Svensk industri för MJ: livsmedel: Skillnad mellan sidversioner
Janfre (diskussion | bidrag) |
Janfre (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 6: | Rad 6: | ||
Den här produktivitetsökningen var en nödvändig förutsättning för den gryende urbaniseringen, och för industrialismen. Jordbrukets överskott innebär att mat kunde produceras till stadsbor och fabriksarbetare. Detta innebär också att en livsmedelsindustri som försåg människor utanför jordbruket med livsmedel hade funnits långt innan industrialiseringen. Den agrara revolutionen innebar dock en kraftig ökning av livsmedelsproduktionen för avsalu. | Den här produktivitetsökningen var en nödvändig förutsättning för den gryende urbaniseringen, och för industrialismen. Jordbrukets överskott innebär att mat kunde produceras till stadsbor och fabriksarbetare. Detta innebär också att en livsmedelsindustri som försåg människor utanför jordbruket med livsmedel hade funnits långt innan industrialiseringen. Den agrara revolutionen innebar dock en kraftig ökning av livsmedelsproduktionen för avsalu. | ||
Jordbruksöverskottet innebar också ett ökat transportbehov. Jordbruk är till sin natur distribuerat, och spridningen ökade med skiftesreformerna. Huvuddelen av konsumenterna finns dock i städer och andra tätorter där industrier finns. Därmed skapades ganska komplexa försörjningskedjor där jordbrukets produkter både förflyttades och förädlades i flera steg. Sjöfart var tidigt ett alternativ, men jordbrukets distribution innebar också att sjöfart inte alltid var en möjlig lösning. | |||
==Referenser== | ==Referenser== | ||
Versionen från 13 oktober 2025 kl. 20.08
Kladd för ny sida
Med livsmedelsproduktion avses produktion av livsmedel, främst från jordbruket, men även t.ex. fiskeribranschen. Till livsmedelsproduktion brukar även produktion av njutningsmedel räknas, t.ex. sprit och tobak.
Fram till att järnvägar började byggas i Sverige hade den agrara revolutionen ökat produktiviteten på det svenska jordbruket i snabb takt sedan 1700-talets slut. Förändringarna omfattade bland annat växelbruk, d.v.s. att en serie av olika grödor över flera år odlades på åkrarna, sammanslagning till större odlingslotter (i Sverige genom skiftesreformerna), och införandet av harven. När järnvägar började byggas i Sverige 1856 pågick forfarande det laga skiftet, som ökade de enskilda hemmanens oberoende, vilket medgav en ytterligare ökad produktion, och gjorde att byarna delades upp.
Den här produktivitetsökningen var en nödvändig förutsättning för den gryende urbaniseringen, och för industrialismen. Jordbrukets överskott innebär att mat kunde produceras till stadsbor och fabriksarbetare. Detta innebär också att en livsmedelsindustri som försåg människor utanför jordbruket med livsmedel hade funnits långt innan industrialiseringen. Den agrara revolutionen innebar dock en kraftig ökning av livsmedelsproduktionen för avsalu.
Jordbruksöverskottet innebar också ett ökat transportbehov. Jordbruk är till sin natur distribuerat, och spridningen ökade med skiftesreformerna. Huvuddelen av konsumenterna finns dock i städer och andra tätorter där industrier finns. Därmed skapades ganska komplexa försörjningskedjor där jordbrukets produkter både förflyttades och förädlades i flera steg. Sjöfart var tidigt ett alternativ, men jordbrukets distribution innebar också att sjöfart inte alltid var en möjlig lösning.