Svensk industri för MJ: livsmedel

Kladd för ny sida

Inledning

Med livsmedelsproduktion avses här produktion av livsmedel, främst från jordbruket, men även t.ex. fiskeribranschen. Till livsmedelsproduktion brukar även produktion av njutningsmedel räknas, t.ex. sprit och tobak.

Först redovisas livsmedelsproduktionens historia, därefter följer beskrivningar av ett antal anläggningar inom livsmedelsproduktionen som kan vara intressante förebilder på en modelljärnväg.

Historik

Höst på landet. Skolplansch från 1890-talet. Källa justus2.se

Fram till att järnvägar började byggas i Sverige hade den agrara revolutionen ökat produktiviteten på det svenska jordbruket i snabb takt, sedan 1700-talets slut. Förändringarna omfattade bland annat växelbruk, d.v.s. att en serie av olika grödor över flera år odlades på åkrarna, sammanslagning till större odlingslotter (i Sverige genom skiftesreformerna), och införandet av harven. När järnvägar började byggas i Sverige 1856 pågick forfarande den sista skiftesreformen, det laga skiftet, som ökade de enskilda hemmanens oberoende och innebar att byarna delades upp. Det laga skiftet medgav ytterligare ökad produktion.

Den här produktivitetsökningen var en nödvändig förutsättning för den gryende urbaniseringen, och för industrialismen. Jordbrukets ökande överskott innebär att mat kunde produceras till stadsbor och fabriksarbetare. En livsmedelsindustri som försåg människor utanför jordbruket med livsmedel hade funnits långt innan industrialiseringen. Den agrara revolutionen innebar dock en kraftig ökning av livsmedelsproduktionen för avsalu.

Jordbruksöverskottet innebar också ett ökat transportbehov. Jordbruk är till sin natur distribuerat, och spridningen ökade dessutom med skiftesreformerna. Huvuddelen av konsumenterna finns dock i städer och andra tätorter där industrier finns. Därmed skapades ganska komplexa försörjningskedjor där jordbrukets produkter både förflyttades och förädlades i flera steg. Sjöfart var tidigt ett alternativ, men jordbrukens distribution innebar också att sjöfart inte alltid var en möjlig lösning.

Den första generationen av industrialisering i Sverige låg i stor utsträckning vid mindre tätorter på landsbygden. Möjligheter till vattenkraft och transporter på inre vattenvägar eller till häst var ofta styrande för valet av plats. Vid kusterna kunde matförsörjningen även lösas med sjötransporter och import, men många mindre industriorter försörjdes av de lokala jordbrukarna.

Vid de större städerna växte det upp större kvarnar, bryggerier, slakterier och mejerier som försåg befolkningen med mat och dryck.

Transporter med tåg blev tidigt aktuellt, även om många gårdar inte låg nära en järnväg. Spannmål började transporteras redan när järnvägarna var nya, snart följde transporter av boskap till slakterierna. När kyltransporter erbjöds kunde även kött, mjölk och smör transporters under varma månaderna.

Under 1800-talets andra halva växte ett jordbruk fram som responderade på produktionsförutstättningarna genom ett utvecklat blandjordbruk, där både växthållning och djurhållning var viktiga delar. Växthållningen ordnade dels djurfoder, och dels en del säd för avsalu. Djurhållningen av svin och och kor producerade kött men främst mjölk.

Under 1800-talet var den stora exportartikeln från svenskt jordbruk havre (för hästfoder), som framför allt skeppades till Storbritannien. Havret odlades främst i Västergötland, och skeppades till hamnar på västkusten. Denna handel avbröts av allmänt sädöverskott på marknaden mot 1800-talets slut. Under 1900-talets första hälft blev istället den stora exportartikeln smör, som skeppades till främst Storbritannien och Tyskland.

Gården

Gården är inte en miljö som normalt sett har en spåranslutning, utom de allra största storjordbruken. Gården kan förstås ändå var ett intressant miljöinslag på en modelljärnväg. Även en mindre gård kan vara svår att få plats med, men inget kräver att alla gårdens byggnader tas med i modell. Byggnaderna fram till 1800-talets slut var i regel byggda i allmogestil, och många av dessa står fortfarande kvar. Sedan dess har dock nybyggnad i regel skett i mer moderna stilar. Överallt i Sverige där det fanns gott om barrträd innebar allmogestil normalt timrade byggnader, men i Skåne, Blekinge och södra Halland användes istället knuttimring, och på Gotland var kalksten det dominerande byggnadsmaterialet.

Skattegården i Varola, Västergötland 1938. Foto AB Flygtrafik, Digitalt museum 1M16-A145051:1627

Kärragården längs linjen Axvall-Stenstorp (891 mm), Västergötland 1960. Foto Staffan Mörling, Digitalt museum 1M16-B16326

Jordbrukets verksamheter kan förstås också skildras, exempelvis skörd, slåtter, bete, plöjning, harvning och så vidare. Vid periodens början skedde de flesta arbetsmomenten för hand. Därefter vidtog en period av hästmekanisering, där allt mer avancerade maskiner drogs av hästar. Sedan följde traktorer och skördetröskor, med genombrottet mellan världskrigen på 1930-talet. Hästarna försvann dock inte helt från jordbruket förrän på 1970-talet.

Höhässjor i Frostviken, Jämtland 1939. Foto Gunnar Lundh, Digitalt museum NMA.0046193

Gårdens transporter löstes vanligen med häst och vagn eller senare lastbil eller traktor med vagn.

Magasin

Silon i hamnen i Edsbruk. Källa Digitalt museum KLMF.VästraEd00081

Referenser

Wikipedia: Agrara revolutionen

Wikipedia: Laga skiftet

Wikipedia: Svensk livsmedelsindustri

"Livsmedelsindustri." i Sveriges industriförbund: Sveriges industri. Stockholm: författaren 1936.

Mats Morell: Jordbruket i industrisamhället. 1870-1945 (Det svenska jordbrukets historia. Band 4). Borås: Natur & Kultur 2001.