Slipmaterial lokomotor typ 12: Skillnad mellan sidversioner

Från Svensk MJ-Wiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök
(Skapade sidan med '<div id="content_view" class="wiki" style="display: block"> ==Historik== Lambert Bjurström hyrde verkstadsutrymmen av AB Slipmaterial i Västervik på 1920-talet för tillver...')
 
Rad 3: Rad 3:
Lambert Bjurström hyrde verkstadsutrymmen av AB Slipmaterial i Västervik på 1920-talet för tillverkning av motorfordon för järnvägsbruk, främst lokomotorer. Så småningom kom verksamheten att tas över av AB Slipmaterial, men Bjurström fortsatte som anställd.
Lambert Bjurström hyrde verkstadsutrymmen av AB Slipmaterial i Västervik på 1920-talet för tillverkning av motorfordon för järnvägsbruk, främst lokomotorer. Så småningom kom verksamheten att tas över av AB Slipmaterial, men Bjurström fortsatte som anställd.


När Skellefteå Gruv AB behövde en lokomotor för tung malmvagnsväxling 1930 insåg man att de existerade typerna var för små. Typ 15 (beteckningen syftade på tjänstevikten) utvecklades snabbt för att möta kraven. Den var väsentligen en typ 12 med fler barlastutrymmen. De första typ 15 hade en 105 hkr Wisconsin-motor, senare förekom motorer från Tidaholm, Bolinder, Ford och Scania-Vabis. Sammanlagt tillverkades 26 st. typ 15 t.o.m. 1947 varav 3 beställdes av SJ. Övriga typ 15 kom att beställas av enskilda järnvägar och industrier. Utförandet varierade en del mellan de olika lokomotorerna. De flesta typ 15 hade mekanisk växellåda. De tre sista hade avvikande utseende inspirerat av SJ [[SJ lokomotor litt Zs|Z4-lokomoter]], och var beställda av [http://www.historiskt.nu/normalsp/hnj/hnj_inneh.htm HNJ] men två av dem kom att levereras direkt till SJ. Dessa fick också hydraulisk växellåda och var också de sista lokomotorerna som Slipmaterial tillverkade över huvud taget.  
Efter att ha utvecklat [[Bjurström lokomotor typ 8|typ 8]] identifierade Bjurström ett behov av en något större lokomotor. Denna försågs med en större motor, en Wisconsin L2 med 45/80 hkr, men fick behålla Bjurströms mekaniska växellåda. Lokomotorn fick en tjänstevikt på 11-12 ton, och kallades typ 12 just därför. Mellan 1929 och 1934 levererades tio typ 12, varav en till Finland och två till Danmark. De första sju av lokomotorerna hade Wisconsinmotorn, medan  de tre sist tillverkade hade en Bolinder W7L2 råoljemotor på 75 hkr. Svenska köpare av typ 12 var BJ, GDJ (två st), samt industrier, varav en till Gimo bruk var för 891 mm.


HNJ köpte sammanlagt sju lokomotorer av typ 15. 1932 köptes två lokomotorer med Tidaholmsmotorer typ A-S1 på 105 hkr, nr 57 och 58. 1938-39 köpte HNJ ytterligare fem typ 15, denna gång med en Scaniamotor typ 1664 på 130 hkr, nr 59-63. Samtliga överfördes till SJ 1945 med littera Z3.
SJ tog över BJ:s och GDJ:s typ 12 1948, som fick littera Z2 respektive Z. Den först tillverkade typ 12 var fortfarande i drift vid Björneborgs järnverk i Värmland 1989, medan övriga lokomotorer skrotats eller överförts till muséer.
 
Totalt kom SJ att ha 17 lokomotorer av typ 15, de flesta inkomna vid järnvägsförstatliganden. När littera för lokomotorer infördes 1933 fick de littera Zs, efter 1942 blev littera Z2, Z3 eller Z4, beroende på motoreffekt. Z4 ändrades vidare till Z49 1956. Flera av dem hade tryckluftbroms typ Kunze-Knorr. Under 1940- och 50-talen var typ 15 målade SJ-röda, senare har de målats i orange färgscheman. Efter andra världskriget kom starkare lokomotorer att ta över växlingsarbetet, varför typ 15 istället användes till banarbetståg och växling i verkstäder. 1981 överfördes alla till banavdelningen med olika littera. Några lokomotorer överlevde till 1990-talet; Swemaint har fortfarande (2018) en typ 15 i bruk.


==Huvuddimensioner typ 15==
==Huvuddimensioner typ 15==

Versionen från 1 september 2018 kl. 11.35

Historik

Lambert Bjurström hyrde verkstadsutrymmen av AB Slipmaterial i Västervik på 1920-talet för tillverkning av motorfordon för järnvägsbruk, främst lokomotorer. Så småningom kom verksamheten att tas över av AB Slipmaterial, men Bjurström fortsatte som anställd.

Efter att ha utvecklat typ 8 identifierade Bjurström ett behov av en något större lokomotor. Denna försågs med en större motor, en Wisconsin L2 med 45/80 hkr, men fick behålla Bjurströms mekaniska växellåda. Lokomotorn fick en tjänstevikt på 11-12 ton, och kallades typ 12 just därför. Mellan 1929 och 1934 levererades tio typ 12, varav en till Finland och två till Danmark. De första sju av lokomotorerna hade Wisconsinmotorn, medan de tre sist tillverkade hade en Bolinder W7L2 råoljemotor på 75 hkr. Svenska köpare av typ 12 var BJ, GDJ (två st), samt industrier, varav en till Gimo bruk var för 891 mm.

SJ tog över BJ:s och GDJ:s typ 12 1948, som fick littera Z2 respektive Z. Den först tillverkade typ 12 var fortfarande i drift vid Björneborgs järnverk i Värmland 1989, medan övriga lokomotorer skrotats eller överförts till muséer.

Huvuddimensioner typ 15

Löb: 5,4-7,8 m
Hjulbas: 2,5-3,3 m
Tjänstevikt: 15-18 ton
Effekt: 105-190 hk
Sth: 35 km/h
Broms: vissa med tryckluft
Typ: mekanisk (hydraulisk för de tre sista)
Axelföljd: B

SJ Z2 195

Bruzafors-Hällefors Bruks f.d. lokomotor i Mariannelund 1976. F.d. SJ Z2 195, f.d. NOJ nr 2. Källa Samlingsportalen Jvm.KDAJ07376

Typ 15 i modell

Skala 0

2018 släppte PO Helgesson etplåtar till en femtontonnare i skala 0.

Länkar

Lok
Svenska lok

Referenser

SJK Småbaneavdelning: Bjurström-lokomotorer. Stockholm: Författaren 1989.
Ulf Dielhl & Lennart Nilsson: Svenska lok och motorvagnar. 1/1 1969 (SJK 7). Stockholm: Svenska Järnvägsklubben 1969.
Lars Olof Leander: Boken om HNJ. Halmstad-Nässjö Järnvägar 1882-1982. Malmö: Frank Stenvalls Förlag 1984.
Lokguide - Lokomotor Z3
Hämtad från ”http://www.svenskmjwiki.se/index.php?title=Slipmaterial_lokomotor_typ_12&oldid=5782”