SJ lokomotor litt Z61 Z62 Z63
Innehåll
Historik
I syfte att komma fram till en ny standardlokomotor beställde SJ tio lokomotorer vardera från tre olika svenska loktillverkare, som skulle uppfylla samma krav. Mellan 1956 och 1958 levererade Kockums (Z61), Hägglund & Söner (Z62) och Nohab (Z63) dessa 30 lokomotorer. Nohab byggde dessutom ytterligare två lokomotorer för försäljning till industrier, men även de köptes av SJ, så sammanlagt hade SJ tolv Z63.
Kockums valde en W6V 17,5/22A dieselmotor från MAN och en 3W2D 35 växellåda från Krupp, Hägglunds två stycken D632/643 dieslar från Scania och en US D-1,0 växellåda från SRM och Nohab två stycken GM Twin 6 dieslar och en GM TCLA-955 växel. Samtliga var dieselhydrauliska och gick att multipelkoppla.
Samtliga Z61 och Z63 377-386 levererades i SJ röd 92 på sedvanligt sätt. Z62 blev något försenad, varvid SJ passade på att testa nya målningsscheman. Z62 369 målades helt orange i samma färg som rälsbussarna. Z62 372-375 målades helt gula. Z62 376 målades orange med grön överdel. Det är okänt vilka färger övriga Z62 levererades med. Troligen levererades även Z63 467 och 468 rödbruna.
Under 1961 beslutades att alla lokomotorer skulle målas i orange och grönt, likt Z43. Ommålningen utfördes inte helt lika på alla lokomotorer, Z67 487 avvek med en grön ram runt kylaren.
Z61 placerades kring Vännäs och Luleå, Z62 kring Stockholm och Örebro medan Z63 placerades runt Gävle, Borlänge och Östersund. Lokomotorerna användes både i växling och lokaltåg.
När SJ skulle gå vidare med standardlokomotorn blev det dock ingen av dessa, utan det var i stället Z65 som blev resultatet.
Mot slutet av 1970-talet valde SJ att modernisera lokomotorerna, och bland annat ge dem samma dieselmotor. Därmed fick alla littera Z67, även om de även fortsatt såg ganska olika ut. Totalt byggdes 31 lokomotorer om. Z67 fick en Cummins KT1150L dieselmotor och en Voith L102 dieselhydraulisk växel. I ombyggnaden ingick också nya växlarplattformar och fotsteg, nya buffertbalkar med deformationszoner, ny kylare och nya strålkastare. Tre prototyper levererades 1978 och övriga 1980-1981. Z67 fortsatte tjänstgöra i Norrland fram till 1990-talet då de överfördes till Banverket och fick littera DAL. Flera av dem har sålts vidare, bland annat till Infranord, Swemaint, Tågfrakt och Kraftdragarna. SJ sista Z67 gick i trafik 1994.
Huvuddimensioner
| |
Z61 |
Z62 |
Z63 |
Z67 |
| Löb (m) |
8,7 |
8,8 |
8,3 |
9,1-9,3 |
| Axelavstånd (m) |
4,0 |
4,0 |
4,0 |
4,0 |
| Tjänstevikt (ton) |
29 |
28 |
28 |
30 |
| Axeltryck (ton) |
14,5 |
14 |
14 |
15 |
| Effekt (kW) |
217 |
218 |
218 |
270 |
| Sth (km/h) |
60 |
60 |
60 |
60 |
| Broms |
tryckluft | |||
| B |
B |
B |
B | |
| Kraftöverföring |
dieselhydraulisk | |||
Bilder
|
|
| SJ Z61 364 i Örnsköldsvik 1958. Foto: Stig Eldö, Samlingsportalen Jvm.KBDA00991 |
|
|
| SJ Z62 369 1958. Foto: Seved Walther, Samlingsportalen Jvm.KBDB08588 |
|
|
| SJ Z63 383 i Nyhammar, troligen på 60-talet. Källa: Samlingsportalen Jvm.KEAH00026 |
|
|
| SJ Z67 630 på Järnvägsmuseum 2016. Ombyggd från Z62. Källa Digitalt museum Jvm20848 |
Litt Z61-62-63-67 i modell
Någon modell av dessa lokomotorer är inte känd. Jeco aviserade en Z67 i H0 2018, men den har inte kommit ut ännu.
Wiki-sidor om lok
Tryckta referenser
Frank Edgar: "SJ littera Z61, Z62 och Z63." i Modelljärnvägsmagasinet nr 44/2021 (Beskrivning och ritningar).
Frank Edgar: "SJ littera Z67." i Modelljärnvägsmagasinet nr 45/2021 (Beskrivning och ritningar).
Ulf Diehl & Lennart Nilsson: Svenska lok och motorvagnar. 1/1 1969 (SJK 7). Stockholm: Svenska Järnvägsklubben 1969.
Göran Rönn: "SJ lokomotorer litt Z62, Z62 och Z63." i Tåg nr 5/1972 (Beskrivning och ritningar).
Ulf Diehl & Lennart Nilsson: "Nohab-lokomotorn Z63/Z67 borta ur SJ fordonspark." i Lok & vagnar 1. Malmö: Frank Stenvalls förlag 1996, s. 16.
Lars Olov Karlsson & Lennart Nilsson: SJ:s lokomotorer. Malmö: Frank Stenvalls förlag 2021, s. 116-131, 148-153.
Roger Isacsson: "SJ lokomotor Z62 från Hägglunds." i Modelljärnvägsmagasinet nr 50/2022 (Scratchbygge i styren i H0, statisk modell).
