Skala H0

Från Svensk MJ-Wiki
Hoppa till: navigering, sök

H0 innebär skala 1:87 med spårvidd 16,5mm (1435 mm / 87) för normalspår. H0 är den vanligast förekommande skalan för modelljärnvägar.

Inledning

Namnet H0 kommer av "halva nollan", d.v.s. allt är (ungefär) hälften så stort som i skala 0. H0 är den vanligaste skalan i Sverige, liksom i de flesta länder världen över.

H0 delas in i tvåräls och treräls, som inte är kompatibla med varandra. Tidigare var det vanligt att tala om likström eller växelström, men i dag är många modelljärnvägar digitala, så dessa beteckningar är numera mindre relevanta.

Det finns även smalspårsvarianter av H0, till exempel H0m, H0n3, H0e, H0n2 och H0i. Dessa använder enbart tvårälssystemet.

Utbud

H0 har det största utbudet på marknaden idag, med alltifrån småserietillverkare till de största aktörerna på MJ-marknaden.

För den som vill köra svenskt finns det överlägset största utbudet i denna skala, där både inhemska småserietillverkare och de stora kontinentala tillverkarna gör modeller. Genom Märklins starka ställning i Sverige finns många färdigmodeller tillgängliga för treräls, medan nästan alla modeller finns för tvåräls. De flesta småserietillverkarna koncentrerar sig på 2R och levererar byggsatser.

På den tyska, österrikiska och schweiziska marknaden är också H0-utbudet relativt stort, störst i Tyskland och sannolikt minst i Schweiz. På alla dessa marknader finns både stor- och småserietillverkare aktiva, däremot är inslaget av byggsatser proportionellt mindre än i Sverige. Fördelningen mellan tvåräls och treräls är ganska jämn.

I USA dominerar tvåräls helt skala H0, även om Märklin fortfarande har importörer i landet. Utbudet är mycket stort, och omfattar hela skalan av tillverkare. Det finns lok- och vagnsbyggsatser, men många amerikaner förväntar sig högkvalitativa färdigmodeller.

Gorre & Daphetid

Taylor Lake på Gorre & Daphetid, John Allens berömda anläggning, 1958. Copyright Keith Beard.

I Storbritannien används normalt 00 i stället för H0, även om det finns en förening för brittiskt H0-bygge.

Det finns ett rätt omfattande utbud av vägfordon i skala H0, de flesta tillverkade för MJ-marknaden. Det finns också relativt gott om figurer, tyska Preiser dominerar marknaden.

Spårstandarder i H0

Det finns en uppsjö av spårstandarder för H0, vilket kanske kan sägas ge kunden en omfattande valfrihet, men också skapar en hel del "kompatibilitetsproblem" för MJ-utövaren.

Det första valet handlar om tvåräls eller treräls. Väljer man treräls är det bara att följa Märklins normer. Väljer man tvåräls finns det flera alternativ.

I Europa dominerar NEM , vilket också är den minst skalenliga av de vanligt förekommande standarderna. P.g.a. detta har det funnits en viss trend under rätt många år att söka sig mot finare standarder, men någon enhetlig ny sådan standard för europamarknaden har inte etablerats.

I USA gäller istället NMRA S-1.2, som är något mer skalenlig än NEM, och framför allt har lägre flänsar. Denna används också av många i Europa som vill ha lite skalenligare fordon, och kallas ofta något oegentligt för RP-25.

NMRA-fordon kan oftast ta sig fram på NEM-räls, men p.g.a. de höga flänsarna är det inte säkert att NEM-fordon kan utnyttja NMRA-räls.

I FREMO finns en finskala-standard som utgör ett mellanläge mellan NMRA S-1.2 och Proto:87, som kallas H0-fine. Den bygger också på RP25-hjul, men den smalare variant (code 88) som annars används för H0n3.

Slutligen finns det också två så kallade proto-standarder för H0, Proto 87 som är normerad av NMRA, och H0pur, som har sin bakgrund i Tyskland. Det finns vissa skillnader mellan dessa standarder, men de är i praktiken kompatibla.

Koppel

Det finns en stor mängd koppeltyper som har lanserats för H0. Några har dock blivit dominerande inom vissa segment.

  • Märklin-kopplet har en stark ställning inom europeisk H0-skala. Det har dock nackdelen att fordonen kommer långt ifrån varandra.
  • Kortkoppel används främst i H0 för europeiska fordon med buffertar, för att de ska komma närmare varandra. Det finns inget standardiserat kortkoppel, men det finns standarder för koppelfästen och koppelkulisser.
  • På den amerikanska marknaden dominerar Kadee-kopplet.

Äldre Fleischmann-fordon har ofta Fleischmanns koppel. På svenska klubbanor förekommer också TB-kopplet.

Moduler

MMM har modulstandarder både för både 2R och 3R.

FREMO har flera modulstandarder i H0 (samtliga 2R), dels för europeiska förebilder med olika spårstandarer, dels för amerikanska förebilder. USMS standard är baserad på FREMO.

Historik

H0 uppfanns i Storbritannien, eller närmare bestämt av några medlemmar i Wimbledons modelljärnvägsklubb, mellan 1923-1925 (H0 är alltså exakt hälften av brittisk skala 0, 1:43,5). I Storbritannien kom H0 att konkurreras ut av skala 00, för att det uppfattades att dåtidens spårstandarder inte riktigt medgav att brittiska lok byggdes skalenliga med skalenlig spårvidd.

Under tiden hade däremot en del amerikanska och tyska byggare tagit till sig H0-skalan där den kom att få bättre fäste. Möjligen kan detta bero på skillnaderna i lastprofil mellan länderna. Märklin började tillverka H0-modeller 1935. Under andra världskriget, medan mycken hobbyverksamhet låg i träda, kom skala H0 att steg för steg bli den största skalan i USA (tidigare var det skala 0) och så även i Sverige. 1944 dominerar H0-utbudet helt MJ-sidorna i Wentzel-katalogen. 1950 angav Sven Lingö att H0 blivit den dominerande skalan i Sverige.

Inledningsvis användes inte 2R, utan de vanliga alternativen var 3R eller en tredje strömskena utanför spåret (ungefär som på de flesta tunnelbanor). "Leksaksbranschen" använde mittledare, medan självbyggare använde sidoledare. På 1940-talet började dock MJ-pressen och handböckerna propagera för 2R-systemet, vilket ju också kom att användas av de flesta storserietillverkare förutom Märklin. Mot femtiotalets mitt hade sidoledaren försvunnit från de flesta MJ-sammanhang.

Sedan 1940-talet har H0 varit den dominerande modelljärnvägskalan, både i Sverige och i resten av världen förutom Storbritannien. Utvecklingen i Sverige har följt den kontinentaleuropeiska, med en rätt jämn fördelning av marknaden mellan Märklins 3-rälssystem och 2-rälssystemet.

På fyrtiotalet bestod marknaden i Sverige av diverse byggsatser i trä, papp och zinkgjutgods från flera inhemska tillverkare. Exporten från Tyskland kom igång först i början på femtiotalet. På femtiotalet kom först tyska modeller från de olika tillverkarna på kontinenten, som 1956 följdes av några svenska modeller från storserietillverkarna: Littera Da från Märklin, litt. F från Liliput och en Da från Fleischmann. 1958 kom litt. Sb från Tenshodo.

Milton TM.jpg

En vy från Uno Miltons anläggning på Tekniska Muséet, byggd 1947 - 1955. Allt på anläggningen är i princip scratchbyggt. Foto Jonas Berggren

Sedan dess har de stora tillverkarna då och då kommit med modeller av svenska förebilder, samtidigt som Sverige sedan slutet av 1960-talet har fått en livaktig småindustri av inhemska småserietillverkare som kunnat försörja den som varit intresserad av att bygga byggsatser själv. På senare år har dessutom en del "mellanserietillverkare" släppt svenska färdigmodeller i lite större serier (Jeco, Heljan, Hobbytrade, NMJ, På Sporet och Dekas).

Wiki-sidor om skalor mm.

Skalor för normalspår
Artiklar om skala H0
Tvåräls
Treräls

Tillbaka till nybörjarguiden

Tryckta referenser i urval

Wentzels: Jubileumskatalog 10. 1934 - 1944. Stockholm: Sven Wentzel 1944.

C-E Nordstrand: Modelljärnvägen (TfA Handböcker 12-13). Stockholm: Teknik för alla 1948.

Sven Lingö: Vi bygger en modelljärnväg (2a upplagan). Stockholm: Lindqvist 1950.

Lennart Sundström & Robert Kutschbach: Min modelljärnväg. Stockholm: Wennerberg 1958.

Hjulo: "Så bygger man en modelljärnväg." i Allt om Hobby nr 1/1973 (Projektjärnväg i H0 med mindre station).
Hjulo: "Så bygger man en modelljärnväg. Del 2." i Allt om Hobby nr 2/1973 (Grovlandskap).
Hjulo: "Så bygger man en modelljärnväg. Del 3." i Allt om Hobby nr 3/1973 (Stadsbebyggelse, el).

Kjell Palén: "Svensk modelljärnvägshobby - en resa i tiden." i Folke Westling (red.): Ekensholmsbanan. Bergslagen på spåren. Stockholm: Stockholms Modelljärnvägsklubb 2000.

Christer Engström: "Modelljärnvägens hus." i Christer Engström, Rutger Friberg & Lars-Olof Karlsson (red.): Allt om modelltåg 8. Tips för modelljärnvägen. Stockholm: Allt om hobby 2008 (Reportage).

Redaktionen: "Vi bygger en lokstation." i Smalspårigt nr 122/2013 (Lokstationsdiorama).
Redaktionen: "Vi bygger en lokstation. Del 2." i Smalspårigt nr 123/2013.

Jocke Sannagård: "Det började med D." i Allt om Hobby nr 7/2014 (Reportage om Tumba lokstation).

Günther Kraml: "Skala H0 - bakgrund och historia." i Modelljärnvägsmagasinet nr 16/2014.

Mer artiklar här.

Webreferenser

British 1:87 Scale Modelling (Förening för de som bygger brittiskt i H0).

Old Model Kits: The HO Scale Model Railroading Revolution of the 1940s (Om utvecklingen av skala H0 på den amerikanska marknaden).

steamlocomotive.com: Guide To HO Brass Locomotives (Småseriemodeller på den amerikanska marknaden).

Stephen Siddle: A History of 00 Gauge (Behandlar även framväxten av H0 och konkurrensen mellan H0 och 00).

Yosemite Valley Railroad (Jack Burgess modelljärnväg med förebild från Kalifornien).

Youtube.com: Franklin & South Manchester Layout Tour 2021 Part 1 (Berömd amerikansk anläggning av Gearge Sellios).
Youtube.com: Franklin & South Manchester Layout Tour 2021 Part 2

YouTube.com: Hochschwarzwald (Tysk bana i H0).