Svensk industri för MJ: livsmedel

Kladd för ny sida

Inledning

Med livsmedelsproduktion avses produktion av livsmedel, främst från jordbruket, men även t.ex. fiskeribranschen. Till livsmedelsproduktion brukar även produktion av njutningsmedel räknas, t.ex. sprit och tobak.

Historik

Fram till att järnvägar började byggas i Sverige hade den agrara revolutionen ökat produktiviteten på det svenska jordbruket i snabb takt sedan 1700-talets slut. Förändringarna omfattade bland annat växelbruk, d.v.s. att en serie av olika grödor över flera år odlades på åkrarna, sammanslagning till större odlingslotter (i Sverige genom skiftesreformerna), och införandet av harven. När järnvägar började byggas i Sverige 1856 pågick forfarande det laga skiftet, som ökade de enskilda hemmanens oberoende, vilket medgav en ytterligare ökad produktion, och gjorde att byarna delades upp.

Den här produktivitetsökningen var en nödvändig förutsättning för den gryende urbaniseringen, och för industrialismen. Jordbrukets ökande överskott innebär att mat kunde produceras till stadsbor och fabriksarbetare. En livsmedelsindustri som försåg människor utanför jordbruket med livsmedel hade funnits långt innan industrialiseringen. Den agrara revolutionen innebar dock en kraftig ökning av livsmedelsproduktionen för avsalu.

Jordbruksöverskottet innebar också ett ökat transportbehov. Jordbruk är till sin natur distribuerat, och spridningen ökade dessutom med skiftesreformerna. Huvuddelen av konsumenterna finns dock i städer och andra tätorter där industrier finns. Därmed skapades ganska komplexa försörjningskedjor där jordbrukets produkter både förflyttades och förädlades i flera steg. Sjöfart var tidigt ett alternativ, men jordbrukens distribution innebar också att sjöfart inte alltid var en möjlig lösning.

Den första generationen av industrialisering i Sverige låg i stor utsträckning vid mindre tätorter på landsbygden. Möjligheter till vattenkraft och transporter på inre vattenvägar eller till häst var ofta styrande för valet av plats. Vid kusterna kunde matförsörjningen även lösas med sjötransporter och import, men många mindre industriorter försörjdes av de lokala jordbrukarna.

Vid de större städerna växte det upp större kvarnar, mejerier och slakterier som försåg befolkningen med mat.

Transporter med tåg blev tidigt aktuellt, även om många gårdar inte låg nära en järnväg. Spannmål började transporteras redan när järnvägarna var nya, snart följde transporter av boskap till slakterierna. När kyltransporter erbjöds kunde även kött, mjölk och smör transporters under varma månaderna.

Under 1800-talets andra halva växte ett jordbruk fram som responderade på produktionsförutstättningarna genom ett utvecklat blandjordbruk, där både växthållning och djurhållning var viktiga delar. Växthållningen ordnade dels djurfoder, och dels en del säd för avsalu. Djurhållningen av svin och och kor producerade kött men främst mjölk.

Under 1800-talet var den stora exportartikeln från svenskt jordbruk havre (för hästfoder), som framför allt skeppades till Storbritannien. Havret odlades främst i Västergötland, och skeppades till hamnar på västkusten. Denna handel avbröts av allmänt sädöverskott på marknaden mot 1800-talets slut. Under 1900-talets första hälft blev istället den stora exportartikeln smör, som skeppades till främst Storbritannien och Tyskland.

Referenser

Wikipedia: Agrara revolutionen

Wikipedia: Laga skiftet

Wikipedia: Svensk livsmedelsindustri

"Livsmedelsindustri." i Sveriges industriförbund: Sveriges industri. Stockholm: författaren 1936.

Mats Morell: Jordbruket i industrisamhället. 1870-1945 (Det svenska jordbrukets historia. Band 4). Borås: Natur & Kultur 2001.