SJ personvagnar av modifierad 1940-talsmodell
På denna sida redovisas de vagnar av 1940-talsmodell, som utustades med nya korgar under 1960- och 1970-talet.
Innehåll
Inledning
SJ:s första svetsade personvagnar drabbades av omfattande problem med rost, i mycket större utsträckning än tidigare nitade vagnskonstruktioner. Detta innebar att vagnarna i stor utsträckning var svårt anfrätta efter 25 års drift. Vagnarna byggdes med nya korgar under en period av cirka femtom år från 1960-talets mitt. Att man valde att livtidsförlänga befintliga vagnar kan bero på att budgeten för fordonusunderhåll disponerades av SJ:s ledning själva, medan investeringar i ny rullande materiel skulle godkännas av riksdagen. Det var alltså lättare att få igenom ombyggnader är nybyggda vagnar. De flesta vagnar som byggdes om var BCo11b, Co8b/d, Co8cs eller Co9b. Enstaka Bo5b, BCo7b och Co8f byggdes också om. Vilka vagnar som valdes ut för ombyggnad berodde inte bara på i vilket skick de befanns sig, utan också vilka typer som som ansågs mest föråldrade.
Något om modellerna
Äldre modeller i skala H0 av boggievagnar gjordes i regel kortare än skalenlig längd, i syfte att kunna hantera snäva modellradier. I Tyskland uppstod en diskussion om detta under 1970-talet, och Ade lär ha blivit först med modeller av boggievagnar med skalenliga längdmått. De äldre modeller från Fleischmann och Märklin som redovisas i förteckningarna nedan är definitivt avkortade.
Andra wiki-sidor om vagnar
Vagnar
SJ godsvagnar
GC godsvagnar
Övriga tågoperatörers godsvagnar
SJ personvagnar
Tyska privatbanevagnar
SJ personvagnar av 1960-talsmodell
SJ personvagnar av 1980-talsmodell
A3
Beskrivning
Mellan 1970 och 1975 byggdes femton vagnar om för första klass, littera A3. Vagnarna var inredda med två lika stora avdelningar i första klass med sammanlagt 44 sittplatser. Vagnarna var utustade med två toaletter. Korgarna hade tio stora fönster per sida, samt två toalettfönster på ena sidan för vissa vagnar. Korgarna saknade bröstlist men hade tre sickor under fönstren. Vid ombyggnaden behölls bottenplattan, gavelväggarna, sidodörrarna och i vissa fall taket. Samtliga vagnar var utrustade med Minden-Deutz-boggier.
A3-vagnarna användes på de flesta linjer i syd- och mellansverige där det funnits behov av hela första klass vagnar, t.ex. Karlstad-Göteborg.
Fem av vagnarna byggdes om till B3 1973. Därefter byggdes vagnar om mellan A3 och B3 vid olika tillfällen, bland annat för att hantera säsongsvariationer i efterfrågan, då behovet av första klass vagnar var lägre på sommaren.
Tre vagnar byggdes om till kombinerade första- och andra klass vagnar AB13 1983. Dessa återställdes till A3 1985. Dessa vagnar användes främst itrafiken Malmö-Karlskrona.
Vagnarna slopades 1991-1994. En vagn som hyrts ut till IBAB 1993 togs över 1998 och målades därefter i IBAB:s färgschema.
Huvuddimensioner A3
Löb: 23,50 m
Hjulbas: 16,00+2,50 m
Sittplatser andra klass: 44
Sittplatser tredje klass: 0
Sth: 130 km/h
Broms: tryckluft blockbroms
Uppvärmning: El (SE)
Internationell Norge.
Modeller A3
Skala H0
- 2000 släppte UGJ en A3 som byggsats i plast.
Skala N
- Fleischmann har producerat en A3 som färdigmodell, katalognummer 8171.
|
|
| Fleischmanns modell i N-skala. |
Tryckta referenser A3
Hans Helmstein & Svante Runberger: "A3 1-klass sittvagnar." i Svenska personvagnar av 1940- och 1950-talsmodeller. Stockholm: Stockholms Modelljärnvägsklubb 2007, s 129-130 (Beskrivning).
Jan-Erik Heikefelt: Svenska modelltåg skala 1:87. 1941-2001. Huddinge: H-felt förlag 2001.
Webreferenser A3
Järnväg.net: A3 (Bilder).
B7
Beskrivning
Mellan 1968 och 1977 byggdes 105 vagnar om för andra klass, littera B7. Vagnarna var inredda med två lika stora avdelningar i andra klass med sammanlagt 68 sittplatser. Vagnarna var utustade med två toaletter. Korgarna hade tio stora fönster per sida, samt två toalettfönster på ena sidan för vissa vagnar. Korgarna fanns i två versioner. Version 1 saknade bröstlist men hade tre sickor under fönstren. Version 2 hade bröstlist och tät sickning på hela korgsidan, motsvarande utförandet av kogrsidorna på vagnar av 1960-talsmodell. Vid ombyggnaden behölls bottenplattan, gavelväggarna, sidodörrarna och i vissa fall taket. Samtliga vagnar var utrustade med Minden-Deutz-boggier. Littera B7 antogs som förberedelse för det kommande litterasystemet, men 1970 fick vagnarna i stället littera B3. Två vagnar utfördes med kiosk och personalutrymme med sammanlagt 54 sittplatser , littera B3S. När Danmark gick över till elvärme i tågen utrustades fjorton vagnar för denna trafik med littera B3E, från 1978 B3K.
B3-vagnarna har använts över hela nätet, ofta som insatsvagnar vid högtrafik.
Vagnar har byggts om mellan B3 och A3 vid olika tillfällen, bland annat för att hantera säsongsvariationer i efterfrågan, då behovet av första klass vagnar var lägre på sommaren.
En vagn byggdes om till kombinerad första- och andra klass vagnar AB13 1983. Dessa återställdes till A3 1985.
Med början 1984 byggdes tjugo vagnar om till sitt- och serveringsvagnar littera RB4.
Tre vagnar byggdes om för gå i Uppsalapendeln med UIC manöverkabel 1989 och fick littera B3AU.
Vagnarna slopades 1989-2001 och skrotades eller såldes. IBAB har hyrt flera vagnar, var av några senare har köpts in. Vagnarna användes under några i de s.k. vildmarkstågen, men står numera avställda.
Huvuddimensioner B7
Löb: 23,50 m
Hjulbas: 16,00+2,50 m
Sittplatser första klass: 0
Sittplatser andra klass: 68
Sth: 130 km/h
Broms: tryckluft blockbroms
Uppvärmning: el (SE)
Internationell trafik: Norge
|
|
| IBAB B3 i Östersund 1995. Källa Digitalt museum JvmKDAF00763 |
Modeller B7/B3
Skala H0
- 1957 släppte Fleischmann en BFo4, katalognummer 1415.
- 1960 släppte Märklin en BFo4 i plåt, katalognummer 4031. En ny utgåva kom 1965.
Tryckta referenser B7/B3
Hans Helmstein & Svante Runberger: "B3S 2-klass sittvagnar med kiosk." i Svenska personvagnar av 1940- och 1950-talsmodeller. Stockholm: Stockholms Modelljärnvägsklubb 2007, s 131 (Beskrivning).
Hans Helmstein & Svante Runberger: "B7/B3 2-klass sittvagnar." i Svenska personvagnar av 1940- och 1950-talsmodeller. Stockholm: Stockholms Modelljärnvägsklubb 2007, s 132-134 (Beskrivning), s 242 (Ritning).
Jan-Erik Heikefelt: Svenska modelltåg skala 1:87. 1941-2001. Huddinge: H-felt förlag 2001.
Webreferenser B7
Järnväg.net: B3 (Bilder och beskrivning).
B10c
Beskrivning
Mellan 1956 och 1959 tog SJ emot 60 sovvagnar littera WLABo6. Vagnarna var inredda med tolv sovkupéer med sneda väggar mellan kupéerna på "tvättställssidan". Varje kupé kunde bäddas med en till tre sovplatser. Det fanns en toalett i varje vagnsände. Korgen hade vestibuler i bägge ändar, och parvis placerade fönster med träramar på bägge sidor. Fönstrena på korridorsidan var något större en på kupésidan. Vagnarna var försedda med Minden-Deutz boggier vid leverans. De första tjugo vagnarna hade ångvärme för trafik i Danmark, vilket särskildes med littera WLABo6k fr.o.m. 1964. Sth höjdes till 130 km/h innan 1959. Den närmaste efterföljaren till dessa vagnar var littera WLABo1 bland 60-talsvagnarna. Vid litterareformen 1970 fick vagnarna littera WL3 repektive WL3K.
Vagnarna har använts i sovvagnstrafik över hela landet.
När Danmark införde eluppvärmning 1978 byggdes ett antal vagnar om för detta system med littera WL3E, ändrat till WL3K när inga vagnar med ångvärme fanns kvar i trafik.
Ett antal av dessa vagnar byggdes om med insmalnade vestibuler för att ge växlingspersonalen ökat utrymme. Vagnar som ej byggts om märktes med en stor varningstriangel på dörren istället.
WL3 som ej byggts om slopades 1991-1995 och skrotades eller såldes.
Tjugo vagnar byggdes om till littera WL5 1988-1990, dessa fick tio kupéer med två bäddar i varje, totalt tjugo sovplatser. Hälften av kupéerna hade egen dusch. Vid denna ombyggnad höjdes sth till 160 km/h. Vid ombyggnaden fick alla vagnar utom en nya vagnssidor med tätare sickning. Alla ombyggda vagnar fick nya fönster och vestibuldörrarna i ena änden igensatta. Ombyggda vagnar levererades i både brun och blå färgsättning. Vagnarna moderniserades 1995 och målades om med SJ:s blå färgsättning med grafitgrå rand över fönstren. WL5 fick en efterföljare som sovvagn med högre standard i form av WL4.
NSB hyrde tolv WL5 från slutet av 1990-talet till 2006, vissa av dessa målades om i NSB:s färgsättning. Dessa vagnar avställdes vid efter uthyrningstidens slut.
SJ tog ut sju WL5 för trafik till Berlin 2001, varvid de fick littera WL5D. Denna trafik upphörde 2011. Kvarvarande vagnar målades om i svart 2009-2011. Samtliga återstående WL5 slopades 2013 och skrotades eller såldes.
Huvuddimensioner B10c
Löb: 24,10 m
Hjulbas: 16,60+2,50 m
Sovplatser: 36
Sth: 120 km/h
Broms: tryckluft blockbroms
Uppvärmning: el (SE)/+ångvärme Vapor (DK)
Internationell trafik: Norge/+trafik till Köpenhamn
|
|
| SJ WLABo6 1956. Foto Seved Walther, Digitalt museum JvmKBDB06543. |
|
|
| Interiör av sovkupé i WLABo6. Foto Seved Walther, Digitalt museum JvmKBDB03217. |
|
|
| SJ WL5DE på Järnvägsmuseum. Källa Digitalt museum Jvm21796. |
Modeller B10c
Någon modell av WLABo6 är inte känd.
Tryckta referenser B10c
Hans Helmstein & Svante Runberger: "WLABo6 1- och 2- klass sovvvagnar." i Svenska personvagnar av 1940- och 1950-talsmodeller. Stockholm: Stockholms Modelljärnvägsklubb 2007, s 126-128 (Beskrivning), s 240-241 (Ritning).
Hans Helmstein & Svante Runberger: "WL5 sovvvagnar." i Svenska personvagnar av 1940- och 1950-talsmodeller. Stockholm: Stockholms Modelljärnvägsklubb 2007, s 148-149 (Beskrivning).
Trafikbyrån: Uppgift om personvagnarnas platsantal, vagnvikt mm. (Psv/särtryck 631/169). Statens Järnvägars författningssamling 1958 (Uppgifter om sth).
Maskinbyrån: "Sovvagnar W" i Illustrerad förteckning över personvagnar, motorvagnar och rälsbussar (Särtryck 422). Stockholm: Statens Järnvägars författningssamling 1962 (Ritning, data).
"Omlittreringen av personvagnar och motorvagnar vid SJ." i Tåg nr 6/1969.
Webreferenser B10c
Järnväg.net: WL3/WL7 (Bilder).
Järnväg.net: WL5 (Bilder och beskrivning).
BC2
Beskrivning
TGOJ tog emot två kombinerade första- och andraklassvagnar 1957, som byggde på SJ:s femtiotalsvagnar. TGOJ tvingades till denna anskaffning i enlighet med det samarbetsavtal som ingåtts med SJ, där krav ställdes på att ha moderna vagnar för samtrafiken med SJ.
Vagnarna hade fönster med träramar och vestibuler i bägge ändar, samt var försedda med Minden-Deutz-boggier från leverans. Vagnarna var målade i TGOJ:s nya gröna färgsättning med silverfärgat tak och svart underrede, samt hade bälgar. TGOJ följde med i SJ:s litterareform 1970, varvid vagnarna fick littera AB3. Bälgarna ersattes med vulster vid något tillfälle. Vagnarna byggdes om till rena förstaklassvagnar 1980-1981 och fick då nytt littera A3.
Huvuddimensioner BC2
Löb: 24,10 m
Hjulbas: 16,60+2,50 m
Sittplatser första klass: ?
Sittplatser andra klass: ?
Sth: 130 km/h
Broms: tryckluft blockbroms
Uppvärmning: el (SE)
Internationell trafik: -
|
|
| TGOJ ABo1 7 vid leverans från Kockum 1957. Foto Stenbergs bilder, Digitalt museum JvmKDAM05139 |
Modeller BC2
Skala H0
- Någon modell av TGOJ:s vagnar är inte känd, men Fleischmann tog fram en modell 1957 av en SJ-vagn med littera ABo7b som också utgår från 50-talsvagnarna, katalognummer 1414. SJ har aldrig haft denna vagn.
Tryckta referenser BC2
Hans Helmstein & Svante Runberger: "TGOJ-vagnarna." i Svenska personvagnar av 1940- och 1950-talsmodeller. Stockholm: Stockholms Modelljärnvägsklubb 2007, s 25-26.
Erik Sundström & Christer Fredriksson: TGOJ lok och vagnar. Malmö: Frank Stenvalls förlag 2016 (Data och bilder).
Jan-Erik Heikefelt: Svenska modelltåg skala 1:87. 1941-2001. Huddinge: H-felt förlag 2001.
BFo16
Beskrivning
TGOJ tog emot två andraklassvagnar 1957, som byggde på SJ:s femtiotalsvagnar. TGOJ tvingades till denna anskaffning i enlighet med det samarbetsavtal som ingåtts med SJ, där krav ställdes på att ha moderna vagnar för samtrafiken med SJ.
Vagnarna hade fönster med träramar och vestibuler i bägge ändar, samt var försedda med Minden-Deutz-boggier från leverans. Vagnarna var målade i TGOJ:s nya gröna färgsättning med silverfärgat tak och svart underrede, samt hade bälgar. TGOJ följde med i SJ:s litterareform 1970, varvid vagnarna fick littera B1. Bälgarna ersattes med vulster vid något tillfälle. Vagnarna byggdes om med ny inredning 1980-1981 och fick då nytt littera B3.
När TGOJ togs över av SJ 1990 följde vagnarna med, men de slopades ganska snart efteråt och blev museivagnar.
Huvuddimensioner BFo16
Löb: 24,10 m
Hjulbas: 16,60+2,50 m
Sittplatser första klass: 0
Sittplatser andra klass: 80
Sth: 130 km/h
Broms: tryckluft blockbroms
Uppvärmning: el (SE)
Internationell trafik: -
|
|
| TGOJ B1 54 1968, försedd med vulstbälgar. Källa Digitalt museum JvmKDAM05111 |
Modeller BFo16
Någon modell av TGOJ Bo1 är inte känd.
Tryckta referenser BFo16
Hans Helmstein & Svante Runberger: "TGOJ-vagnarna." i Svenska personvagnar av 1940- och 1950-talsmodeller. Stockholm: Stockholms Modelljärnvägsklubb 2007, s 25-26.
Erik Sundström & Christer Fredriksson: TGOJ lok och vagnar. Malmö: Frank Stenvalls förlag 2016 (Data och bilder).
Webreferenser BFo16
Järnväg.net: B1/B3 (TGOJ) (Bilder och beskrivning).
RB4
Beskrivning
Arlöv byggde 42 kombinerade sitt- och resgodsvagnar som levererades 1957-1959, littera BFo4. Vagnarna var inredda med fyra kupéer med åtta sittplatser vardera och en resgodsavdelning på 22 m2 samt en tjänstekupé. Korgen var symmetrisk och hade vestibuler i bägge ändarna samt en skjutdörr till resgodsavdelningen. De först levererade vagnarna hade fönsterramar av trä, medan senare byggda vagnar hade half-drop-fönster med en tunn metallram. Samtliga vagnar levererades med boggier m/39. Efter ändringen av litterasystemet 1970 fick vagnarna littera BF1. SJ har senare skaffat vagnar med både sittplatser och resgodsutrymme, littera B4, dock med betydligt mindre resgodsyta.
Vagnarna sattes in i med en vagn var i de flesta snälltåg mellan 1950-talets slut och början på 1990-talet. I Londonpilen Stockholm-Göteborg gick två vagnar, kopplade resgodsände mot resgodsände, där den ena vagnen följde med växlingen till Majnabbehamnen för anslutning till Englandsbåtarna.
I början på 1960-talet byttes boggierna ut mot Minden-Deutz-boggier.
I slutet på 1970-talet noterades ett ökat slitage på hjulen. För att avhjälpa detta byggdes ett antal vagnar om med smörjanordning, dessa vagnar fick littera BF1G.
Ett antal av dessa vagnar byggdes om med insmalnade vestibuler för att ge växlingspersonalen ökat utrymme. Vagnar som ej byggts om märktes med en stor varningstriangel på dörren istället. Vissa vagnar med fönsterramar av trä fick vidare dessa utbytta mot metallramar vid revisioner.
Vagnarna slopades mellan 1988 och 1993 och skrotades.
Huvuddimensioner RB4
Löb: 24,10 m
Hjulbas: 16,60+2,90 m
Sittplatser första klass: 0
Sittplatser andra klass: 32
Resgodsyta: 22 m2
Sth: 130 km/h
Broms: tryckluft blockbroms
Uppvärmning: el (SE)
Internationell trafik: Norge
|
|
| SJ BFo4 4692 år 1958, en senare vagn med half-drop-fönster. Foto Seved Walther, Digitalt museum JvmKBDB08833 |
|
|
| Premiärvisning för SJ ledning 1957, interiör från andra klass kupé. Vagn i första serien med träramade fönster. Källa Digitalt museum JvmKBDB06015 |
Modeller RB4
Skala H0
- 1957 släppte Fleischmann en BFo4, katalognummer 1415.
- 1960 släppte Märklin en BFo4 i plåt, katalognummer 4031. En ny utgåva kom 1965.
Tryckta referenser RB4
Hans Helmstein & Svante Runberger: "BFo4 2-klass sitt- och resgodsvagnar." i Svenska personvagnar av 1940- och 1950-talsmodeller. Stockholm: Stockholms Modelljärnvägsklubb 2007, s 68-70 (Beskrivning), s 210-211 (Ritning).
Trafikbyrån: Uppgift om personvagnarnas platsantal, vagnvikt mm. (Psv/särtryck 631/169). Statens Järnvägars författningssamling 1958 (Uppgifter om sth).
Maskinbyrån: "Personvagnar B" i Illustrerad förteckning över personvagnar, motorvagnar och rälsbussar (Särtryck 422). Stockholm: Statens Järnvägars författningssamling 1962 (Ritning, data).
"Omlittreringen av personvagnar och motorvagnar vid SJ." i Tåg nr 6/1969.
Jan-Erik Heikefelt: Svenska modelltåg skala 1:87. 1941-2001. Huddinge: H-felt förlag 2001.
Webreferenser RB4
Järnväg.net: BF1 (Bilder).
Modelltåg.se: SJ - Statens Järnvägar litt BFo4/BF1 (Märklins modeller).
Referenser
Hans Helmstein & Svante Runberger: "Femtiotalsvagnarna." i SJ personvagnar av 1960-talsmodell. Stockholm: Stockholms Modelljärnvägsklubb 2010, s 9-12 (Beskriver hur hela serien var tänkt att utföras).
