N

Från Svensk MJ-Wiki
Hoppa till: navigering, sök

Skala N kommer från siffran "Nio" som står för spårvidden i millimeter, skalan är 1:160 och spårvidden alltså 9 mm. Det är tvåräls likström som gäller i N-skala. Det finns också smalspår in N-skala, kallad Nn3/Nm.

Om N-skalan[redigera]

Till skillnad från de större skalorna tar N lite utrymme i anspråk, och det är därför möjligt att bygga stora anläggningar i relativt små utrymmen. N-skalan är ett bra val för den som gillar "Tåg i landskap" och vill skapa scener där järnvägen blir en del i landskapet. Det går att bygga ytor med ängar och skogar som blir så stora så tåget bara blir en liten del av landskapet. Men allt är inte öppet landskap, man kan också bygga städer utan att de tar upp ett helt rum. Det finns gott om modeller av stadsbebyggelse och på någon kvadratmeter kan man få in en hel stadsdel, det ger en bra storstadskänsla i miljön kring en större station. Det finns också gott om tillbehör, bilar och figurer som ger liv åt en stadsmiljö.

N-skalan är också lämplig för att gestalta trafikflöden, dvs. en tidtabellstyrd persontågstrafik med däremellan passerande godståg. Ett persontåg med lok och 6 vagnar blir lite drygt en meter långt så det finns chans att få till rejäla stationer på en ändå liten sträcka, man har råd att välja lite längre växlar som ger spåret ett smäckrare flöde osv.

Även om det är fullt möjligt så kanske inte N-skala är för dig som ärmest intresserad av växling, avkoppling av lätta vagnar m.m. kan ställa till problem men allt går om man lägger ner tid på att ge vagnar lagom vikt och ser till att koppel m.m. är välfungerande. Men som sagt, är du främst intresserad av växling så kanske du ska kika på H0 eller något större.

Kvaliten på modellerna har förbättrats kontinuerligt, och är sedan länge jämförbar med de större skalorna. N-skalan har därtill fördelen att de flesta tillverkares produkter är helt kompatibla med varandra gällande strömsystem, koppel etc. Trots att modellerna är små så kan man detaljera som med tillbehör och få till modeller som står sig riktigt bra i jämförelsen med H0 modeller. Men man bör nog ha ett intresse mer mot "Tåg" än mot "Lok" och "vagnar" som enskilda modeller.

N-skalan är den skala där kopplet är mest standardiserat. För europeiska förebilder gäller i allmänhet Arnold-kopplet, och för amerikanska förebilder gäller Magne-Matic.

Tillverkare och utbud[redigera]

Ett flertal större tillverkare och mängder med småtillverkare producerar modeller och spårmaterial för N-skalan. De största i Europa är Fleischmann och Minitrix (Trix), tidigare var Arnold en av de "stora" men de drogs med i en konkurs och var borta under några år men har på allvar återuppstått 2008 under namnet "Hornby Italy". Roco har också haft ett program i N-skala, dock inte lika omfattande som de andras, men precis som Arnold så hade de problematiskt under några år men även de verkar komma igång på allvar igen under 2008. I England finns Graham Farish (GraFar) som gör modeller av Engelska lok och vagnar, detta är dock "Brittisk N-skala" (1:148) och de är lite större än N-skalans modeller. Graham Farish är numera (2018) uppköpta av Bachmann Branchline.

I USA är de större tillverkarna Atlas, Bachmann, Kato och möjligen Athearn. Walthers har köpt upp tidigare Life-Like under driver det nu under eget namn. Många av de tidigare mindre tillverkarna har även vuxit till sig och Intermountain är en av dessa. Micro-Trains som nämnt ovan har ett stort program av vagnar men även några lok har kommit ut. Amerikanska tillverkare gör nästan uteslutande "Limited Run" med serier av modeller som säljs (bokas) innan produktionen startar. Sen får en modell vila ett tag innan den körs i en ny serie. Övriga länders N-skaletillverkning är ganska begränsad, dock finns ett stort antal tillverkare i Japan där skalan är populär.

Vill man köra svenskt i N-skala finns två lok, Rc och Du2, från Fleischmann tillsammans med några personvagnar, övriga tillverkare har haft några få vagnar som dykt upp och försvunnit. Arnold har haft mest: ett lok, en tysk DHG700 målad som V5, och ett antal vagnar i svensk målning, mer eller mindre korrekta. I övrigt har det förekommit en hel del svenska intiativ i skiftande nivå, JS Design målade upp en stor mängd vagnar i svenska färger, Bengt Samelius har gjort vitmetallgjutningar till en del lok och vagnar, Modellproduktion i Gävle har gjort konverteringssats till T44 och etsade personvagnssidor, Nmodell har producerat ett större antal ommålningar av lok och andra detaljer, Frykmos Modellbyggeri har också detaljer och något lok. Dessa intitativ anges i tidsordning och vissa är inte längre aktiva medan andra är i full gång. En sammanfattning över en hel del svenskt i N-skala kan hittas på sidan svensk N-skalehistoria.

Vill man köra utländska förebilder så är det främst tyska modeller som förekommer men mycket europeiskt finns att tillgå från små och stora tillverkare. Amerikanskt finns i mängder från de amerikanska tillverkarna, japanskt är också lätt att hitta. Vill man däremot köra något annat, t.ex. australienskt så får man förlita sig till småtillverkare i första hand.

Moduler[redigera]

FREMO har normer för både europeisk N-skala (N-RE) och amerikansk N-skala, AmericaN. Dessa har i praktiken även blivit standard även i Sverige.

Historia[redigera]

N-skalans ursprung är gammalt, redan 1927 ställdes det ut modeller i "2 mm skala" på en modelljärnvägsutställning som hölls av "The Wimbledom Model Railway Club". 2 mm skala är ett engelskt skalmått som betyder att en engelsk fot avbildas som 2 mm i modell, dvs skala ca 1:152. På träffen visade en Mr A. Walkey upp en modell av ett 0-6-0 lok som gick på 3/8" spårvidd (9,52 mm) och drevs med endast 2 volt. Året därpå kom ytterligare en byggare men det var sedan ganska tyst. 1935 dök ett 0-4-0 lok upp från Mr Walkey, en sann bedrift för den tiden då de flesta körde 0-skala! Dessa två var troligen ganska ensamma om sina bedrifter, några till fanns säkerligen men sen dröjde det till 60-talet innan skalan kom stort. 2mm-skalan har fortfarande en aktiv grupp utövare i Storbritannien som bygger finskala, och en egen förening, 2 mm association.

photo17.jpg

Den brittiska anläggningen Chee Tor, i 2 mm-skala

Men innan vi landar på 60-talet så stannar vi till 1945, närmare bestämt i Nr 25 av tidskriften Teknik för Alla. Där presenteras en sensationell nyhet av signaturen "Casey Jones" (alias C-E Nordstrand), den är så sensationell att artikeln anger "WORLD COPYRIGHT". Det är skalan "Halv noll noll" som presenteras, skalan är 1:150 och spårvidden är 10 mm, namnet anges till "Micro-tåget" och det följer sedan en serie artiklar under ett par år och en serietillverkning startas av några modeller med amerikansk förebild, kallade "Micro-Trains". Senare artiklar påtalar "tillverkningsproblem" (ingen nytt inom MJ produktionen) och troligt är det problem med loken. Ett D-lok diskuteras också men sen dör detta ut och efter några år anges inte mycket kring skalan. Det intressanta i denna parantes i N-skalans historia är att hela denna produktlinje köps upp av ett amerikanskt bolag, Kadee, och tillverkning av främst vagnar fortsätter in på 60-talet i liten skala. När N-skalan presenteras i Europa (mer om det nedan) så görs produktionen om till N-skala, dvs 1:160 och 9 mm spårvidd, men namnet "Micro-Trains" lever vidare för denna produktlinje. Senare så delar grundarna bakom Kadee på sig och en fortsätter med namnet Kadee i H0-skala medan det andra bolaget blir "Micro-Trains" som än idag levererar mycket fina modeller i N-skala av amerikanska förebilder.

Nu är vi inne på 60-talet och N-skalans riktiga genombrott, det är det tyska företaget "Arnold" som går i första ledet och tar fram ett antal modeller i skala 1:160 på 9 mm spårvidd som då kallas N-skala. Strax därefter så standardiserad N av NEM och detta är en avgörande händelse för N-skalan, den blir i princip från början standardiserad och de som börjar tillverka modeller sluter upp och man får enhetliga koppel och matningsspännignar på allt inom N-skala. Detta gör att man än i dag kan köra i princip alla sorters modeller på samma bana och koppel m.m. fungerar tillsammans. En liten parentes är spanska Ibertren som en mycket kort period försökte introducera 3-rälsdrift i N-skala.

De tidigaste modellerna lämnade en hel del att önska när det gäller skalenligheten, och även driftsäkerheten var lite tveksam, men utvecklingen har gått framåt rejält och idag är de flesta N-skalemodellerna väl fungerande modeller som inte skäms för sig när det gäller något.

När N-skalan lanserades i Storbrittanien upplevde tillverkarna samma problem med brittiska förebilder som tidigare (se artikel om skala 00 och TT), dvs att det begränsade brittiska fria rummet gav problem vid tillverkningen av dragfordon. Därmed valde man ånyo att gå upp i skala, så att "brittisk N" är skala 1/148. (Notera att detta inte är samma skala som 2 mm, 1/152. Skillnaden är dock försumbar.)

Tillverkare i N[redigera]

Arnold
Bachmann
Brawa
Entec
Faller
Fleischmann
Frykmodell
Heljan

Herpa
Hobby-Teknik
Hornby
Lima
Minitrix
Modellproduktion
Möllehems Gårdsproduktion
Nmodell

Roco
Peco
Piko
Preiser
Rivarossi
Wiking
Vollmer

Wiki-artiklar om skalor[redigera]

Skalor för normalspår

Källor[redigera]

The 2 mm Handbook - utgiven av 2 mm Association

Teknik för alla - årgångar 1945-50

Mailväxling med Kadee

Iain Rice: Railway Modeling - The Realistic Way, 2007

Lars Ljungberg & Anders Östlund: "Spårsystem för skala N." i Modelljärnvägsmagasinet nr 5/2010. (Genomgång av marknaden).

Peter Åsman: "Att bygga åNglok." i Modelljärnvägsmagasinet nr 12/2013. (Svenska ånglok på köpta chassin).

The 2mm Scale Association