
70 |
0% |
100 |
2% |
| 15 |
80 |
Ur Järnvägsteknisk Handbok 1922 |
30 |
52% |
30 |
14% |
40 |
10% |
70 |
0% |
100 |
2% |
| 17,2 |
89,7 |
Ur Järnvägsteknisk Handbok 1922 |
30 |
36% |
30 |
2% |
40 |
1% |
80 |
2% |
100 |
9% |
| 21,5 |
101 |
Ur Järnvägsteknisk Handbok 1922 |
30 |
21% |
30 |
9% |
40 |
12% |
83 |
6% |
125 |
1% |
| 25 |
104,8 |
Ur Järnvägsteknisk Handbok 1922 |
30 |
16% |
30 |
13% |
40 |
16% |
100 |
9% |
125 |
3% |
| 27,8 |
108 |
SJ 1878 |
30 |
13% |
40 |
13% |
55 |
13% |
100 |
6% |
125 |
6% |
| 30 |
114 |
Ur Järnvägsteknisk Handbok 1922 |
30 |
7% |
40 |
7% |
55 |
7% |
100 |
0% |
143 |
2% |
| 34,5 |
126 |
SJ 1899 |
30 |
3% |
40 |
3% |
55 |
4% |
100 |
9% |
148 |
5% |
| 41 |
138 |
S41 |
30 |
12% |
40 |
12% |
60 |
4% |
125 |
4% |
148 |
13% |
| 41,18 |
133 |
SJ 1896 |
30 |
8% |
40 |
8% |
60 |
0% |
125 |
7% |
148 |
10% |
| 43,2 |
133 |
SJ 1924 |
30 |
8% |
40 |
8% |
60 |
0% |
125 |
7% |
148 |
10% |
| 43,5 |
140 |
BJ 1907 |
30 |
13% |
40 |
13% |
60 |
5% |
125 |
2% |
148 |
14% |
| 45,3 |
142 |
BJ 1927 |
30 |
14% |
40 |
14% |
60 |
7% |
125 |
1% |
200 |
14% |
| 50 |
155 |
SJ 1940 |
40 |
5% |
55 |
8% |
70 |
0% |
143 |
5% |
200 |
5% |
| 54,43 |
159 |
UIC 54 |
40 |
2% |
55 |
5% |
70 |
3% |
143 |
3% |
200 |
2% |
| 60 |
172 |
UIC 60 |
40 |
5% |
55 |
3% |
80 |
3% |
148 |
2% |
215 |
2% |
Rälshöjd på räler för MJ-bruk mäts oftast i code, vilket innebär tusendels tum.
Gammalt spår i modell
Med gammalt spår avses här svensk spårbyggnad fram tom. andra världskriget, med spikat spår med eller utan underläggsplattor och grusad banvall. I allmänhet avses skala H0.
Spår
Det finns flera sätt att bygga oförgrenat spår med en rimlig skalenlighet. "Vanligt" köpespår har i allmänhet för grova räler, felaktiga rälsbefästningar och för tätt mellan slipersen. Dock erbjuder Micro Engineering flexräls med fina räler och snygga rälsbefästningar som ser ut som spikat spår med underläggsplattor. I H0 finns detta spår med code 70 och code 55, vilket täcker in rätt mycket relevanta rälsprofiler (Se tabellen ovan).
Tyvärr har det amerikanska spår som varit förebild för Micro Engineering alldeles för tätt mellan sliprarna. Detta går dock att fixa (efter en idé av Jens Dahlström) genom att kapa bort "förbindelsebitarna" mellan sliprarna och sedan flytta sliprarna längs spåret. När man gjort det har man en mycket bra modell av svenskt spår av förkrigsmodell.
Alternativet till "kitbashad" flexräls är handbyggt spår. En populär variant av detta är att använda slipers av kopparpertinax och löda rälerna i detta. (Kopparskiktet måste förstås isoleras mellan rälerna, annars blir det kortslutning.) Fördelen med denna metod är att man får ett mycket starkt spår some enkelt kan läggas exakt där man vill (flexräls tenderar att ha ett eget liv), det går förhållandevis snabbt att bygga, och det ser rätt bra ut. Dock får man inga synliga rälsbefästningar alls, och inte heller någon träådring på sliprarna. Kopparpertinaxslipers finns från amerikanska Clover House och brittiska SMP. SMP kan dessutom leverera måttbeställda slipers.
Den sista varianten är handspikat spår. "Standardmetoden" för detta i H0 innebär att rälerna spikas i ca var fjärde slipers med modellspik som är alldeles för grov. Visserligen vinner man träslipers med synlig ådring, men rälsbefästningarna ser inte alls ut som förebilden. Idag erbjuder dock Proto87 Stores skalenlig (!) rälsspik, som tillsammans med limmade räller blir ett ganska starkt spår. Proto 87 Stores har också underläggsplattor.
Växlar
Några växlar som blir lika bra som Micro Engineerings flexräls finns inte. Dock har Tillig en ny 1:9 växel med modernare rälsbefästningar, som kan fungera som en nyare (kanske från 1930) växel. Vinkeln stämmer helt, och sliprarna ligger någorlunda rätt, men det är tveksamt om dessa rälsbefästningar förekommit i Sverige. Micro Engineering har växlar i code 70, men de har sliprarnas lägen och storlekar efter den amerikanska förebilden, och det finns ingen enkel metod att flytta sliprar på en växel. Är man beredd att acceptera denna kompromiss är dock rälsbefästningarna fortfarande bra.
|
|
| Växel 1:9. Notera slipernas läge. (ur Banlära) |
För handbygge av växlar är samma metoder som för oförgrenat spår gångbara.
Ballast
Den typ av material som säljs som ballast är alldeles för grovt för att avbilda grusballast i modell. En metod är att blanda hälften fin sand eller chamotte med cellulosaspackel (Sadolin eller Pollyfilla) i pulverform för att sedan limma banvallen med utspätt trälim på vanligt sätt. Denna metod ger en bra känsla av grusbanvall, men banvallen blir väldigt hård och dämpar inte alls ljud som man skulle vilja.
Modernt spår i modell
Andra artiklar om spår
Källor
Hemming Olsson: Banlära, 1sta bandet, 1915
Jens Dahlström: "Om modellspår", i Modelltåg -96, Inspirationsbok, 1996
Länkar
Räls på wikipediaProto87 Stores, butik för den rälsbitne, även för "vanlig" H0.
Clover House, har bl.a. kopparpertinaxslipers.
