Skillnad mellan versioner av "SJ ånglok litt S1"
Admin (Diskussion | bidrag) (→Historik) |
Admin (Diskussion | bidrag) (→Historik) |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
<div id="content_view" class="wiki" style="display: block"> | <div id="content_view" class="wiki" style="display: block"> | ||
==Historik== | ==Historik== | ||
| − | Efter andra världskriget identifierade SJ ett behov av nya ånglok tills dess driftsäkra diesellok fanns att tillgå. En av typerna man fastnade för var littera S1, som byggde på littera [[BJ ånglok litt Y3|S7]] och S2 | + | Efter andra världskriget identifierade SJ ett behov av nya ånglok tills dess driftsäkra diesellok fanns att tillgå. En av typerna man fastnade för var littera S1, som byggde på littera [[BJ ånglok litt Y3|S7]] och S2. 1952-53 leverades 20 lok, som därmed blev SJ:s sista nylevererade ånglok, loken ansågs inte lika framgångsrika som sina förebilder. Loken hade överhettning, utvändiga cylindrar, Walschaerts slidstyrning och tryckluftbroms. Luftpumpen flyttades så småningom för att ge bättre sikt, och vissa lok försågs med Nalco matarvattenrenare. Loken utfördes i SJ:s traditionella ångloksfärger, med gråblå pannplåtar och cylindrar, svart hytt, tankar, sotskåp, ramverk och tankar, röda buffertbalkar och plogbillar samt gul märkning och linjering i rött. Loken användes i Småland, omkring Ludvika, Norrland och Skåne (efter 1960). S1 avställdes 1963-1971. |
==Huvuddimensioner S1== | ==Huvuddimensioner S1== | ||
Versionen från 9 juli 2018 kl. 16.26
Historik
Efter andra världskriget identifierade SJ ett behov av nya ånglok tills dess driftsäkra diesellok fanns att tillgå. En av typerna man fastnade för var littera S1, som byggde på littera S7 och S2. 1952-53 leverades 20 lok, som därmed blev SJ:s sista nylevererade ånglok, loken ansågs inte lika framgångsrika som sina förebilder. Loken hade överhettning, utvändiga cylindrar, Walschaerts slidstyrning och tryckluftbroms. Luftpumpen flyttades så småningom för att ge bättre sikt, och vissa lok försågs med Nalco matarvattenrenare. Loken utfördes i SJ:s traditionella ångloksfärger, med gråblå pannplåtar och cylindrar, svart hytt, tankar, sotskåp, ramverk och tankar, röda buffertbalkar och plogbillar samt gul märkning och linjering i rött. Loken användes i Småland, omkring Ludvika, Norrland och Skåne (efter 1960). S1 avställdes 1963-1971.
Huvuddimensioner S1
Löb: 14,0 m
Hjulbas: 10,9 m
Tjänstevikt: 78,2 ton
Dragkraft: 8,1 Mp
Sth: 80 km/h
Broms: tryckluft
Axelföljd: 1'C2'
Kolförråd: 4,2 ton
Vattenförråd: 15,0 m3
|
|
| SJ S1 1910, leveransfoto 1952. Källa Samlingsportalen Jvm.KBIA00297 |
|
|
| SJ S1 1912 med persontåg i Värnamo 1953. Källa Samlingsportalen Jvm.KDAJ08694 |
Litt S i modell
Skala H0
1992 lanserade Jeco en byggsats i vitmetall och etsad mässing av en litt S1, utförd av DJH. Katalognummer J03.
Skala N
196x lanserade Lima en färdigmodell av en S1.
Länkar
Referenser
Ulf Diehl, Ulf Fjeld & Lennart Nilsson: Normalspåriga ånglok vid Statens Järnvägar (SJK 13), Växjö: Svenska Järnvägsklubben 1973.Jan-Erik Heikefelt: Svenska modelltåg skala 1:87, 1941-2001. Huddinge: H-felt förlag 2001.
Svenska lok S1
