Skillnad mellan versioner av "Svensk industri för MJ: järn och stål"
Admin (Diskussion | bidrag) (→Exempel: Bredsjö hytta: Bild 2) |
Admin (Diskussion | bidrag) (Inledning) |
||
Rad 1: | Rad 1: | ||
+ | Järn- och stålindustrin omvandlar järnmalm och stålskrot till användbara produkter. Här behandlas svensk järn- och stålindustri främst ur perspektivet vilka transportbehov som skapas för järnvägen. | ||
==Inledning== | ==Inledning== | ||
+ | [https://sv.wikipedia.org/wiki/Järn-_och_stålproduktion Processen] att omvandla järnmalm till användbara produkter i järn och stål har flera steg: | ||
+ | *Reduktion, där järnmalm omvandlas till tackjärn eller råjärn med hög kolhalt, över 4%. Järnmalm är föreningar av järn och syre, reduktionen handlar om att befria järnet från syre. Den vanligaste metoden är [https://sv.wikipedia.org/wiki/Masugn masugnsprocessen], där malmen hettas upp till höga temperaturer under tillförsel av kol. Masugnar har eldats med träkol eller koks, och det finns elektriska masugnar där kol tillförs. Sedan 1950-talet är koksmasugnar den vanligaste metoden världen över. | ||
+ | *[https://sv.wikipedia.org/wiki/Färskning Färskning], där råjärnets kolhalt minskas till mellan 0,15 och 2%. Förr användes olika härdfärskningsmetoder, där järnet smiddes till stångjärn. Sedan 1800-talet har man i allt större utsträckning gått över till smältfärskningsmetoder, där järnet färskas i flytande form och med hög temperatur. | ||
+ | *Bearbetning, där stålet bearbetas vidare till användbara produkter i form av plåt, profiler eller andra varor. | ||
+ | |||
{| class="captionBox" | {| class="captionBox" | ||
| class="captionedImage" | | | class="captionedImage" | |
Versionen från 25 oktober 2018 kl. 14.56
Järn- och stålindustrin omvandlar järnmalm och stålskrot till användbara produkter. Här behandlas svensk järn- och stålindustri främst ur perspektivet vilka transportbehov som skapas för järnvägen.
Innehåll
Inledning
Processen att omvandla järnmalm till användbara produkter i järn och stål har flera steg:
- Reduktion, där järnmalm omvandlas till tackjärn eller råjärn med hög kolhalt, över 4%. Järnmalm är föreningar av järn och syre, reduktionen handlar om att befria järnet från syre. Den vanligaste metoden är masugnsprocessen, där malmen hettas upp till höga temperaturer under tillförsel av kol. Masugnar har eldats med träkol eller koks, och det finns elektriska masugnar där kol tillförs. Sedan 1950-talet är koksmasugnar den vanligaste metoden världen över.
- Färskning, där råjärnets kolhalt minskas till mellan 0,15 och 2%. Förr användes olika härdfärskningsmetoder, där järnet smiddes till stångjärn. Sedan 1800-talet har man i allt större utsträckning gått över till smältfärskningsmetoder, där järnet färskas i flytande form och med hög temperatur.
- Bearbetning, där stålet bearbetas vidare till användbara produkter i form av plåt, profiler eller andra varor.
Koksmasugn vid Oxelösunds järnverk 1930, en av landets första. Källa Samlingsportalen Jvm.KCAC07355 |
Järn- och stålindustrins utveckling i Sverige
Exempel: Bredsjö hytta
Produkt | Insatsvara | Vagnstyp | Vagnslaster per vecka |
Tackjärn | O | 17,9 | |
Malm | M (NBJ) | 23 | |
Träkol | Lr, Lu | 23 | |
Kalksten | Kö | 1 |
Bredsjö masugn omkring 1900, masugnarna till vänster och rostugnarna till höger. Källa Samlingsportalen Jvm.KCAC07713 |
Bredsjö hytta 1930, innan sista ombyggnaden. Källa Samlingsportalen Jvm.KCAC06945 |
Exempel: En smedja
Produkt | Insatsvara | Vagnstyp | Vagnslaster per vecka |
Styckemalm | I, Ias, O, Os | 16 | |
Slig | I, Ias, O, Os | 30 | |
Dynamit | G | 1 | |
Drivmedel | Q12 | 1 |
Persbergs gruvor 1928, laven och anrikningsverket vid Kung Gustafs schakt i mitten, och höga hundbanor för utlastning. Foto Axel Eliasson, Samlingsportalen Jvm.KCAC13920 |
Malmlastning vid Persbergs gruvor, I1 och N3-vagn. Foto sannolikt från MVJ-tiden. |
Vagnar väntar på last vid Kung Gustafs schakt. Vagnen till höger är en M1-vagn med ursprung från malmbanan. |
Centralschaktet med lave och anrikningsverk. Tunneln är utfraktsbanan för malm och slig. Källa Samlingsportalen Jvm.KCAC10089 |
Persbergs station, 1950-tal. Tre av vagnarna är skånska betvagnar, som förmodligen ska användas i malmtrafik, den närmast kameran är lastad. Stålvagnen till höger är troligen en malmvagn från f.d. SWB. Centralschaktets lave syns i bakgrunden. Foto Bror Kindgren, Samlingsportalen Jvm.KBEB04138 |
Exempel: Hofors? järnverk
Produkt | Insatsvara | Vagnstyp | Vagnslaster per vecka |
Slig | Taimn | 98 |
Aitikgruvan 2012. Wikimedia Commons. |
Järn- och stålindustri i modell
Övriga wiki-artiklar om industrier
Industrier i modell
Svensk industri för MJ: gruvor
Referenser
"Malmtillgångar och malmbrytning." i Torsten Althin (red.): Sveriges industri. Stockholm: Sveriges industriförbund 1948.
Boris Serning: "Gruvindustri." i Ingeborg Sjögren (red.): Sveriges industri. Stockholm: Sveriges industriförbund 1967.
"Bredsjö hytta." i Marie Nisser: Hyttor i Örebro län (Hyttrapport 2). Stockholm: Jernkontorets bergshistoriska utskott 1974.
Lennart Welander (red.): Vägen från gruva och bruk. Sju järnvägar för malm och järnmanufaktur (SJK 37). Stockholm: Svenska järnvägsklubben 1984. (Fyra gruvbanor med 600 mm spårvidd).
Nils Björkenstam: Den svenska järnhanteringens tekniska utveckling (H 65). Stockholm: Jernkontorets bergshistoriska utskott 1996.
Folke Westling: "Järnets väg." i Folke Westling (red.): Ekensholmsbanan. Bergslagen på spåren. Stockholm: Stockholm Modelljärnvägsklubb 2000. (Järnindustrin i Bergslagen).
Jan Uggla: Järn- och stålframställning. Malmbaserad processmetallurgi (Jernkontorets utbildningspaket – del 2). Stockholm: Jernkontoret 2000.
Stefan Nilsson: "Tema: Godsgeografi. Malm och järn." i Modelljärnvägsmagasinet nr 14/2013. (Förebild och modell).