Frilansade driftplatser

Denna sida behandlar att frilansa en driftplats för trafik och miljö, i huvudsak med svensk förebild.

Inledning

Det finns stora utmaningar med att frilansa om man samtidigt vill ha en intressant driftplats för realistisk och genomförbar trafik. Den som bygger helt efter förebild har på sätt och vis en fördel: man bara följer förebildens lösningar, då borde driftplatsen kunna fungera ungefär som i verkligheten väl?

Det kan den säkert, men det finns också utmaningar med att bygga efter förebild. Bangårdarna även på små mellanstationer blir snabbt överraskande stora när man minskar ner dem skalenligt. En lösning kan vara att ta bort ett par spår och korta bangården, men då försvinner kanske också tillförsikten att den fungerar som förebilden. Ett alternativ är att leta rätt på de guldkorn som bidrar till en intressant trafik på ett hanterbart utrymme. Dessa finns absolut, men det finns många fler som är stora utan att erbjuda något i gengäld.

Den frilansade stationen

Alltså framstår frilansandet ändå som en rimlig lösning - sätta ihop delar som kan skapa en intressant modell utan att följa en viss förebild slaviskt.

Forsviks station på WNJ, en frilansad järnvägsmiljö.

Idag kan man hitta omfattande arkiv med spårplaner från svenska bangårdar på nätet. Dessa kan hjälpa även den som frilansar med s.k. "Layout Design Elements", spårkonfigurationer som löser något speciellt järnvägstrafikproblem. Man snor olika delar helt enkelt. Dessutom kan bläddrande bland förebildens spårplaner göra att man börjar se mönster som kan bidra till det egna skapandet.

Stationsmiljön på mindre stationer i Sverige förr i tiden visar på en stark konvergens. Standardlösningar valdes genomgående. Vilka byggnader som fanns följer givna mönster, bangårdsritningar hade t.o.m. standardnummer på de olika byggnaderna. Stationshuset låg normalt mitt mellan de yttersta växlarna. Godsmagasinet låg antingen bredvid stationshuset eller på andra sidan bangården. Om det fanns ett ställverk låg det nära stationshuset. Det fanns minst en lastkaj för allmänna vagnslaster. På många lite större stationer på landsbygden fanns det ett eller flera boställshus för personalen.

Även bangårdarna visar en tydlig likformighet. Man ville gärna ha en huvudtågväg som inte gick genom någon växelkurva. Det hindrar inte att det finns spår på bägge sidorna om huvudtågvägen, men den var ofta det längsta spåret. När man fick ställverk med förregling blev det också en mera tydlig skillnad på tågspår och sidospår. En mindre svensk station hade vanligtvis två eller tre tågspår. Fanns det fler än två spår på stationen, var minst ett sidospår. Så länge det gick samlade man gärna sidospåren på ena sidan av tågspåren, vilken krävde färre förreglade växlar. När elektriska ställverk infördes, var det vanligt att lastplatser nära en station inkorporerades i stationen.

Många MJ-stationer gör ingen skillnad mellan tågspår och sidospår. Det kan vara idé att fundera på vilka tågspår och sidospår stationen ska ha, och vilka tågvägar som finns. Man kan också överväga vilket typ av ställverk stationen kunde ha haft, och hur det påverkar trafiken och signaleringen på stationen, Läs mer om hur huvudsignaler och dvärgsignaler vid stationer placerades.

Många enskilda järnvägar hade en egen tydlig stil. Flera av dem hade en utpräglad arkitektur på byggnaderna, med standardlösningar för olika storlekar på stationer. BJ valde att ha tre tågspår på många stationer, som kontrollerades med hävstångsställverk och trevingade semaforer.

Det finns också platser där regelboken åkt ut genom fönstret. SWB kallade Ekolsund för station, men det fanns inget mötesspår, bara en öppningsbar bro, ett stickspår och en skyddsväxel. Samt ett fint stationshus.

För att generera intressant växling och vagnslasttrafik kan stationen förses med flera platser för godsutbyte. Dessa låg i regel vid ett sidospår, men flera sådana platser kan ligga vid samma sidospår. Det kan handla om industrier, lastkajer, privata godsmagasin, eller någon annan lastanordning. Ett frilastspår kan tillföra mycket trafikmöjligheter. Har man en trafikidé för sin bana kan man också titta på den vid utformningen av sig driftplats. Se vidare industrier i modell.

Sen behöver man också tänkta på stationsområdet. En station innebär vanligtvis ett trafikutbyte, det behövs åtminstone uppställningsytor och vägar. Det finns också en miljö utanför banans område, ligger stationen i ödemarken, vid ett gammalt samhälle eller har det bildats ett stationsamhälle runt stationen? Hur ser topografi och terräng ut? Här har den som frilansar en fördel, man kan utforma miljön för att göra den så intressant som möjligt. Även landskapselement kan "lyftas" från verkliga miljöer om de är tillräckligt intressanta.

Frilansade lastplatser

Lastplatser kan förstås också frilansas. Lastplatser hade i regel någon form av förregling, ofta med kontrollås. Vissa lastplaster var förreglade med utfartssignalerna vid stationssträckans gränsstationer, annars skulle det finnas huvudsignaler vid lastplatsen. Lastplatser på Inlandsbanan saknade dock oftast huvudsignaler.

De enklaste lastplatserna omfattar en linjeväxel till ett kort sidospår parallellt med linjen. Sidospåret ska vara säkrat med en spårspärr eller en skyddsväxel. Ibland fanns det ytterligare växlar från linjen för att underlätta växling, och ett eller flera stickspår. En linjeväxel vid en lastplats kan också leda in till en större industri eller ett omfattande spårområde med flera sidospår.

Vid en lastplats finns minst en fraktkund, minst en kort lastkaj eller någon annan lastanordning. Järnvägen kan också ha ett godsmagasin där, och lastplatsen kan vara kombinerad med en hållplats. Ibland fanns det en banvaktsstuga i närheten. I en del fanns en större industri vid lastplatsen. Vissa lastplatser var f.d. stationer, det framgick ofta av byggnaderna och spårplanen, även om de i regel byggts om i samband med att de gjordes om till lastplatser. För att bidra till intressant trafik, kan det vara bra att förse lastplatsen med flera lastanordningar.

Webreferenser

Bangårdar: Bangårdsritningar

Ekeving.se: Söka signal- och elektrotekniska ritningar mm mm (Många bangårdsritningar).

Tryckta referenser - förebild

Lars-Olof Karlsson: "Svenskare järnväg: Stationssamhällen." i Allt om Hobby nr 5/1978 (Samhällsplanering för MJ-byggare).

Lars-Olof Karlsson: "Svenskare modelljärnväg: Stationsmiljö." i Allt om Hobby nr 4/1979 (Byggnader och detaljer på en liten svensk station).

Erik Walde: "Typisk mellanstation." i Smalspårigt nr 27/1985 (Mindre mellanstation på 891 mm-banorna).

Göran Engström: "Gräv där du står!" i Smalspårigt nr 57/1994 (Olika källor till information om svenska stationsmiljöer).

Peter Aronsson & Lennart Johansson (red.): Stationssamhällen. Nordiska perspektiv på landsbygdens modernisering. Malmö: Frank Stenvalls förlag 1999.

Tryckta referenser - modell

Barry Norman: Landscape Modelling. Didcot: Wild Swan Publications 1986 (Detaljerat bygge av landskap med förebild i engelsk landsbygd, baserat på frilansade miljöer).

Iain Rice: An Approach to Model Railway Layout Design. Didcot: Wild Swan 1990 (Utomordentligt bra bok om planeringen av små modelljärnvägar lämpliga för utställningar. Skall man bara ha en MJ-bok är det nog denna… Alltid med frilansade driftplatser).

Barry Norman: Building a Model Railway. Designing a Layout. Didcot: Wild Swan Publications 1997 (Behandlar både bygge efter förebild och frilansat).

Leif Elgh: "Medväxlar och moträler." i Christer Engström, Rutger Friberg & Lars-Olof Karlsson (red.): Allt om Modelltåg 4. Fjärde modelljärnvägsboken. Stockholm: Allt om Hobbys bokförlag 2004 (Typiska spårplaner för mindre svenska stationer).

Lance Mindheim: How To Operate A Modern Era Switching Layout. CreateSpace.com 2011 (Om trafik på industrispår i USA).

Leif Elgh: "Kompromissa och komprimera." i Modelljärnvägsmagasinet nr 47/2021 (Om behovet av att komprimera förebilderna för att få plats).