Svensk industri för MJ: petroleumindustri
På denna sida behandlas svensk petroleumindustri, och dess betydelse för järnvägstrafik.
Inledning
När järnvägar började byggas i Sverige på 1850-talet var petroleumprodukter inte en särskilt stor del av den internationella ekonomin, den viktigaste produkten var lysfotogen. Bilismens genombrott runt 1900 förändrade detta förhållande i grunden - drivmedel för bilar var nästan helt baserade på petroleumprodukter. Även bitumen för asfalt är en petroleumprodukt. Därmed kom petroleumförsörjning att bli en allt större del av den globala ekonomin. Därefter utvecklades även motorfordon för järnväg, motorfartyg och så småningom också flygplanet.
Sedan motortrafikens genombrott har petroleumindustrin utgjort en strategisk branch där stater och företag har konkurrerat hårt om att kontrollera tillgångarna. Olika företag har haft kontrollen över tiden. Mellan 1940-talet och 1970-talet dominerades marknaden av "de sju systrarna" (BP, Gulf, Shell, Socal/Chevron, Esso, Mobil och Texaco). De sju systrarnas ställning bröts av Opec under oljekrisen 1973.
Petroleumproduktion inleds med att råolja tas upp ur en oljekälla. I nästa steg raffineras denna och delas upp i olika användbara produkter, kallade fraktioner. Därefter vidtar transport till slutkunderna. De petroleumprodukter som produceras är i stort sätt likvärdiga oavsett var de framställts. T.ex. är bensin med ett visst oktantal i princip en identisk produkt oavsett varumärke.
Sverige har aldrig haft någon större oljeutvinning. Alla petroleumprodukter som konsumeras i Sverige är importerade. All petroleumindustri i Sverige är därmed "nedströms". Importen under 1900-talets början bestod helt av raffinerade produkter, medan framväxten av svenska raffinaderier inneburit att den mesta importen numera är råolja. Vilka företag och varumärken som har funnits på den svenska marknaden har varierat över tiden.
Nedan följer exempel på olika anläggningar som används för förädling och transport av petroleumprodukter, och som kan ge motiv till att lufta sina tankvagnar.
Webreferenser
Wikipedia: De sju systrarna (företag)
Tryckta referenser
Olle Sundström: "Tankvagnar." i Krister Brandt (red.): Modelltåg -90. Idébok för miniatyrrallare. Stockholm: Allt om Hobby 1989, s. 27 (Om olika typer av varor som transporterats i tankvagnar och vad de använts till).
Raffinaderier
I ett oljeraffinaderi delas råoljan upp i olika komponenter som används för slutförbrukning. Råoljan destilleras inledningsvis, och delas då upp i fraktionerna gasol, bensin, fotogen, diesel- och eldningsolja, tjockolja, smörjolja, paraffinolja och bitumen (för asfalt). I äldre raffinaderier har dessa produkter gått direkt ut på marknaden, men i moderna raffinaderier processas dessa produkter vidare, dels för att förfina produkterna och dels för att få önskad andel mellan olika produkter för att möta efterfrågan. Exempel på sådana processer är crackning, visbreaker och synsat. Raffinaderier placeras i regel så att de kan ta emot råolja med sjötransporter.
I Sverige har det såvitt känt funnits fem raffinaderier. Fyra av dessa är fortfarande i drift.
- Det äldsta raffinaderiet i Sverige var Engelsbergs oljefabrik på "Oljeön" i Åmänningen i närheten av Ängelsbergs station. Verksamheten startade 1875. Där producerades lysfotogen, vapenfett och smörjmedel. Raffinaderiet lades ned 1902 och smörjmedelstillverkningen 1927. Anläggningen är idag ett museum. För transporter användes Strömsholms kanal.
- Nynäs Petroleums raffinaderi i Nynäshamn anlades 1928. Därifrån etablerades en rikstäckande bensinstationskedja "Nynäs" som var i drift tills den såldes till Shell 1981, tillsammans med eldningsoljerörelsen. En annan viktig produkt har varit bitumen för asfaltbeläggning. Numera ligger fokus på bitumen, transformatoroljor, processoljor som insatsvaror till t.ex. plasttillverkning och basoljor för smörjolja och hydraulvätskor. Råolja lossades från fartyg direkt vid raffinaderiet, medan slutprodukter skeppades med tankvagnar på SNJ och numera främst på väg.
- Koppartrans Olje AB startade som ett samarbete mellan Stora Kopparbergs Bergslag AB och Rederi AB Transatlantic. Man anlade ett raffinaderi i Göteborg 1947 som blev det största i Sverige och etablerade en bensinstationskedja. Svenska Shell blev ensamägare till Koppartrans 1963 och varumärket började avvecklas. Raffinaderiet bytte namn till Shell raffinaderi AB 1975. Raffinaderiet såldes vidare til St1 i samband med att Shell drog sig ur bensinstationsverksamheten i Sverige 2010. St1 drev vidare Shell-stationerna som franchise från Shell till 2025 då de skyltades om till St1.
- BP investerade i ett ytterligare raffinaderi i Göteborg som stod klart 1967. BP drog sig helt ur den svenska marknaden 1991 varvid OK tog över raffinaderiet. Det såldes vidare till Preem 1994 och heter sedan 2003 Preemraff Göteborg.
- Scanraff utanför Lysekil öppnades 1975 och ägdes då gemensamt av OK och Texaco. Scanraff blev Sveriges största oljeraffinaderi. Sedan 1984 ägde Norsk Hydro andelar i raffinaderiet. Texaco drog sig ur den svenska marknaden 1989 varvid OK köpte även deras andel. När Preem hade tagit över hela anläggningen 2003 döptes den om till Preemraff Lysekil. Trots närheten till Lysekilsbanan utnyttjas inte järnväg för transporterna, i stället sker både in- och uttransporter på köl.
Tack vare dessa raffinaderier är Sverige numera ett exportland av raffinerade produkter.
|
|
| Tankbilar framför raffinaderiet i Nynäshamn på 1960-talet. Foto Bernt Gehlin, Digitalt museum NHK.06145 |
|
|
| Lastning av tankfartyg från kaj 3 på Preemraff i Brofjorden 2005. Foto Marcus-roos, Wikimedia Commons |
|
|
| Koppartrans raffinaderi 1952. Foto Erik Liljeroth, Digitalt museum NMA.0028598 |
|
|
| Nynäs Petroleums raffinaderier i Nynäshamn på 1930-talet. HMS Ehrensköld bunkrar. Källa Digitalt museum NHK.00618 |
Raffinaderiernas transporter
Som framgått levereras i princip alltid råolja på köl, men uttransporter av raffinerade produkter har ofta skett med järnväg. Notera att tankvagnar normalt bara kan användas för en eller två fraktioner, det behövs alltså fler olika tankvagnar. Vad en viss tankvagn får användas till står på vagnen. De mest viskösa fraktionerna (tjockolja och bitumen) behöver dessutom lastas i uppvärmda tankvagnar för att inte stelna under transport.
Raffinaderier i modell
Raffinaderier är formade efter de processer som ska utföras, och ser tämligen lika ut världen över. Det är normalt rätt stora anläggningar, så det kan vara ändamålsenligt att endast fokusera på de delar där järnvägsvagnar lastas.
Walthers har ett mindre raffinaderi i skala N, katalognummer 933-3219. Vollmer har producerat ett raffinaderi i skala H0, katalognummer 45525.
Det finns också många burkar och rör att få tag på, så det går att bygga från scratch. Dock är det inte alldeles lätt att hitta dokumentation.
Webreferenser raffinaderier - förebild
Wikipedia: Engelsbergs oljefabrik
YouTube: Petroleum refining processes explained simply
Webreferenser raffinaderier - modell
YouTube: Mark Lestico's Port of Long Beach Andeavor Refinery Complex
YouTube: N Scale - Oil Refinery Loading Facility - my MOST CHALLENGING 3D Design
YouTube: N Scale - Walthers North Island Refinery
YouTube: The Flying Crow Layout - Calumet Refinery Overview
Oljehamnar
Oljehamnar började byggas längs de svenska kusterna tidigt på 1900-talet, för importen av raffinerade petroleumprodukter. Här lagrades produkterna för vidare befordran inåt landet. Hur många som funnits är inte känt, men det handlar om några tiotal i hela landet. Det finns också ett antal oljehamnar i Vänern.
|
|
| Ryahamnen i Göteborg. Foto Mark Markefeldt, Digitalt museum Fo192586DIA |
|
|
| Essos anläggning på Vindsskärsvarv utanför Sundsvall 1958. Foto Norrlandsbild, Digitalt museum SuM-foto023364 |
|
|
| Anordning för lastning av tankvagnar i Värtan 1976. Foto Seved Walther, Digitalt museum JvmKBDB14823:10 |
Oljehamnarnas transporter
Petroleumimporten har i princip alltid gått på köl
Vidaretransport med järnväg var huvudalternativet när oljehamnarna byggdes. Samma förhållande som för raffinaderier gäller: det behövs olika tankvagnar för olika fraktioner. Större oljehamnar har också möjligheter att lasta till mindre fartyg för kustsjöfart. Vägtrafiken har tagit över volymer, men helt har inte järnvägstransporterna upphört.
Oljehamnar i modell
Karaktärsbyggnaden för oljehamnar är de stora cylindriska oljecisternerna. Dessa har varit populära bland plastbyggsatstillverkarna sedan länge, även om många äldre modeller sannolikt är för små. Walthers har oljecisterner i olika dimensioner i H0 och N.
Dessutom behövs diverse rör för oljepumpning samt anordningar för lastning och lossning.
Se även hamnar och sjöfart.
Tryckta referenser oljehamnar
Lars Malkar: "Tankar om tankar." i Krister Brandt (red.): Modelltåg -95. Exempelsamling. Stockholm: Allt om Hobby 1994 (Bygge av oljecisterner i H0 av plåtburkar).
Frilastspår och oljedepåer
För att distribuera petroleumprodukter lokalt har det funnits mindre oljedepåer på en del håll. Här kunde tankvagnar lossas till lagringstankar för omlastning till lastbilar eller tappas upp på fat för konsumenter som föredrog det.
|
|
| Lossning av tankvagn vid BP-depån i Uppsala 1958. Foto Svenska BP Oljeaktiebolag, Digitalt museum NMA.0076894 |
|
|
| Lastning av tankbilar vid BP-depån i Uppsala 1958. Lägg märke till oljefaten i bakgrunden. Källa Digitalt museum NMA.0076892 |
Större industrier hade också anläggningar för att ta emot eldningsolja direkt från tankvagnar.
Annars behövs inte så mycket för att lossa en tankvagn. Det går att parkera på ett frilastspår och pumpa direkt till tankbilar. Så gjorde man på många håll i landet.
Oljedepåer i modell
Dessa mindre oljedepåer är små anläggningar som väl lämpar sig för en lossningsmöjlighet på modelljärnvägen. Några låga lagerbyggnader och garage kompletteras med rördragning för oljepumpning. Anläggningarna kan skapas med konvertering eller scratchbygge, men dokumentationen är begränsad.
Tryckta referenser - frilastspår och oljedepåer
Björn Svensson: "Byggtips: Bensinstationer del III. Angående järnvägen." i Allt om Hobby nr 3/1990 (Oljedepån i Bollnäs, beskrivning och ritning).
Bensinstationer
Bensinstationer har ingen större järnvägskoppling, men har ändå länge varit populära på modelljärnvägen. Vid bensinstationen når en stor del av petroleumproduktionen slutkunden, inte bara i form av bensin utan även smörjoljor och smörjfetter.
Inledningsvis fick svenska bilister handla bensin på apoteket, men så småningom efter första världskriget började lanthandlare också sälja bensin. samtidigt som de första bensinstationerna öppnades av bensinbolag. Namnet "bensinmack" kommer från ett svenskt företag MACK som sålde en tidig variant av bensinpumpar. Därefter har pumparna på svenska mackar i regel producerats i Sverige. De större bensinbolagen hade egna arkitektkontor, men det var inte alltid dessa fick råda fritt i svensk stadsplanering. Många stationer hamnade också i redan existerande lokaler.
Efter andra världskriget kom "de sju systrarna" att få en starkare ställning, och fler bensinstationer byggdes enligt deras modeller. Många stationer hade också enklare verkstadskapacitet. Samtidigt etablerades Nynäs, Koppartrans och IC (senare OK).
IC var först med självbetjäning vid pumparna 1952. Världens första Tankomat infördes i Sverige 1965, som läste ett speciellt kort.
Förutsättningarna för branchen ändrades efter oljekrisen 1973. Många bensinstationer byggdes ut med butiker som sålde annat än rena bilprodukter. På slutet av 1970-talet uppstod å andra sidan lågpriskedjor (t.ex. Jet) som bara sålde bensin i helt automatiserade anläggningar utan personal. Sedan oljekrisen har flera bensinmärken kommit och gott. De stora anglosaxiska bensinbolagen försvagades och drog sig en efter en ur den svenska marknaden. Sist blev Shell 2010 (även om de sista Shell-mackarna skyltades om till St1 först 2025).
|
|
| Shell-mascken i Elsaborg utanför Nykvarn 1957. Källa Digitalt museum se_ab_tthf_4080 |
|
|
| En BP-mack i centrala Kalmar 1948. Denna finns i modell från KMJK. Foto Walter Olson, Digitalt museum KLMF.O32704K |
Bensinstationernas transporter
Transport ut sker självklart i kundernas egna bilar.
Intransporten sker med tankbil. Eftersom bensin från alla tillverkare är helt likvärdig, så har ett diskret samarbete ofta förekommit vad gäller distributionen av bensin. Varje bensinbolag behöver inte självt distribuera till alla sina mackar.
Bensinstationer i modell
Bensinstationer är populära bland plastbyggsatstillverkarna, men de flesta övertygar inte riktigt som svenska mackar. Några modeller som baserar sig på typritningar från "de sju systrarna" under nittonhundratalets mitt kan fungera.
Den finns två "riktiga" svenska bensinstationer som byggsats i H0:
- Rimbo Grande har producerat Standard Oil-mack från Motala som etsad byggsats, katalognummer 5006 (2005).
- KMJK har producerat BP-macken i Kalmar som laserskuren byggsats.
Svenska bensinpumpar har producerats av TeknoBygg och WinterZone.
Webreferenser bensinstationer
Sikama: Tankomater och Dispensrar
Tryckta referenser bensinstationer - förebild
Birger Gripstad: "Macken är ingen Mack." i Teknik för alla nr 2/1962 (Om bakgrunden till begreppet "mack").
Björn Svensson: "Byggtips: Bensinstationer och tankbilar m/ä." i Allt om Hobby nr 8/1989 (Bakgrund).
CeGe Olsson: "En gammal bensinstation i Roslagen." i Allt om Hobby nr 2/1995 (Gulf-macken i Rö, ritning).
Göran Tholin: "Bensinstation från Hjo." i Smalspårigt nr 68/1999 (Bensinstation från 1932, ritning).
Tryckta referenser bensinstationer - modell
Göran Eriksson: "Byggtips. Bensinpumpar." i Allt om Hobby nr 6/1979 (Äldre bensinstationer).
LOK: "Cykel m.m. i H0." i Allt om Hobby nr 6/1985, s. 28 (Inkl. cykelställ, bensinpumpar och parkbänk).
Björn Svensson: "Byggtips: Bensinstationer del II. Tankbilar och oljebolag." i Allt om Hobby nr 1/1990 (Bakgrund och bygge i H0).
"Byggtips: En mack utan dator." i Allt om Hobby nr 7/1992 (Bygge av liten bensinmack).
Lars Olov Karlsson: "Pumpar och pallar." i Allt om Hobby nr 6/1998, s. 9 (Lastpallar i H0 och Star87 bensinpumpar i H0, 0 och 1:18 från TeknoBygg).
Michael Brane: "Macken i Sollebrunn." i Smalspårigt nr 73/2000 (Bensinstation "sittande hund" i skala 0).
Jocke Sannagård: "Koppartrans och Nynäs." i Allt om Hobby nr 7/2012, s. 13 (Notis om bensinstationer som färdigmodeller från Jeco).
Roger Isacsson: "Macken." i Modelljärnvägsmagasinet nr 37/2019 (Scratchbygge av bensinstation från Nynäs i H0).
Joakim Sannagård: "Nynäsmacken." i Allt om Hobby nr 2/2021 (Macken i Älgarås i 1:24).
Övriga wiki-sidor om industrier m.m.
Industrier i modell
Industribanor
Svensk industri för MJ: järn och stål
Svensk industri för MJ: gruvor
Svensk industri för MJ: livsmedel
Hamnar och sjöfart
Svensk modelljärnväg