Svenska järnvägsepoker

Från Svensk MJ-Wiki
Version från den 5 juli 2020 kl. 14.35 av Admin (Diskussion | bidrag) (Tryckta källor: Sävenfjord 1985)
Hoppa till: navigering, sök

För att underlätta för den som vill försöka att bygga upp sin modelljärnväg med utgångspunkt i olika historiska sammanhang - man vill kanske försöka att spegla hur trafik och rullande material kan ha sett ut under en viss given tidsperiod - kan man dela upp järnvägshistorien i epoker. På så sätt kan man lättare skapa en mera översiktlig bild av exempelvis vilka olika fordon och lok- och vagnsmärkningar m.m. som passar tillsammans. På kontinenten har det länge funnits ett sådant system, där man utgår ifrån olika järnvägsepoker fastställda av Morop.

Nedan följer ett förslag till hur en svensk indelning i järnvägsepoker skulle kunna se ut. Utgångspunkten har varit viktiga förändringar vid de statsägda järnvägarna, medan utvecklingen vid privatbanorna redovisas i en separat kolumn. Fram till 40-talet var visserligen två tredjedelar av det svenska järnvägsnätet privatägt, men staten har alltid varit den överlägset största järnvägsoperatören i Sverige, och har på det sättet dominerat utvecklingen. Epokgränserna är också valda så att de stämmer någorlunda med MOROP:s generella standard, NEM 800. NEM 806D, epokindelningen för Tyskland, har tjänat som inspiration. Epokerna är i sin tur indelade i underavsnitt, "perioder".

Det kan vara värt att tänka på att järnvägsfordon ofta blir mycket gamla, femtio år är ingen ovanlig ålder. Det gör att fordon som byggdes två epoker tillbaka ibland kan synas i trafiken, dock ofta ombyggda och med nya färgscheman.

Epoktabell

Beteckning och tidsperiod
Beskrivning statliga järnvägar
Beskrivning privata järnvägsföretag

Epok I
1856-1922

Järnvägsbyggnadsepoken, huvuddelen av det svenska järnvägsnätet byggs under denna tid. Det normalspåriga stambanenätet byggs och trafikeras av SJ. Ångdrift helt dominerande, personvagnar i allmänhet målade i färger som indikerar klass (blått för första klass, grönt för andra och brunt för tredje).

Efter misslyckat försök att bygga ett järnvägsnät med privat kapital, bestämmer riksdagen 1856 att stambanorna skall byggas av staten, medan sidobanor byggs av privata intressen. Till dessa kan dock staten bevilja lån. De privatbanor som växer fram är (precis som SJ) integrerade järnvägsföretag med egen bana och egen rullande materiel. Majoriteten byggs som normalspåriga, men en del byggs som smalspåriga med flera olika spårvidder.

Period a
1856-1880

Järnvägens grundartid. Västra stambanan klar 1862, södra stambanan 1864, nordvästra stambanan 1872, östra stambanan 1874, medan norra stambanorna var klara tom Ljusdal 1880. Ånglok mest konstruerade i Storbritannien (A, B) och Tyskland (D). Korta tvåaxliga personvagnar med direktingång till kupérna från sidan. Fotogenbelysning. Vagnar byggs helt i trä med detaljer i järn. Godsvagnar har bärighet mindre än 10 ton, också tvåaxliga. Tågen är långsamma (max 30 km/h) och handbromsade, enstaka persontåg, sk "kurirtåg" går fortare.

De första privatbanorna öppnades för trafik 1856, bland andra KHJ (sträckan Örebro Dylta), NEJ och Norbergs Järnväg. Dessa var alla små banor med lokala trafikuppgifter. Den första större privatbanan var GDJ, klar 1859. Privatbanor byggs sedan i stor omfattning, speciellt på 1870-talet. De flesta var bibanor, men några längre banor byggs också, såsom OFWJ, BJ och SWB. Utvecklingen av rullande material ungefär som på SJ, men inledningsvis mycket liten standardiseirng. Inte heller spårvidderna standardiseras, många smalspårsbanor byggs med olika spårvidder.

Period b
1880-1900

1880 har SJ 1956 km järnväg. Norrländska tvärbanan klar 1882, norra stambanorna klara till Boden 1894. Ånglok konstruerade i Sverige börjar dominera ångloksparken (t.ex. litt. Cc och Kd), standardiserade godsvagnar med 1886 års underrede helt av stål införs, som har bärighet på 12-15 ton. Personvagnar med underrede i stål, öppna plattformar och genomgång införs, så småningom med lanternintak. Boggievagnar börjar byggas. Vakuumbroms införs för persontåg.

1880 är huvuddelen av det svenska järnvägsnätet privat, 3920 km. HNJ klar 1882. Malmbanan byggs som privatbana, men förstatligas innan trafiken kommit igång. Västkustbanan byggs som flera privatbanor på 1880-talet, och förstatligas 1896. Roslagsbanan blir först med eldrift i Sverige. Västkustbanan är pionjärer med boggievagnar, annars följer utvecklingen av rullande material samma linjer som SJ. Dock är ånglok med invändiga cylindrar vanligare på privatbanorna. Treaxliga malmvagnar införs i stor mängd, i övrigt är standardiseringen är begränsad. Vissa banor börja dock köpa godsvagnar av SJ 1886 års modell. Ångvagnar provas för att förbilliga persontågsdriften. En del privatbanor inför vakuumbroms i persontågen (BJ, SWB, HNJ m.fl.).

Period c
1900-1910

Nya ånglokskonstruktioner med överhettning, kolvslider, Walschaerts slidstyrning och högt pannläge införs fr.o.m. 1906 (A, B, E, R, S m.fl.). Boggievagnar dominerar personvagnsparken, men nya längre tvåaxliga vagnar med länkaxlar införs också, främst för lokaltrafik. Gasbelysning i personvagnar införs. Nya godsvagnar baserade på 1898 års underrede med en bärighet på 14-18 ton införs.

VGJ klar 1900. En del mindre privatbanor byggs också. BJ beställer Sveriges första ånglok med överhettare 1905, i övrigt följer utvecklingen av rullande material SJ. Flera privatbanor börjar köpa godsvagnar av SJ-modell, men några av dem nöjer sig med att fortsätta med 1886 års modell. Roslagsbanan inför tryckluftbroms för persontåg.

Period d
1910-1922

Nyköpingsbanan klar 1915. Malmbanan elektrifieras. Litt F, J, och Sb blir sista nykonstruerade ångloken på SJ fram till fyrtiotalet. Nybyggda personvagnar får inte alltid lanternintak. Teakpanel på personvagnar införs, dessutom får vissa nybyggda personvagnar vestibuler och bälgar. Motorvagnar börjar införas. Tryckluftsbroms Kunze-Knorr börjar införas. Ljussignaler börjar införas. De södra delarna av det som skall bli Inlandsbanan förstatligas, och banan börjar byggas. Försök med förenklad drift på trafiksvaga linjer inleds. Många äldre ånglok utrangeras.

En del mindre privatbanor byggs. BJ lanserar litt H3 1910, som också köps av andra privatbanor i tillsammans 32 exemplar. OFWJ beställer de första svenska tre-cylindriga loken (M3) 1917 för malmtågen. Motala Verkstad börjar bygga en serie åtta-kopplade tanklok för smalspår, totalt 20 stycken. Många privatbanor provar förbränningsmotorvagnar med varierande framgång, i övrigt följs utvecklingen av rullande materiel vid SJ.

Epok II
1922-1948

1922 har SJ 5625 km järnväg. Nytt litterasystem för godsvagnar införs 1922. Konkurrensen från vägtrafiken börjar påverka järnvägarna. Ångdriften börjar ersättas, elektrifiering införs i större skala, och dieseldrift för lättare fordon. Tryckluftsbromsen blir allmän. Godstågen blir avsevärt tyngre och går också snabbare. Ilgodståg går med 90 km/h. Automatisk linjeblockering införs på en del tätt trafikerade linjer.

1922 finns 9775 km enskilda järnvägar i Sverige. Mot slutet av epoken förstatligas nästan alla privatbanor. Vissa privatbanor går över till tryckluftbroms för alla slags tåg, vilket innebär att både vakuumbroms, tryckluftbroms och manuell broms används parallellt.
Period a
1922-1931

Elektrifiering av VSB, ellok litt D och U. Klassfärgerna på personvagnar försvinner, rödbrunt används för alla klasser. Stolpvagnar (litt N och NN), lådvagnar (litt I) och kalkvagnar (litt R) byggs om med plåtlämmar (litt Os, Or). Lokomotorer börjar införas. Tryckluftbroms Kunze-Knorr är allmänt införd, förutom på Malmbanan (där tryckluftbroms av system Westinghouse fanns sedan tidigare). 1924 införs skyltar vid järnvägsövergångar, orangemålade kryssmärken med texten "VARNING FÖR TÅG".

OKB färdigbyggd 1927. Ångloksutvecklingen på privatbanorna fortsätter, flera banor beställer trecylindriga lok för gods- och persontrafik, störst blir BJ litt H3s. OFWJ får sitt första turbinlok litt M3t 1930. De första rälsbussarna, ibland benämnda bilvagnar, införs för att förbilliga driften. Tyska godsvagnar köps in av flera privatbanor. HNJ går över till tryckuftbroms i alla slags tåg. Roslagsbanan blir först med automatisk linjeblockering 1925.

Period b
1931-1939

Inlandsbanan blir till sist färdigbyggd 1937. Paragraf 100 för förenklad drift på trafiksvaga linjer införs. Elektrifiering av flera linjer, t.ex. SSB, ÖSB och Stockholm-Långsele. SJ får sina första smalspårsbanor i samband med privatiseringar. Personvagnar i nitad stålkonstruktion införs. Större standardgodsvagnar G och O. SJ inför sina första rälsbussar av Hilding Carlssons modell. Ellok litt Ha, Hb och Ub. 1933 ändras färgen på kryssmärken vid järnvägsövergångar till gul.

Konjunktursvackan efter Krüger-kraschen 1932 drabbar privatbanorna hårt. Vissa privatbanor tas över av staten, av ekonomiska eller drifttekniska skäl (OKB, UGJ, LKSJ, MaVJ, NrSlJ, MlSlJ m.fl.), TGOJ bildas 1931 genom en sammanslagning av ett antal privatbanor. SJ nya standardgodsvagnar köps av en del banor. Enstaka stålpersonvagnar köps in av privatbanor. SWB och BJ går över till tryckluftbroms i alla slags tåg. Rälsbussar, med mer eller mindre "strömlinjeform", börjar införas. Vanligast är Hilding Carlssons tvåaxliga variant, men flera andra förekommer. Saltsjöbanan blir först i Sverige med fjärrblockering 1938.

Period c
1939-1948

Genom förstatligandet tillförs SJ många bankilometer, bland annat större delen av Sveriges omfattande smalspårsnät, samt en stor mängd rullande material av mångskiftande ålder och konstruktion. Fortsatt elektrifiering, bl.a. linjen Långsele-Boden, samt även sidobanor. Ellok litt. F och M. Gengas på motorfordon används under VK II. Personvagnar i svetsad stålkonstruktion införs. SJ-kringlan på ånglok, motorfordon och personvagnar ersätts med SJ i typsnittet futura. Till smalspårsnätet inleds leveranser av ett standardånglok, litt Gp. Hilding Carlssons boggierälsbuss införs på stor bredd på både smal- och normalspår. Bommar vid järnvägsövergångar börjar målas röda och gula.

Den stora förstatligandeperioden, efter ett riksdagsbeslut från 1939. Beslutet går ut på att staten köper in banorna efter hand, utan tvångsinlösen, och är i princip genomfört 1950. Vissa banor tar tacksamt emot beslutet, andra är mycket motvilliga. GDG elektrifierar alla huvudlinjer, och skaffar nya loktyper litt O och Ds. Roslagsbanan fortsätter elektrifiering på huvudlinjen mot Rimbo mm., och inför tryckluftbroms för alla slags tåg. Hilding Carlssons rälsbussar beställs också av många privatbanor.

Epok III
1948-1967

1948 har SJ 14574 km järnväg. "Hela folkets SJ", eller folkhemmets järnväg. Ångdriften fasas ut, och diesellok för linjetrafik införs. Fjärrblockering införs i begränsad omfattning. Godsexpresståg införs, framför allt för transport av färskvaror. Nedläggningar av olönsamma bandelar.

1948 finns fortfarande 2077 km enskilda järnvägar. Den klassiska privatbanan är borta, med några undantag (NBJ, TGOJ, NKlJ, m.fl.).

Period a
1948-1956

Eldriften utsträcks nu även till vissa f.d. privatbanor och bibanor. De sista nytillverkade ångloken (S1, E10) levereras. Ellok Da, Ma, Hg, Ud och Ra. 50 dieselväxellok av typ V3 införs. Nya stålrälsbussar börjar levereras till både smalspår (YCo5p/t) och normalspår (YCo6). Till smalspårsnätet levereras även nya diesellok (Tp, Z4p). Äldre personvagnar får efterhand SJ-märkningen borttagen. Godsvagn typ Ge och Ou införs. 1951 börjar en ny modell av bommar i fackverkskonstruktion införas, samtidigt med nya kryssmärken målade i rött och gult utan text. Paragraf 100, bestämmelser för förenklad drift, togs bort efter en allvarlig olycka 1956.

Trafiken under epok IIIa

Roslagsbanan elektrifierad till Norrtälje 1949, och drivs som statligt bolag fr.o.m. 1951. Man byter också färg på ellok, motorvagnar och personvagnar från brunrött till en mörkgrön nyans.
TGOJ elektrifieras och skaffar nya loktyper Hg, Ub, Bt och Ma. Dessa målas inledningsvis i olika gröna färgscheman. Vidare ingås ett djupgående samarbetsavtal med SJ.

Period b
1956-1967

Tredje klass tas bort 1956. Diesellok för linjetrafik introduceras (T2, T43 m.fl.) och ersätter efterhand många ånglok i linjetrafik. Nybyggda personvagnar märks med den s.k. köttstämpeln, medan SJ-märkningen på äldre personvagnar efterhand tas bort. Nya personvagnstyper, 60-talsmodellen, införs 1960. Nya standardgodsvagnar, Gre, Oe, Ore och Teu. Försök med container- och piggybacktrafik inleds. 1956 börjar bansignaler vid järnvägsövergångar införas. De sista träpersonvagnarna på normalspår tas ur trafik 1968. De sista banvakterna tas ur tjänst vid SJ 1962. Nedläggningar av sidobanor inleds i stor skala, och utbyggnadstakten i elektrifieringen minskar.

Trafiken under epok IIIb

TGOJ inför CTC 1958, och börjar måla även personvagnar i grönt. Nynäsbanan förstatligas 1957 som ett dotterbolag till SJ, och elektrifieras 1962. Roslagsbanan går helt upp i SJ 1959. NBJ slutar med persontrafik 1966.

Epok IV
1967-1988

1967 har SJ 12202 km järnvägar. Rc och T44 införs. Nytt litterasystem för godsvagnar och personvagnar. Ångdriften helt borta. Intermodal trafik börjar införas. Nedläggningar av olönsamma järnvägslinjer fortsätter, men möts av allt större motstånd.

1967 finns alltjämt 870 km enskilda järnvägar i Sverige.
Period a
1967-1979

Högertrafik på vägarna 1967. Första Rc (Rc, Rc2, Rc3 & Rc4) och T44. Alla godsvagnar får ett gemensamt europeiskt littera-system 1967, det s.k. UIC-systemet. 1970 införs även ett nytt litterasystem för personvagnar, dock inte lika standardiserat som UIC. Nybyggda personvagnar märks med det s.k. frimärket. Vulstbälgar ersätter dragspelsbälgar. Öppna boggievagnar för gods börjar levereras i större skala (Rs). Containertrafiken börjar bli omfattande, piggybacktrafik införs också. Täckta godsvagnar med helt öppningsbara sidor blir vanliga (UIC litt. H). Nya standardgodsvagnar, Hbis, Kbps och Lgjs. 1975 börjar ljussignaler förses med vit reflekterande kantrand. Det nya systemet med bommar och kryssmärken vid järnvägsövergångar införs fult ut i samband högertrafikomläggningen 1967. Runt 1970 tas godsvagnar med 1898 års underrede ur trafik, dvs Gs och Os. Sista driftsångloken vid SJ tas ur tjänst 1 april 1972. Järnvägsnedläggningarna fortsätter, men i mindre omfattning. Många mindre stationer stängs.
Trafiken under epok IVa

TGOJ går över till UIC-systemet 1969, samt byter färgschema på lok och motorvagnar till orange med vita dekorlinjer under andra halvan av 1960-talet.
1967 uppgår SNJ helt i SJ. 1971 ingås den s.k. Hörjelöverenskommelsen, då Roslagsbanan, Saltsjöbanan och pendeltågstrafiken i Stockholm övergår till lokaltrafiken i Stockholm.

Period b
1979-1988

A7/B7-vagnarna tas i trafik. En ny rälsbusstyp, Y1, levereras. Rc5 & Rc6 levereras. Alla personvagnar märks efterhand med det s.k. frimärket. Nya godsvagnar Hbikks och Lnps. ATC-1 tas i drift 1980. Csam-systemet med minicontainers införs, men säljs till ASG 1986. SJ:s sista smalspåriga linje, Växjö-Västervik, läggs ned. Nitade 30-talsvagnar tas ur trafik. D-lokens sista aktiva tid. Styckegods på järnväg upphör.
Trafiken under epok IVb

TGOJ ägs till hälften av SJ from 1982. 1979 tas NBJ upp som dotterbolag i SJ och upphör helt 1985.

Epok V
1988-2010

1988 har SJ 11076 km järnvägar. Järnvägstrafikens renässans. Uppbrytning av SJ, då nya former för järnvägsdrift införs där banhållning och trafik separeras organisatoriskt. X2000. Ny färgsättning på tågen, länstrafikbanor. GC och andra, privata godsdragare.

1988 finns dessutom kvar 479 km enskilda järnvägar. En ny typ av privata järnvägsoperatörer börjar köra tåg på Banverkets spår i samband med avregleringar.

Period a
1988-2001

Banverket bildas och tar över banhållningen från SJ. Nya järnvägar byggs, särskilt i Mälardalen. Svealandsbanan färdig 1997, Arlandabanan och Öresundsförbindelsen 2000. X2, X31, och Kustpilen. Lok och personvagnar börjar målas i olika blå färgscheman. Lok typ Da, Hg, T21, T43, svetsade 40-talsvagnar och rälsbuss Y6 tas ur trafik. Postsortering ombord avvecklas 1996. All resgodshantering och hantering av expressgods upphör 2000. SJ upphör med kylvagnar, i stället används kylcontainrar.

Mindre, privata godsoperatörer börjar köra tåg i samband med avregleringar 1988 och 1994, t.ex. Österlentåg, Shortline Väst, Woxna Express och Tågab. Flera av dessa gör konkurs inom några år. Persontrafiken på många sidobanor tas över av länstrafiken och av privata tågoperatörer som BK-Tåg, BSM och Sydvästen. De nya operatörerna kör mest med begagnad SJ-material, dessutom importeras äldre Nohab-dieslar från Danmark. Länstrafikbolagen målar fordon i egna färger. Inlandsbanan ombildas som kommunägd privatbana 1993. SJ tar över TGOJ återstående persontrafik 1995, TGOJ fortsätter som godsoperatör, och övergår till ett blå/grönt färgschema under slutet av 1990-talet. Sista delen av NKlJ lades ner 1990.

Period b
2001-2010

Green Cargo bildas 2001 genom att godstrafiken bryts loss från SJ, loken målas efter hand i ett grönt färgschema. Mälarbanan färdig med dubbelspår 2001. Nya fordon (Regina, X40). SJ:s Rc-lok och personvagnar börjar målas svarta. Vagnar ur sextiotalsgenerationen tas ur trafik hos SJ.

En ny generation godsoperatörer tar över, t.ex. Hector Rail, CargoNet och DB Schenker Rail. Dessa investerar i nya lok (t.ex. 185, 142, och EG) och vagnar av ett flertal typer. Begagnade TMZ köps också in. Veolia börjar köra persontåg Stockholm-Malmö 2009. Dessutom etableras lok- och vagnuthyrningsbolag. Nya motorvagnar (Regina, Itino)

Epok VI
2010-

Trafikverket grundas 2010, och tar över banförvaltningen från Banverket. Botniabanan klar, ERTMS införs. X55 och Re anskaffas.

Veolia börjar köra tåg Malmö-Berlin. MTR trafikerar Stockholm-Göteborg med X74 fr.o.m. 2015. Vectron-lok införs. TGOJ går upp i Green Cargo 2011 och försvinner därmed till sist helt.

Tryckta källor

Erik Nothin: Vagnlära. Stockholm 1912.

Vincent Ahlberg: Bergslagernas Jänvägsaktiebolag 1872-1922. Göteborg 1923.

Statens Järnvägar 1906-1931, Stockholm 1931

Lennart Liljedahl: Dannemora-Hargs Järnväg (SJK 6). Stockholm: Svenska Järnvägsklubben 1969.

René Sjöstrand: "Elektrifieringen av Trafikförvaltningen Göteborg-Dalarne-Gävles huvudlinjer. Del 1 Banelektrifieringen." i Tåg nr 3/1969.

"Omlittreringen av personvagnar och motorvagnar vid SJ." i Tåg nr 6/1969.

Rune Ekegren, Leif Dahl, & Erik Sundström: Historik över den rullande materielen vid Stockholm-Westerås-Bergslagens Jernvägar (SJK 8). Stockholm: Svenska Järnvägsklubben 1971.

"Adjö alla driftsånglok vid SJ." i Tåg nr 5/1972.

Ulf Diehl, Ulf Fjeld & Lennart Nilsson: Normalspåriga ånglok vid Statens Järnvägar (SJK 13). Stockholm: Svenska Järnvägsklubben 1973.

Erik Sundström: "Vagnar vid BJ under 60 år." i Börje Lundvall (red.): Bergslagernas Järnvägar 1879-1979. Göteborg: Bergslagernas Järnvägssällskap 1979.

Lars Olov Karlsson & Carl-Axel Alrenius: Statens Järnvägar 125 år. Örebro: Gullers International AB 1981.

Lars Håell: "Tryckluftbromsen kommer till SJ." i Tåg nr 11/1981.

Karl Gösta Alvfors: "Bakgrunden till 1939 års beslut om allmänt järnvägsförstatligande." i Tåg nr 7/1982.

Lars Olof Leander: Boken om HNJ. Halmstad-Nässjö Järnvägar 1882-1982. Malmö: Frank Stenvalls Förlag 1984.

Kurt Möller: Roslagsbanan 100 år. Stockholm: SLJ & Frank Stenvalls förlag 1985.

Staffan Sävenfjord: "Idéprogram för en järnväg i tiden." i järnvägar! nr 2/1985 (Tidiga idéer om Mälarbanan).

Bertil Thulin: Göteborg-Borås Järnväg (SJK 62). Stockholm: Svenska Järnvägsklubben 1994.

Niklas Adell & Per-Olov Brännlund: Östra Centralbanan Linköping-Hultsfred. Malmö: Frank Stenvalls förlag 1999.

Gunnar Alexandersson, Staffan Hulthén, Lena Nordenlöw & Guy Ehrling: Spåren efter avregleringen (KFB-rapport 2000:25). Stockholm: Kommunikationsforskningsberedningen 2000.

Lennart Leffler: Järnvägens roll i transportförsörjningen. Analys av nuläge och utveckling för godstrafik sedan 1988, med tyngdpunkt 1997–2004. Borlänge: Banverket 2006.

Rasmus Axelsson: "En bild av Sveriges banvaktsstugor." i Spår 2008.

Hans Helmstein & Svante Runberger: "Fo5 Resgodsvagnar." i SJ personvagnar av 1960-talsmodell. Stockholm: Stockholms Modelljärnvägsklubb 2010, s 56-64 (Beskrivning).

Johan Stenson: "Korta persontåg." i Modelljärnvägsmagasinet. nr 4/2010. s 68-70.

Christer Andersson: "Littera Hbis från hobby trade." i Modelljärnvägsmagasinet. nr 4/2010. s 18-22.

Lars T. Stenson: "Snabba SJ-tåg före X2000. CityExpress och InterCity." i Modelljärnvägsmagasinet. nr 6/2011.

Lars Berggrund: "Statens Järnvägar - ett affärsverk i hundra år." i Spår 2013. Sveriges Järnvägsmuseum 2013. s 21-83.

Christer Andersson: "Tema: Utländska timmervagnar i Sverige." i Modelljärnvägsmagasinet. nr 15/2013. (Foton).

Stefan Nilsson: "Litet abc för malmtåg." i Modelljärnvägsmagasinet. nr 16/2014. (Svenska malmtåg genom åren).

Per Ljungberg: "Fler utländska timmervagnar." i Modelljärnvägsmagasinet nr 19/2014.

Krister Sandberg (red.): Godstransporter i Sverige - en nulägesanalys (Rapport 2016:7). Stockholm: Trafikanalys 2016.

Internetkällor

Ekeving.se

Historiskt.nu

Historiskt.nu: Järnvägsstatistik

Järnväg.net

Järnvägshistoriskt forum: Piggyback i Sverige

Järnvägshistoriskt forum: Reflexrand på järnvägssignaler

Järnvägshistoriskt forum: Leveransdatum för Rc

Livets resa: Internationella godsvagnalittera (Kjell Friberg om UIC-littera).