Lödning

Från Svensk MJ-Wiki
Hoppa till: navigering, sök

Lödning används till att montera el- och elektronikkomponenter samt till sammanfogning av modeller i metall. I allmänhet används mjuklödning (d.v.s. lödning med varm lödkolv och lödtenn), även om hårdlödning (dvs lödning med gaslåga och lod) är användbart vid arbete i stål, eller då en starkare fog krävs. Teknikerna för lödning av elkomponenter och lödning av modeller är ganska olika.

Ytorna som skall lödas måste alltid vara rena för att lödtennet skall fästa. Det åstadkommer man delvis med rengöring innan lödningen, putsa delarna med slippapper, stålull eller med en glasfiberborste, men i allmänhet krävs det också ett flussmedel som kemiskt rengör ytan vid lödtillfället. Flussmedlet blir aktivt när det hettas upp vid lödningen. Det finns flera varianter av "flussmedel", flera är aggressiva och ärgar metallen. Många som bygger mässingsmodeller använder s.k. lödvatten, en ca 10-12%-ig blandning med fosforsyra som är mindre aggressiv.

Lödningar går alltid att ta bort genom att smälta lodet igen. Denna egenskap kan vara bra för att justera delar som monterats fel, men kan också försvåra när flera delar skall monteras i närheten av varandra, när man löder fast del B, så lossnar samtidigt del A osv.

Lödning av modeller i mässing eller nysilver[redigera]

En lödstation på minst 50 W är lämplig för denna typ av arbete. Till lod används i allmänhet "vanligt" elektroniklödtenn med en smältemperatur runt ca 185 C, eller s.k. lågtemperaturtenn med en smälttemperatur runt 145 C. Elektroniklödtennet innehåller i allmänhet flussmedel inkapslat i tråden, men detta är helt otillräckligt för lödning av modeller.

Till fluss används antingen lödfett eller lödvatten. Lödfett kräver rätt hög temperatur för att vara verksamt, och måste tas bort helt innan målning. Små droppar lödfett kan förstöra en målning. Lödfett kan dock användas till att styra lödfogen till ett visst område.

Lödvatten finns i flera varianter. Det bästa lödvattnet är fosforsyra, som inte är så våldsamt kemiskt aktivt när det stelnat, och därmed kan små rester på modellen accepteras. Fosforsyra är också verksamt vid de lägsta temperaturerna. Lämplig spädning av fosforsyra för lödning i mässing är ca 12%. Vid lödning i vitmetall (låg temperatur) räcker ca 6%. Järnvitriol kan vara lättare att får tag på, men är mycket mera aggressivt efter användning.

Det första steget vid en lödfog är att rengöra delarna som skall lödas. Därefter kan ena eller bägge ytorna förtennas. Det går till så att flussmedel appliceras på ytan och en liten mängd tenn sätts av på den varma lödspetsen. När kolven förs till ytan som skall förtennas börjar flussmedlet fräsa, och så småningom börjar tennet flyta ut, eventuellt får man "bre ut" tennet med kolven. När ytan täckts med tenn som fått en jämn silverglansig yta är det färdigt.

Därefter fixeras delarna som de skall sitta efter montering. Håll ihop delarna med en peang, en klädnypa eller nåt annat som lödtennet INTE fäster på, annars kan man lätt löda ihop både delar och verktyg. Flussmedel appliceras ånyo, och lödspetsen förtennas på nytt. En liten droppe smält tenn på kolven hjälper till med värmeöverföringen. Kolven förs till den största delen som skall sammanfogas vid lödstället (eftersom som den tar längst tid att värma), och när flussmedlet börjar fräsa flyter tennet ut i fogen. Vid större fogar får lödkolven flyttas runt lite för att värma så jämt som möjligt och få tennet till alla platser. En bra fog skall vara slät och silvrig i karaktären.

Efter lödarbete bör allting rengöras, framför allt måste alla rester av lödfett avlägsnas innan modellen kan målas. Varmt vatten, diskmedel och en gammal tandborste duger för rengöring, eventuellt kan man peta med en tandpetare i de små skrymslen, dit tandborsten inte når.

Vid isärmontering räcker det i allmänhet att applicera flussmedel och föra kolven till fogen som skall separeras, så kan delarna monteras isär.

Lödning av vitmetall[redigera]

Vitmetall har mycket lägre smältpunkt än mässing och nysilver. Därför används ett speciellt vitmetallod, med smältpunkt på ca 70 C. Vid så låga temperaturer är många traditionella flussmedel inte verksamma, men fosforsyra fungerar även till detta. Det rekommenderas att använda ytterligare spädning jämfört med lödning i mässing, ca 5-6% fosforsyre inblandning kan användas för vitmetall.

För vitmetallödning är det bra att ha en lödkolv med ställbar temperatur. I övrigt går vitmetallödning till som vanlig lödning i metall, med undantag av att förtenning är onödigt. Noteras kan att med en smälttemperatur på ca 70 grader så kan delarna hanteras innan lodet har stelnat helt, låt delarna svalna ordentligt innan du hanterar dom.

Det går i allmänhet inte att ta isär en vitmetallfog med lödkolv (delarna tenderar att smälta), men eftersom smälttemperaturen på vitmetalltennet är så låg kan allt läggas i kokande vatten, varvid delarna trillar isär.

Skall en vitmetalldel fästas på någon annan metall, bör mässings- eller nysilverytan först förtennas med vanligt lödtenn. Delarna sammanfogas sedan med vitmetallod, värm alltid på mässings- eller nysilverdelen.

Lödning av el och elektronik[redigera]

Gången vid elektroniklödning är att sammanfoga de rengjorda komponenterna, tryck den väl rengjorda och förtennade kolvspetsen mot lödstället, och tillför sist lite lödtenn. Fortsätt och värm ytterligare nån sekund, ta sen bort lödkolven. Komponenterna får inte rubbas innan tennet har stelnat. Använd enbart lödtenn med inbyggt flussmedel, det räcker i allmänhelt väl till. Använd ALDRIG lödfett eller lödvatten, eftersom dessa innehåller viss mängd syra, en lödfog med inneslutna rester av syra bryts snabbt ner om den utsätts för elektrisk ström.

Referenser[redigera]

Göran Tholin: "Bra flyt." i "Smalspårigt nr 58/1995. s. 7. (Om att löda med 145-graders tenn).

Björn Dahlström: "Därför fosforsyra." i "Smalspårigt nr 58/1995. s. 19. (Om fosforsyra som flussmedel).

Lars Juhlin: "Motståndslödning." i Krister Brandt (red.): Modelltåg -98. Projekt. Stockholm: Allt om Hobby 1997.

Anders Östlund: "Att löda i mässing." i Göran Tholin (red.): Mjf Smalspårsfrämjandet 25 år. 1977-2002. Stockholm: Mjf Smalspårsfrämjandet 2003.

Olof Wickström: "Hårdlödning." i Modelljärnvägsmagasinet nr 25/2016.

Lars Sjölund: "Så löder du i mässing." i Modelljärnvägsmagasinet nr 33/2018.

Länkar[redigera]

Artikel om lödning på wikipedia