H0

Från Svensk MJ-Wiki
Hoppa till: navigering, sök

Skalan är 1:87, normalspårvidden är 16,5mm (1435mm / 87). Namnet H0 kommer av "halva nollan", dvs allt är (ungefär) hälften så stort som i skala 0. H0 är den vanligaste skalan i Sverige. Det finns även smalspårsvarianter av H0, till exempel H0m, H0n3, H0e, H0n2 och H0i.

H0 delades förr in i DC (likström) och AC (växelström) efter det körströmssystem som användes. Då fler och fler kör digitalt så stämmer inte denna indelning så bra längre utan man bör istället tala om tvåräls respektive treräls.

Det vanligaste H0-kopplet för europeiska förebilder är Märklins koppel med med krok och ögla, och för amerikanska förebilder Kadee-kopplet.

Utbud[redigera]

H0 har det största utbudet på marknaden idag, med alltifrån småserietillverkare till de största aktörerna på MJ-marknaden.

För den som vill köra svenskt finns det överlägset största utbudet i denna skala, där både inhemska småserietillverkare och de stora kontinentala tillverkarna gör modeller. Genom Märklins starka ställning i Sverige finns många färdigmodeller tillgängliga för 3R, medan nästan alla modeller finns för 2R. De flesta småserietillverkarna koncentrerar sig på 2R och levererar byggsatser.

På den tyska, österrikiska och schweiziska marknaden är också H0-utbudet relativt stort, störst i Tyskland och sannolikt minst i Österrike. På alla dessa marknader finns både stor- och småserietillverkare aktiva, däremot är inslaget av byggsatser proportionellt mindre än i Sverige. Fördelningen mellan 2R och 3R är ganska jämn.

I USA dominerar 2R helt, även om Märklin fortfarande har importörer i landet. Utbudet är mycket stort, och omfattar hela skalan av tillverkare. Det finns lok- och vagnsbyggsatser, men många amerikaner förväntar sig högkvalitativa färdigmodeller.

Gorre & Daphetid

Taylor Lake på Gorre & Daphetid, John Allens berömda anläggning, 1958. Copyright Keith Beard.
You are permitted to download these images for personal use only. You are permitted to post the photographs, on a website, forum or other electronic medium, provided that copyright acknowledgement and a statement similar to this are included. Commercial or other reproduction of any kind is permitted only with consent of the site owners.

Det finns ett rätt omfattande utbud av vägfordon i skala H0, de flesta tillverkade för MJ-marknaden. Det finns också relativt gott om figurer, tyska Preiser dominerar marknaden.

Spårstandarder i H0[redigera]

Det finns en uppsjö av spårstandarder för H0, vilket kanske kan sägas ge kunden en omfattande valfrihet, men också skapar en hel del "kompatibilitetsproblem" för MJ-utövaren.

I Europa dominerar NEM , vilket också är den minst skalenliga av de vanligt förekommande standarderna. P.g.a. detta har det funnits en viss trend under rätt många år att söka sig mot finare standarder, men någon enhetlig ny sådan standard för europamarknaden har inte etablerats.

I USA gäller istället NMRA S-1.2, som är något mer skalenlig än NEM, och framför allt har lägre flänsar. Denna används också av många i Europa som vill ha lite skalenligare fordon, och kallas ofta något oegentligt för RP-25.

NMRA-fordon kan oftast ta sig fram på NEM-räls, men p.g.a. de höga flänsarna är det inte säkert att NEM-fordon kan utnyttja NMRA-räls.

I FREMO finns ett mellanläge mellan NMRA S-1.2 och Proto:87, som kallas H0-fine. Den bygger också på RP25-hjul, men den smalare variant (code 88) som annars används för H0n3.

Slutligen finns det också två så kallade proto-standarer för H0, Proto 87 som är normerad av NMRA, och H0pur, som har sin bakgrund i Tyskland. Det finns vissa skillnader mellan dessa standarder, men de är i praktiken kompatibla.

Moduler[redigera]

MMM har modulstandarder både för både 2R och 3R.

FREMO har flera modulstandarder i H0 (samtliga 2R), dels för europeiska förebilder med olika spårstandarer, dels för amerikanska förebilder. USMS standard är baserad på FREMO.

Historik[redigera]

H0 uppfanns i Storbritannien, eller närmare bestämt av några medlemmar i Wimbledons modelljärnvägsklubb, mellan 1923-1925 (H0 är alltså exakt hälften av brittisk skala 0, 1:43,5.). I Storbritannien kom H0 att konkurreras ut av skala 00, för att det uppfattades att dåtidens spårstandarder inte riktigt medgav att brittiska lok byggdes skalenliga med skalenlig spårvidd.

Under tiden hade däremot en del amerikanska och tyska byggare tagit till sig H0-skalan där den kom att få bättre fäste. Möjligen kan detta bero på skillnaderna i lokkonstruktion mellan länderna. Märklin började tillverka H0-modeller 1935. Under andra världskriget, medan mycken hobbyverksamhet låg i träda, kom skala H0 att steg för steg bli den största skalan i USA (tidigare var det skala 0) och så även i Sverige. 1944 dominerar H0-utbudet helt MJ-sidorna i Wentzel-katalogen. 1950 anger Sven Lingö att H0 är den dominerande skalan i Sverige.

Inledningsvis användes inte 2R, utan de vanliga alternativen var 3R eller en tredje strömskena utanför spåret (ungefär som med tunnelbanevagnar). "Leksaksbranschen" använde mittledare, medan självbyggare använde sidoledare. På 40-talet började dock MJ-pressen och handböckerna propagera för 2R-systemet, vilket ju också kom användas av de flesta storserietillverkare förutom Märklin. Mot femtiotalets mitt hade sidoledaren försvunnit från de flesta MJ-sammanhang.

Sedan 1940-talet har H0 varit den dominerande modelljärnvägskalan, både i Sverige och i resten av världen förutom Storbritannien. Utvecklingen i Sverige har följt den kontinentaleuropeiska, med en rätt jämn fördelning av marknaden mellan Märklins 3-rälssystem och 2-rälssystemet.

På fyrtiotalet bestod marknaden i Sverige av diverse byggsatser i trä, papp och zinkgjutgods från flera inhemska tillverkare. Exporten från Tyskland kom igång först i början på femtiotalet. På femtiotalet kom först tyska modeller från de olika tillverkarna på kontinenten, som 1956 följdes av några svenska modeller från storserietillverkarna: Littera Da från Märklin, litt. F från Liliput och en Da från Fleischmann. 1958 kom litt. Sb från Tenshodo.

Sedan dess har de stora tillverkarna då och då kommit med modeller av svenska förebilder, samtidigt som Sverige sedan slutet av 1960-talet har fått en livaktig småindustri av inhemska småtillverkare som kunnat försörja den som varit intresserad av att bygga byggsatser själv. Idag finns dessutom en del "mellanserietillverkare" som gör färdigmodeller i lite större serier (Jeco, Heljan, Hobbytrade, NMJ och På Sporet).

Wiki-artiklar om skalor[redigera]

Skalor för normalspår

Källor[redigera]

Wentzels Jubileumskatalog 10 1934 - 1944.

C-E Nordstrand: Modelljärnvägen (TfA Handböcker 12-13). Stockholm 1948.

Sven Lingö: Vi bygger en modelljärnväg (2a upplagan). Stockholm 1950.

Lennart Sundström & Robert Kutschbach: Min modelljärnväg. Stockholm 1958.

Kjell Palén: "Svensk modelljärnvägshobby - en resa i tiden." i Folke Westling (red.): Ekensholmsbanan. Bergslagen på spåren. Stockholm: Stockholm Modelljärnvägsklubb 2000.

Jan-Erik Heikefelt: Svenska modelltåg skala 1:87. 1941-2001. Huddinge: H-felt förlag 2001.

Günther Kraml: "Skala H0 - bakgrund och historia." i Modelljärnvägsmagasinet nr 16/2014.

Stephen Siddle: A History of 00 Gauge

Old Model Kits: The HO Scale Model Railroading Revolution of the 1940s (Om utvecklingen av skala H0 på den amerikanska marknaden).