Svensk industri för MJ: gruvor

Gruvdrift i Sverige har anor sedan 1200-talet, sannolikt tidigare. Här ska dock endast behandlas den period då gruvdriften var kopplad till järnvägstransporter. Huvuddelen av svensk gruvnäring har varit koncentrerad på järnmalmsbrytning, men även koppar, zink, bly, mangan, silver, guld, kobolt och nickel har brutits i Sverige. I Skåne har också en del kolgruvor funnits, men stenkol har alltid behövt importeras till Sverige.

Inledning

Det billigaste sättet att bryta gruvor är dagbrott, d.v.s. att bryta malm i en stor grop. Dagbrott finns på flera håll i Sverige, men oftast har underjordiska gruvor krävts för att få fram malm ur det svenska berget. Processen vid en underjordisk gruva kan beskrivas som

1. Ortdrivning för att få tillgång till malmkropparna.
2. Produktionsborrning och sprängning för att sönderdela malmen.
3. Produktionslastning till malmfickor inne i gruvan.
4. Tappning till krossverken, som i moderna gruvor befinner sig i gruvan.
5. Krossning
6. Uppfordring av malm till markytan

Därmed får man styckemalm, som tidigare skeppats direkt till träkolsmasugnar. Under 1900-talet har dock i regel en fortsatt förädling av malmen skett vid gruvan:

1. Sovring, där malmen krossas och siktas, samt separeras från gråberg utan malminnehåll.
2. Anrikning, för att ytterligare höja malmhalten. Därefter får man slig (väsentligen fin sand av järnmalm), som ibland är slutprodukten.
3. Pelletisering, där sligen sintras till kulor med en diameter på 10-15 mm.

Vad gäller järnmalm är gruvorna i Kiruna och Malmberget helt dominerade volymsmässigt, och dessutom motivet för byggandet och driften av malmbanan.

Ur transportsynpunkt är produkten från en järngruva malm i större eller mindre mängd, i form av styckemalm, slig eller pellets. Andra förädlingsprodukter har också förekommit. Mängden insatsvaror är begränsat, främst sprängämnen men även en del drivmedel och smörjoljor.

De typiska byggnaderna för en underjordsgruva gruva är gruvlaven, där uppfordrongsverket satt, anrikningsverk och eventuellt ett pelletsverk. Hundbanor för malmutlastning och malmfickor för förvaring av malm i olika stadier av förädling var också vanligt.

Bäckegruvan i Riddarhyttan med trälave på 1940-talet. Källa Samlingsportalen Jvm.KCAC07373

Schaktet Albert i Billesholm på 1910-talet, en kolgruva. Äldre öppen lave. Källa Samlingsportalen Jvm.KCAC09485

Mossgruvan i Norberg ca 1900, lave och malmfickor. Källa Samlingsportalen Jvm.KCAC10036

Anrikningsverket i Kantorp 1905-13. Källa Samlingsportalen Jvm.KCAC09724

Exempel: Dannemora gruvor

Dannemora gruvor får utgöra exempel på en större gruva i Mellansverige.

Dannemora gruva i norra Uppland har brutits sedan 1500-talet, och konjunkturen har gått upp och ned. Mellan 1927 och 1935 låg driften helt nere. 1955 hade man en större anläggning klar, med nytt sovringsverk och anrikningsverk, då producerade man 600 000 ton malm om året. Därefter varierade konjunkturerna något, som mest kom man upp i 1 000 000 ton råmalm per år. 1992 stängdes gruvan för att öppna igen 2012-2015. Gruvan har haft normalspårig järnvägsförbindelse med med en bibana till Örbyhus, och en smalspårig järnväg (DHJ) till Hargshamn. Den smalspåriga linjen är numera breddad och förlängd till Hallstavik.

Fram till 1970-talet lastades malmen ut via smalspårslinjen till malmhamnen i Hargshamn, därefter gick malmen till Oxelösund med normalspårsvagnar littera E.

Malmtrafiken under smalspårstiden efter 1955.

Produkt	Insatsvara	Vagnstyp	Vagnslaster per vecka
Styckemalm och slig		Öppna vagnar utan gavlar	770
	Dynamit	G	2
	Drivmedel	Tankvagn	1

770 vagnar i veckan innebär 5-6 heltåg om dagen. Observera att insatsvarorna sannolikt levererades via normalspåret

Malmtrafiken under normalspårstiden efter 1970-talet.

Produkt	Insatsvara	Vagnstyp	Vagnslaster per vecka
Styckemalm och slig		E	420
	Dynamit	G	2
	Drivmedel	Tankvagn	1

420 vagnar i veckan innebär 3 heltåg om dagen.

Nya laven i Dannemora på 1960-talet. Källa Samlingsportalen Jvm.KDAH00266

Malmlastning i Dannemora i smalspårsvagnar 1960. Vagnarna saknade gavel för att för tippas över gaveln i Hargshamn. Källa Samlingsportalen Jvm.KDAA01299

Exempel: Persbergs gruvor

Persbergs gruvor är medtaget som ett exempel på en mindre gruva i Mellansverige.

Malmfyndigheterna i Persberg i östra Värmland har varit ända sedan medeltiden. I Persberg finns flera malmfyndigheter, varav den största är Odalfälten. Under 1800-talet var gruvorna i Persberg bland de största i landet var avser produktion, men under 1900-talet kom andra gruvor att ge betydligt större produktion. 1907-10 byggdes ett nytt schakt, Gustav-Adolf schaktet, som förenade flera av fyndigheterna i området. Schaktet var donlägigt, d.v.s. lutande. Till Gustav-Adolf-schaktet byggdes också sovrings- och anrikningsverk. Produktionen under första halvan av 1900-talet var likväl blygsam. 1950 invigdes så centralschaktet, tillsammans med ett nytt anrikningsverk, varefter produktionen ökade markant. 1953 invigdes också en ny produktionsanläggning för kulsinter och järnsvamp. Järnsvampverket stängdes 1972, och hela gruvan 1977. De sista åren producerades kulsinter till järnverket i Hagfors.

Odalfältet låg vid ett bibana vid Mora-Vänerns Järnväg (MVJ), som utgick från Persbergs station, via stationen Persbergs gruvor till Odalfältet. MVJ förstatligades 1917. Banan klassades så småningom om till industrispår. 1928 köpte gruvbolaget en 8-tonnare från Bjurström i Västervik. Denna användes troligen mellan Odalfältet och f.d. station Persbergs gruvor, varvid SJ tog över växlingen den sista biten till Persbergs station.

Malmtrafiken 1945-1956.

Produkt	Insatsvara	Vagnstyp	Vagnslaster per vecka
Styckemalm		I, Ias, O, Os	16
Slig		I, Ias, O, Os	30
	Dynamit	G	1
	Drivmedel	Tankvagn	1

Den här mängden malm innebar inga behov av egna tåg, utan hanterades som vagnslaster. Vagnarna hade dessutom olika destinationer, ofta till bruk i närheten. Efter 1952 användes en del slig istället till produktion av kulsinter och järnsvamp.

Persbergs gruvor 1928, laven och anrikningsverket vid Gustaf-Adolfsschaktet. Foto Axel Eliasson, Samlingsportalen Jvm.KCAC13920

Referenser

Jörgen Bergfors: "Hjulvinds pumphus. Dannemora gruvor." i Smalspårigt nr 61/1996. (Ritning).

Claes Mattisson: "En malmficka i Bergslagen." i Folke Westling (red.): Ekensholmsbanan. Bergslagen på spåren. Stockholm: Stockholms Modelljärnvägsklubb 2000. (Linbaneutlastning, bygge, beskrivning och ritning).

Hans Svensson: "Fredmundsbergs gruvfält. Hisstornet i Blötberget." i Smalspårigt nr 84/2003. (Ritning på hiss för tippvagnar).

Hans Svensson: "Fredmundsbergs gruvfält. Laven vid Falks schakt." i Smalspårigt nr 85/2003. (Ritning på mindre gruvlave i trä).

Hans Svensson: "Fredmundsbergs gruvfält. Skrädhuset vid Falks schakt." i Smalspårigt nr 86/2003. (Ritning på skrädhus i trä).

Wikipedia: Gruvdrift i Sverige (historisk)

Wikipedia: Dannemora gruvor

LKAB: Våra underjordsgruvor

LKAB: Förädla

Ny Teknik: Historisk sprängning i Pajala (Sprängning i Tapuligruvan).