Skillnad mellan versioner av "Nohab ånglok typ L8"
Admin (Diskussion | bidrag) (→Historik) |
Admin (Diskussion | bidrag) (→Historik) |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
<div id="content_view" class="wiki" style="display: block"> | <div id="content_view" class="wiki" style="display: block"> | ||
==Historik== | ==Historik== | ||
| − | Standardiseringen bland svenska enskilda järnvägar vad gäller inköp av ånglok var begränsad. I några fall lyckades dock de svenska tillverkarna med att sälja en design till flera köpare. Ett exempel på det är ett mogullok för all sorts trafik som Nohab sålde till ett antal banor runt det förra sekelskiftet. Om Nohab hade någon katalogbeteckning på loket är inte känt, här har den fått beteckningen L8 efter det SJ-littera som avser maskinen utan större ombyggnader. Loken var innercylindrade våtånglok med tre kopplade axlar och en löpaxel i Adamsens boggi. Loken leverades med såväl tvåaxliga som treaxliga tendrar, och med antingen Stephensons eller Walschaerts slidstyrning. Flera av loken hade lutande sotskåpslucka. Mellan 1896 och 1902 levererades 19 lok till SWB, MöToJ, SDJ, BHJ, UWHJ, ÖSJ, BSJ och HNJ. På SDJ och BSJ fick loken så småningom större hytt och ny ångpanna. UWHJ byggde om ett lok (nr 14) med överhettning och förhöjt pannläge. ÖSJ byggde om samtliga lok med överhettare, dock utan att utseendet påverkades nämnvärt. HNJ byggde om loken kraftigt med överhettning och ny panna som kraftigt förändrade utseendet på loken. | + | Standardiseringen bland svenska enskilda järnvägar vad gäller inköp av ånglok var begränsad. I några fall lyckades dock de svenska tillverkarna med att sälja en design till flera köpare. Ett exempel på det är ett mogullok för all sorts trafik som Nohab sålde till ett antal banor runt det förra sekelskiftet. Om Nohab hade någon katalogbeteckning på loket är inte känt, här har den fått beteckningen L8 efter det SJ-littera som avser maskinen utan större ombyggnader. Loken var innercylindrade våtånglok med tre kopplade axlar och en löpaxel i Adamsens boggi. Loken leverades med såväl tvåaxliga som treaxliga tendrar, och med antingen Stephensons eller Walschaerts slidstyrning. Flera av loken hade lutande sotskåpslucka vid leverans. Mellan 1896 och 1902 levererades 19 lok till [http://www.historiskt.nu/normalsp/swb/swb.html SWB], [https://sv.wikipedia.org/wiki/Malm%C3%B6%E2%80%93Tomelilla_J%C3%A4rnv%C3%A4g MöToJ], [https://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6dra_Dalarnes_J%C3%A4rnv%C3%A4g SDJ], [http://www.historiskt.nu/normalsp/bhj/bhj_inneh.html BHJ], [http://www.historiskt.nu/normalsp/uwhj/index.html UWHJ], [http://www.historiskt.nu/normalsp/osj/osj_inneh.htm ÖSJ], [https://sv.wikipedia.org/wiki/Siljans_J%C3%A4rnv%C3%A4g BSJ] och [http://www.historiskt.nu/normalsp/hnj/hnj_inneh.htm HNJ]. På SDJ och BSJ fick loken så småningom större hytt och ny ångpanna. UWHJ byggde om ett lok (nr 14) med överhettning och förhöjt pannläge. ÖSJ byggde om samtliga lok med överhettare, dock utan att utseendet påverkades nämnvärt. HNJ byggde om loken kraftigt med överhettning och ny panna som kraftigt förändrade utseendet på loken. |
==Huvuddimensioner K== | ==Huvuddimensioner K== | ||
Versionen från 14 juli 2018 kl. 14.33
Historik
Standardiseringen bland svenska enskilda järnvägar vad gäller inköp av ånglok var begränsad. I några fall lyckades dock de svenska tillverkarna med att sälja en design till flera köpare. Ett exempel på det är ett mogullok för all sorts trafik som Nohab sålde till ett antal banor runt det förra sekelskiftet. Om Nohab hade någon katalogbeteckning på loket är inte känt, här har den fått beteckningen L8 efter det SJ-littera som avser maskinen utan större ombyggnader. Loken var innercylindrade våtånglok med tre kopplade axlar och en löpaxel i Adamsens boggi. Loken leverades med såväl tvåaxliga som treaxliga tendrar, och med antingen Stephensons eller Walschaerts slidstyrning. Flera av loken hade lutande sotskåpslucka vid leverans. Mellan 1896 och 1902 levererades 19 lok till SWB, MöToJ, SDJ, BHJ, UWHJ, ÖSJ, BSJ och HNJ. På SDJ och BSJ fick loken så småningom större hytt och ny ångpanna. UWHJ byggde om ett lok (nr 14) med överhettning och förhöjt pannläge. ÖSJ byggde om samtliga lok med överhettare, dock utan att utseendet påverkades nämnvärt. HNJ byggde om loken kraftigt med överhettning och ny panna som kraftigt förändrade utseendet på loken.
Huvuddimensioner K
Löb: 12,58 m
Hjulbas (lok och tender): 9,27 m
Tjänstevikt: 30,6+19,8 ton
Dragkraft: 5,2 Mp
Sth: 50 km/h
Broms: tryckluft fr.o.m. 20-talet.
Axelföljd: C-2
Kolförråd: 2,8 ton
Vattenförråd: 7,7 m3
|
|
| BJ K 36 i Åmål 1934. Källa Samlingsportalen, Jvm.KAGC00173 |
|
|
| GBJ K 1 i Borås 1930. Källa Samlingsportalen Jvm.KBIA00710 |
|
|
| SJ KA3 1551 i Kil 1949, f.d. BAJ 3, 53. Källa Samlingsportalen Jvm.KBIA05467 |
Litt K i modell
Skala H0
2013-14 släppte HNJ Verkstad en BJ litt K som byggsats i vitmetall, katalognummer 799
Länkar
Referenser
Ulf Diehl, Ulf Fjeld & Lennart Nilsson: Normalspåriga ånglok vid Statens Järnvägar (SJK 13). Växjö: Svenska Järnvägsklubben 1973.Börje Lundvall (red.): Bergslagernas Järnvägar 1879-1979. Göteborg: Bergslagernas Järnvägssällskap 1979
Bertil Thulin (red.): Göteborg-Borås Järnväg (SJK 62). Stockholm: Svenska Järnvägsklubben 1994
Lista över BJ K-lok
