Skillnad mellan versioner av "SJ ellok litt F"

Historik

Mot slutet av 1930-talet beslutades att linjerna Stockholm-Göteborg och Katrineholm-Malmö skulles byggas ut till dubbelspåriga och få största tillåtna hastighet höjd till 120 km/t. Detta kunde inte Ds-loken hantera, så det behövdes ett nytt lok för snälltågen. För ändamålet bildades 1938 års lokkommitté, som skulle ange riktlinjerna för konstruktion av lok för de framtida dragkraftsbehoven på stambanorna. Det fördes en stor debatt om huruvida dessa lok skulle ha koppelstänger eller direktdrivna hjul. Valet föll till slut på en design med två löpaxlar och fyra direktdrivna axlar, med förebild i den tyska E18. Loken fick littera F, som just hade blivit ledigt. F-loken skulle också vara starkare och snabbare än de omedelbart identifierade behoven, för att ha marginal för möjliga framtida behov. För att pröva den nya designen beställdes 3 försökslok av ASEA, ASJ Falun, Nohab och Motala Verkstad med olika tekniska lösningar, som levererades 1942. Provloken hade tre frontrutor och en rak buffertbalk.

1943 beställdes en första serie av F-lok på 12 lok, i huvudsak baserade på provlok 603, som levererades 1945-46. 1948-49 levererades en andra serie om nio lok, därmed fanns totalt 24 F-lok. Serieloken levererades också av ASEA, ASJ Falun, Nohab och Motala Verkstad. F-loken hade utvändiga ramar i svetsad konstruktion och motorer av typ KJ 106B från ASEA med kraftöverföring med hålaxeldrift. Strömavtagarna var av typ BBCK. Löpaxlarna var arrangerade som bisselboggier. Till skillnad från provloken hade de två frontrutor och en buffertbalk som följde frontens krökning. F-loken var SJ-röda under hela sin aktiva tid. 1953-1957 byggdes de tre provloken om för att närmare matcha serieloken, och fick samma tekniska utrustning, samt två frontrutor. Den raka buffertbalken kvarstod dock. 1964-68 byggdes samtliga F-lok om med nya strömavtagare typ MK2 och förbättrad förarmiljö med bland annat gummiinfattade fönster.

F-loken användes från början i snälltåg och expresståg på stambanorna Stockholm-Malmö och Stockholm-Göteborg, samt i viss utsträckning Göteborg-Malmö. Den förutsedda trafiken på linjen Ånge-Boden blev begränsad. Fr.o.m. sextiotalet sattes F-lok in i flera tåg Göteborg-Malmö, och i och med införandet av Rc-loket i slutet av sextiotalet kom F-loket att sättas in på andra linjer såsom Ostkustbanan, Stockholm-Oslo, Stockholm-Eskilstuna och Göteborg-Kalmar/Karlskrona. F 699 slopades efter ett haveri 1972, övriga avregistrerades 1978-83. 1981 reducerades sth på de återstående loken till 100 km/h p.g.a. dåliga gångegenskaper.

Huvuddimensioner F

Löb: 15,23 m
Hjulbas: 11,60 m
Tjänstevikt: 102,2 ton
Effekt: 2580 kW
Sth: 135 km/h
Broms: tryckluft
Axelföljd: 1'Do1'

Litt F i modell

Skala H0

1942 släppte Wentzels ett F-lok med korg i trä och kartong, katalognummer J122M. 1946 kom en variant med korg i metall, nr J126M.

1945 släppte TfA Hobbytjänst ett F-lok med lokkorg i vitmetall.

1949 släppte Fa Hasselgren ett F-lok i modell, som både färdigmodell och byggsats. Lokkorgen var gjuten i aluminium.

1955 släppte Liliput ett F-lok för tre-räls likström. 1968 kom en version för tvåräls likström ut, ombyggda från restlagret.

1974 släppte Hobby-Teknik en etsplåt till en litt. F, katalognummer E15.

1981 släppte Perlmodell ett F-lok i leveransutförande i vitmetall och mässing som byggsats och färdigmodell, för både 2R och 3R. Den har förekommit i varianter med en och två motorer. Katalognummer F.624.

2001 släppte Brimalm Engineering ett F-lok i småseriemodell, som erbjöds i såväl leveransskick som ombyggt skick. Loknummer 696, 697, 701 och 702.

2007 släppte Jeco en färdigmodell med kåpa i plast av ett F-lok i ombyggt utförande.

Skala N

1979 släppte Hobby-Teknik en etsplåt till ett F-lok i moderniserat serieutförande i N-skalan.

Länkar

Lok
Svenska lok

Referenser