Överföringstrafik

Med överföringstrafik avses i detta sammanhang att transportera fordon med en spårvidd på en järnväg med en annan spårvidd.

Bakgrund

När smalspåriga järnvägar byggdes uppstod behovet av att överföra laster mellan spårvidderna. Under 1800-talet gjordes detta för hand, och löneläget var sådant att det inte medförde några ohanterliga kostnader. När man efter sekelskiftet 1900 ökade trafiken med tankvagnar och träkolstransporter, uppstod ett behov av att slippa omlastning mellan spårvidderna. Framför allt handlade det om att få fram normalspåriga vagnar på smalspåriga järnvägar.

Två lösningar utkristalliserade sig tidigt:

• Överföringstrallor, som med gafflar stöder direkt på den normalspåriga vagnens hjulaxlar. Till fördelarna hör att normalspårsvagnarna inte kommer så högt, till nackdelarna hör att det är svårt att ordna med bromsar och att det inte går att transportera treaxliga vagnar och vagnar med korta boggier på överföringstrallor. Trallorna kopplas med stångkoppel ellerdirekt med normalspårsvagnarnas koppel.
• Överföringsvagnar, som har en ram som man ställer normalspårsvagnen på. Dessa blir högre än trallorna, men kan hantera de flesta normalspårsvagnar och kan förses med broms. Överföringsvagnar kopplades oftast med stångkoppel.