Lastkajer och perronger

På denna sida behandlas lastkajer, perronger och plattformar av olika slag. Fokus ligger på svenska miljöer och lastning och lossning av tåg, av såväl resenärer och gods. Lastanordningar för bulkvagnar behandlas inte.

Bakgrund

Vid de flesta stationer och lastplatser fanns det lastkajer för vagnslaster och plattformar för resande, för att underlätta lastning och lossning. Järnvägarna tog snart fram standardkonstruktioner för hur dessa skulle utföras. Lastkajer för gods var ofta byggda för att ha samma höjd som ett vagnsgolv, medan perronger för resenärer var lägre - de resande förväntas kunna ta sig upp ett par trappsteg.

En sådan plattform behöver dels en vertikal begränsning mot spåret, och dels en yta att arbeta ifrån. Är konstruktionen försedd med trädäck behövs inte någon särskild förstärkning på spårsidan, men sådana lösningar blir hala när det blött eller kallt, och har begränsad hållfasthet. Med en stenkant eller en betongkant mot spåret kan plattformen byggas upp av singel, och sedan beläggas med grus eller asfalteras. Plattformar som bara hade spår på ena sidan lutade ibland nedåt från spåret, medan de med spår på bägge sidor hade en horisontell yta.

Bilder

Relativt ambitiös nybyggd lastkaj på Möckelns station i Småland 1916. Notera att kajen lutar ned mot sjön. Källa Digitalt museum JvmKDAE05585

Godsmagasin med fjällpanel på okänd station i Västergötland 1971, med lastkaj för frilastning i direkt anslutning. Även denna lutar lite ned från spåret. Källa Digitalt museum JvmKDAD00573

Ändlastkaj för lastning/lossning över vagnsgaveln, här med ett lass möbler från Danmark. Västerås 1950. Foto Seved Walter, Digitalt museum JvmKBDB01482

Perronger vid Rosersberg mellan Stockholm och Uppsala. Huvudperrongen är stensatt, och det finns en träperrong till höger. Källa Digitalt museum JvmKCAC18588