Koppel

Från Svensk MJ-Wiki
Hoppa till: navigering, sök
Ett koppel ska medge att tåg kopplas ihop och och isär på ett säkert sätt, och att dragkrafter (och vanligen tryckkrafter) tas upp i tåget. Det finns många olika varianter av koppel för modelljärnvägsbruk, som har olika för- och nackdelar, samtidigt som någon dominerande standard inte har utkristalliserat sig. Detta innebär bryderier för modellrallaren - man behöver välja en koppeltyp för att kunna koppla ihop alla sina fordon, samtidigt som det inte går att hitta en lösning som är möter alla tänkbara krav. Var och en behöver alltså göra en egen avvägning i val av koppel. Detta val påverkas förstås också av annat än kopplets kvaliteter, som vilket jobb man vill lägga ned, vilka koppel som är lätta att få tag i och eventuella klubbstandarder som man behöver anpassa sig till.

Önskvärda egenskaper hos ett MJ-koppel[redigera]

  • Helst skulle kopplet vara skalenligt, eller åtminstone förebildslikt. Det finns två olika typer av koppel som används av de flesta förebilder till MJ, det europeiska kopplet med krok, ögla och buffertar och det amerikanska Janney-kopplet. Det finns dessutom flera andra varianter som mest förekommer på smalspår, spårvagnar och rälsbussar. Många modellkoppel har inget att göra med hur ett riktigt koppel ser ut.
  • Om man inte har ett skalenligt koppel, så är det åtminstone önskvärt att fordonen hamnar på skalenligt avstånd från varandra. Detta är besvärligt att åstadkomma för modeller av europeiska fordon med buffertar, medan alla typer av centralkoppel (utan buffertar) i modell brukar medge ett skalenligt avstånd.
  • Någon form av automatisk koppelfunktion, så att två fordon bredvid varandra kan kopplas ihop utan att man behöver peta med något. Alla MJ-koppel med automatisk koppelfunktion kopplar ihop när man kör ihop fordon i lagom fart.
  • Smidig avkoppling, helst utan att behöva peta med något. Idag löses detta antingen med att man lyfter isär kopplen (att lyfta ett fordon måste ses som ett misslyckande), eller att det finns avkopplingsanordningar utplacerade på banan.
  • Har man fasta avkopplingsanordningar vill man gärna ha det som Märklin kallade rangerfunktion, d.v.s. att man efter avkoppling vid avkopplingsanordningen kan skjuta en avkopplad vagn utan att fordonen kopplar ihop igen.
  • Naturligvis hög säkerhet i funktionen, d.v.s. att man inte tappar kopplade fordon, att automatkopplen kopplar när de ska och att avkopplingen fungerar som den ska.

Koppeltyper[redigera]

Europeiska skalakoppel[redigera]

Dessa avbildar vanligen det skruvkoppel med krokar och buffertar som främst används i Europa, eller den variant med länkar utan skruv som användes i brittisk godstrafik förr i tiden. Dessa koppel finns från flera tillverkare och i alla skalor från H0 och större. Automatik saknas helt, koppling och avkoppling görs med pincett eller krok. Eftersom buffertarna tar upp tryckkrafter på riktigt krävs lite större radier än "vanliga" modellradier.

Egenskaper hos europeiska skalakoppel:

Skalenlighet
Hög.
Skalenligt avstånd
Ja.
Automatisk koppling
Nej. Kopplas med krok eller pincett
Automatisk avkoppling
Nej. Kopplas av med krok eller pincett
Säkerhet
Kräver större radier för att undvika att buffertarna går omlott. Besvärligt att koppla och koppla av.
Tryckkrafter
Nej, tas via buffertarna.
Skalor

Från H0 och större

Amerikanska skalakoppel[redigera]

Här avbildas det amerikanska Janney-kopplet i detalj. Dessa är inte så vanliga i modell, men amerikanska Sergent tillverkar sådana för H0, och San Juan Car Co och Protocraft för 0.

Egenskaper hos amerikanska skalakoppel:

Skalenlighet
Hög.
Skalenligt avstånd
Ja.
Automatisk koppling
Ja.
Automatisk avkoppling
Nej. Kopplas av för hand eller med magnet.
Säkerhet

Tryckkrafter
Ja
Skalor

För H0 och skala 0 .

Kadee-kopplet[redigera]

Kadee-kopplet eller egentligen Magne-Matic-kopplet är det överlägset vanligaste kopplet på den amerikanska marknaden. Kadee tillverkar kopplet för alla skalor från H0 till G, och Micro-Trains tillverkar Magne-Matic koppel för N- och Z-skala. Kopplet imiterar Janney-kopplet, men är inte en skalenlig avbildning av detta, och har dessutom avkopplings- och rangerfunktion. Avkoppling sköts vanligen med en magnet under spåret, det finns både permanentmagneter och elektromagneter. Kan också kopplas av med en skruvmejsel eller dylikt. Kadee-koppel används också för europeiska modeller, SMJ har det som standard för H0 och Trefoten för H0n3.

Patentet på Magne-Matic kopplet gick ut för något tiotal år sedan, så nu finns det flera tillverkare.

Egenskaper hos Magne-Matic koppel:

Skalenlighet
Liknande form och funktion.
Skalenligt avstånd
Ja.
Automatisk koppling
Ja.
Automatisk avkoppling
Ja. Kopplas av med magnet under spåret, och kan sedan skjutas (rangerfunktion).
Säkerhet
Känslig för höjdjustering och spårfel, samt kan koppla ur vid passage av permanentmagnet.
Tryckkrafter
Ja
Skalor

Finns för alla skalor Z - G

Märklin-typen[redigera]

Märklins koppel är det överlägset vanligaste inom europeisk H0-skala. Det används inte bara av Märklin, utan de flesta europeiska storserietillverkare utom Fleischmann har det som standard för H0. Kopplet består av en krok och en ögla, där kroken också tjänar som buffert. Kopplet har automatkoppelfunktion, och kan kopplas av med en avkopplingsskena som lyfter öglorna. Normala Märklin-koppel har ingen rangeringsfunktion, men Märklins s.k. RELEX-koppel erbjuder detta. Vid normal användning får fordonen ett alldeles för stort avstånd mellan sig med Märklin-koppel. Kopplet är standardiserat som NEM 360, .och är också standard för FREMO modultrafik i H0.

Liknande koppel används också för TT och för smalspår i H0. Det engelska DG-kopplet fungerar på samma sätt som Märklins RELEX-koppel och finns för 2, 3 och 4 mm skalorna.

Egenskaper hos Märklin-koppel:

Skalenlighet
Ingen.
Skalenligt avstånd
Nej.
Automatisk koppling
Ja.
Automatisk avkoppling
Ja. Kopplas av med avkopplingsskena, Har normalt ingen rangerfunktion, utom RELEX-kopplet.
Säkerhet
Hög. Känslig för höjdjustering.
Tryckkrafter
Ja
Skalor

Främst H0, men liknande koppel finns i flera skalor.

OBK[redigera]

Inom FREMO har man tagit fram en förfinad variant av Märklin-kopplet för H0, det s.k. OBK (ty. orginalbügelkupplung), vilket medger kortare avstånd mellan fordon och i allmänhet är mindre, men som fortfarande är kompatibelt med Märklin-kopplet. Buffertarna är fungerande vid inkoppling mellan två OBK (men inte vi koppling mellan Märklinkoppel och OBK), vilket innebär att större radier krävs.

Egenskaper hos OBK:

Skalenlighet
Försöker att efterlikna koppelkroken mm.
Skalenligt avstånd
Ja.
Automatisk koppling
Ja.
Automatisk avkoppling
Nej. Kopplas av med magnet på sticka, eller krok.
Säkerhet
Känslig för justering. Buffertarna måste fungera, vilket innebär större kurvradier.
Tryckkrafter
I vissa fall (mot Märklin-koppel). Annars via buffertarna.
Skalor

H0.

Fleischmann-typen[redigera]

Fleischmanns koppel har inte fått samma spridning som Märklins, och idag kan man t.o.m. få fordon från Fleischmann med Märklins koppel. Kopplet i princip omvänt från Märklins, en fast ögla med en rörlig krok, där öglan också fungerar som buffert. Precis som för Märklin-kopplet blir avståndet mellan fordon oskalenligt stort. Fleischmann-kopplet brukar endast användas för H0.

Egenskaper hos Fleischmann-koppel:

Skalenlighet
Ingen.
Skalenligt avstånd
Nej.
Automatisk koppling
Ja.
Automatisk avkoppling
Ja. Kopplas av med avkopplingsskena, Har ingen rangerfunktion.
Säkerhet
Hög.
Tryckkrafter
Ja
Skalor

H0

Arnold-typen[redigera]

Arnolds koppel utvecklades för N-skala, där det har fått stor spridning. Kopplet består av en krok, som är konstruerad så att krokarna passerar över varandra vid koppling. Precis som för modellkoppel i H0, blir avståndet mellan fordon oskalenligt stort. Trots att Arnold köpts av Hornby, är kopplet fortfarande dominerande i skala N, där den största konkurrenten är Magne-Matic-kopplet. Kopplet är också standardiserat som NEM 356.

Egenskaper hos Arnolds koppel:

Skalenlighet
Ingen.
Skalenligt avstånd
Nej.
Automatisk koppling
Ja.
Automatisk avkoppling
Ja. Kopplas av med avkopplingsskena, Har ingen rangerfunktion.
Säkerhet
Hög.
Tryckkrafter
Ja
Skalor

N (och Z)

Kortkoppel[redigera]

Som framgår ovan, så innebär de flesta modellkoppel att europeiska vagnar med buffertar kommer alldeles för långt ifrån varandra. För att kunna hantera detta så att fordon på rakspår kan gå buffert mot buffert och tillåta små modellradier på kurvor har MOROP standardiserat en kortkoppelkuliss (NEM 352) och en koppelficka (NEM 362). Kortkoppelkulissen innebär att avståndet mellan fordon ökar i kurvor, medan koppelfickan innebär ett standardiserat fäste för kopplet. Kortkoppelkulissen finns i princip för alla skalor, men är mest utbredd i H0, medan koppelfickan finns för H0, S och 0. Något kortkoppel är dock inte standardiserat. Dessa tillhandahålls av flera tillverkare (t.ex. Profi-kopplet från Fleischmann och Rocos kortkoppel), i alla fall i H0, och är inte kompatibla med varandra.

Egenskaper hos kortkoppel:

Skalenlighet
Endast genom att buffertarna går mot varandra.
Skalenligt avstånd
Ja (på rakstäcka).
Automatisk koppling
Ja.
Automatisk avkoppling
Ja. Beror på kopplets modell.
Säkerhet
Hög.
Tryckkrafter
Ja
Skalor

H0, S och skala 0

X2F-kopplet[redigera]

Är ett amerikanskt koppel som en gång föreslogs som standardkoppel för NMRA, men såvitt känt har det aldrig varit en officiell standard. Under en följd av år var det dock en "de facto-standard" på den amerikanska H0-marknaden, då de flesta fordon levererades med dessa koppel. De flesta MJ-byggare som använder amerikanska prototyper verkar dock föredra andra typer.

Egenskaper hos X2F-kopplet:

Skalenlighet
Nej.
Skalenligt avstånd
Ja.
Automatisk koppling
Ja.
Automatisk avkoppling
Nej.
Säkerhet
Godtagbar.
Tryckkrafter
Ja
Skalor

H0

Trådbygelkoppel[redigera]

TB-kopplet är ett svenskt koppel för H0 som ursprungligen togs fram av Lasse Lundgren för Skövde Modelljärnvägsklubb, inspirerad av det koppel som Göteborgs Modelljärnvägssällskap använder i 0-an. Principen är en tråd mellan buffertarna och en rörlig krok som håller i tråden. Kopplet medger ett kortare avstånd mellan vagnarna än ett standardkoppel samtidigt som tråden mellan buffertarna hindrar buffertlåsning. Genom sin konstruktion kräver TB-kopplet lite större radier än de minsta modellradierna, men mindre än vad som krävs för koppel med fungerande buffertar. Kopplet finns inte att köpa utan måste tillverkas av byggaren. Kopplet är standard på flera svenska MJ-klubbar, såsom WNJ, MRW och MMJK. TB-kopplet används också av vissa byggare i Danmark (där det är känt som Götebergskopplet), samt har tidigare använts av norska Fremo.

Egenskaper hos TB-koppel:

Skalenlighet
Kopplet är diskret och medger att ett skalakoppel monteras samt kortare vagnsavstånd.
Skalenligt avstånd
Ja. Visst glapp.
Automatisk koppling
Ja.
Automatisk avkoppling
Nej.
Säkerhet
Hög. Kräver medelstora kurvradier.
Tryckkrafter
Ja
Skalor

H0 och skala 0

Jacksonkoppel[redigera]

Jacksonkopplet är ett brittiskt koppel för självbyggare som togs fram av Alex Jackson från Manchesters MJ-klubb på femtiotalet. Kopplet används främst i 4mm-skalan, men går att bygga från H0 till 0. Kopplet utgörs av en diagonalställd fjädrande krok som häktar i varandra vid koppling. Vid avkoppling dras ena kroken nedåt med magnet, vilket också medger en rangerfunktion. Buffertarna tar upp tryckkrafter, vilket innebär att större radier krävs. Scalefour society har publicerat en instruktionsbok om Jacksonkopplet.

Egenskaper hos Jacksonkoppel:

Skalenlighet
Kopplet är diskret och medger att en koppelkrok monteras samt kortare vagnsavstånd.
Skalenligt avstånd
Ja. Visst glapp.
Automatisk koppling
Ja.
Automatisk avkoppling
Ja. Kopplas av med magnet under spåret. Inklusive rangerfunktion.
Säkerhet
Känsligt för justering. Kräver större kurvradier för att undvika buffertlåsning. Kan bli självsvängning i tågsätt.
Tryckkrafter
Nej, tas via buffertarna.
Skalor

H0, 4 mm och skala 0

Tryckta referenser[redigera]

Torbjörn Holmberg: "Koppel..." i Smalspårigt nr 29/1985. (Om användningen av Kadee-koppel för svenskt H0n3).

Svante Pålsson: "Tråd och bygel av pianotråd - svenskt standardkoppel i H0-skala?" i Krister Brandt (red.): Modelltåg -92. Byggtipsblandning. Stockholm: Allt om Hobby 1991. (Bygge av TB-koppel).

Anders Eriksson: "Trådbygelkopplet normeras." i Krister Brandt (red.): Modelltåg -95. Exempelsamling. Stockholm: Allt om Hobby 1994. (Specifikation för trådbygelkoppel i H0).

Länkar[redigera]

Tysk artikel om koppel
Ytterligare en tysk artikel om koppel
Genomgång av H0-koppel
Schweizisk artikel om koppel