Roco

Från Svensk MJ-Wiki
Hoppa till: navigering, sök
roco-logo.jpg

Roco International / Roco Modellspielwaren GmbH [redigera]


Roco hör till de yngre firmorna i mj-branschen och man har tillverkning i H0, H0e, TT och N samt har haft tillverkning i 0. Liksom de flesta övriga tillverkare så har man på senare tid upplevt en turbulens beroende på sviktande marknader. I Rocos fall har det även rört sig om diverse felsatsningar som det relateras till längre fram. Samtidigt är man dock en av de stora drakarna bland den europiska tillverkarna där man kommer in på andra plats efter Märklinkoncernen. Detta förhållande är numera ifrågasatt efter att Rocos moderbolag Modelleisenbahn GmbH även köpt upp aktiemajoriteten i Fleischmann. Vem som är störst är idag är inte känt.

Rocos historia börjar 1960 då Heinz och Elfriede Rössler grundade firman Ing. Heinz Rössler. Namnet Roco är i sig avlett ur Roessler Company vilket då var moderbolagets amerikanska filial. Man inledde i liten skala med produktion av för tiden relativt bra detaljerade militärmodeller samtidigt som man vid sidan om även producerade rena plastleksaker i form av leksaksbilar, pedagogiska leksaker, hinkar och spadar mm. Militärmodellerna kom att bli en succé i USA där de såldes under namnet ”Minitank”. Det ena ledde till det andra och 1963 började man även producera godsvagnar efter amerikansk förebild i H0 och 0, vilket i sin tur också snabbt mynnade ut i produktion av US-modeller i N vilket följde 1965. Att efterfrågan var stor kan illustreras med ett meddelande från en av Rocos amerikanska samarbetspartners och som löd: »Deliver as much as you can of anything you like«. Rocofabriken producerade vid denna tid uppåt 500,000 militärmodeller per vecka, modeller som då direkt exporterades till USA.

Roco_48140_a.jpg
Roco 48140 / Replika av en tidig US-modell till Rocos 40-års jubileum


I Europa hade man i slutet av 1960-talet ännu inte uppmärksammat att man fått ytterligare en livaktig mj-producent. Detta då trots att Roco under flera år även fungerat som legotillverkare åt en av de större västtyska tillverkarna och förutom de ursprungliga produktionsfaciliteterna i Salzburg så hade man även utökat med tillverkning i Gloggnitz utanför Wien. 1967 tog man de första trevande stegen mot en egen produktion i H0 av godsvagnar med europisk förebild. Chansningen lyckades och modellerna blev en framgång som sedan tillverkades i många år. Det första helt egna H0-loket blev en modell av DB:s BR 215 och i kombination med godsvagnarna och ett eget spårsystem så deltog man, under namnet Roco International, på Nürnbergmässan 1973. Modellen av BR 215 har för övrigt varit en av Rocos storsäljare under åren och återfinns fortfarande, trots att den idag inte är i klass med andra produkter vad gäller exempelvis detaljering, i diverse uppgraderade varianter i Rocos modellprogram. Bl.a. finns en färgvariant som salufördes i olika nybörjarsatser och som då lackerades i färger från respektive land. I den svenska utgåvan såldes den som en illgrön Green Cargo T 48, något som dock aldrig funnits i verkligheten.

Roco_4151A_c.jpg
Roco 4151A / DB BR 215 var en av de första lokmodellerna från Roco


Roco var även tidigt inne på olika former av teknik för att öka modellriktigheten, bl.a. då genom att kunna kortkoppla fordonen så att man fick en effekt av att man kopplade buffert mot buffert. Andra tillverkare hade redan tidigare varit inne på detta med kortkopplingar i form av kulisser och stela koppelhuvuden, men detta kom ändå att bli något av en käpphäst för Roco. Man patenterade 1976 en variant som till stor del ligger till grund för de system som används idag. Grunden till Rocos kortkoppling kom dock delvis från ett företagsövertagande. Samma år expanderade man nämligen ytterligare då man tog över samtliga verktyg och formar (med undantag för T3) av firman Röwa som då precis gått i konkurs och häri fanns även kortkopplingens ursprung. Röwas modeller var ännu mer avancerade och detaljerade än Rocos egna och kom att utgöra ett värdefullt tillskott till Rocos modellprogram. Allt var dock inte positivt för Roco då Heinz Rössler avled 1977. Det innebar dock inget avbrott för Roco i sig då Elfriede Rössler samt hennes bror Walter Tschinkel, som varit med att utveckla Roco sedan 1961, tog över rodret.

Roco_1507_och_1602_b.jpg
Roco 1507 Steyer 91 och 1602 Saurer Komet är några av Rocos »Miniature Models« 


En serie med civila fordonsmodeller i skala 1:87, kallad ”Miniature Model”, introducerades 1980 och den baserades då på den framgångsrika produktionen av militära fordonsmodeller. Fem år senare så hade detta modellprogram vuxit betydligt med modeller av både bilar och långtradare såväl som annat. Vid denna tid började man även, i samarbete med den västtyska firman VDO, att ta en del steg mot flertågsstyrning genom att utveckla något man kallade ASC-1000 ’ultimate train controller’. Det i sin tur ledde vidare till andra produkter på detta område. I mitten av 1980-talet hade Roco expanderat kraftigt och man hade lyckosamt introducerat en del idéer som i sig inte var vare sig egna eller nya, men som nu låg rätt i tiden. T.ex. då att man 1983 kom med personvagnsmodeller i H0 (Eurofima-vagnarna) som höll en längdskala på 1:87. Bl.a. Liliput och Rivarossi hade tidigare gjort försök med sådana, men dessa hade då inte slagit igenom. I H0-programmet så dominerar dessa exakta 1:87-modeller numera framför modellerna som återfinns i längdskala 1:100 . Man avslutade 1980-talet med att presentera ett helt nytt spårsystem i code 83, kallat RocoLine, under 1989.

1990-talet var ett ekonomiskt bra decennium för Roco som växte sig allt större. I slutet av 1990-talet aviserades dock att Rocos ursprungliga ledargarnityr sålde företaget till ett par tidigare medarbetare och ny VD blev en viss Peter Magdefrau. Nysatsningar påbörjades, bl.a. i form av nya produktionsfaciliteter, men verkar inte ha legat riktigt rätt i tiden då mj-marknaden vid denna tid börjat tappa fart. Roco hade även kvalitetsproblem och det i kombination med andra felsatsningar (vissa modeller tenderade att bli dyrare att ta fram än beräknat) ledde till ett ökat underskott. Man lade även ned viss produktion som t.ex. de civila fordonsmodellerna. Obekräftade rykten talar även om interna stridigheter och i takt med att ekonomin blev sämre så lämnade vissa ledande personer företaget. Under 2005 blev detta allt värre och den 15 juli detta år så drog Rocos kreditor Raiffeisen Bank i nödbromsen varvid Roco försattes i konkurs. I sin egenskap av konkursförvaltare drev Raiffeisen bolaget vidare, i hopp om en lösning, under namnet Modelleisenbahn GmbH.

Här uppstod sedan en del underligheter då ’räddningsbolaget’ Modelleisenbahn GmbH ägde rätten till bolagsnamnet Roco och dess inventarier, verktyg och patent. En hel del av nyckelpatenten innehades dock inte av Roco som bolag (bl.a. för vissa koppel, RocoLines rälsbädd etc.) utan av en del av den nu avsatta styrelsen och främst då av Peter Magdefrau själv. Detta ledde till några civilrättsliga processer, men man fick inte tillbaka allt utan exempelvis patentet till RocoLines rälsbädd förblev utom räckhåll vilket ledde till att man fick söka andra, och i vissa fall mindre lyckade, lösningar som t.ex. den s.k. GeoLine. I september 2005 så såldes dock moderbolaget till den tyske affärsmannen och mj-vännen Franz Josef Haslberger och det nya ägarskapet verkar ha inneburit ett lyft då siffrorna vände uppåt även om vissa bitar såldes av. Bl.a. tog Herpa över Minitanks-programmet. Under 2008 så tog Modelleisenbahn GmbH som sagt även över Fleischmann (som i sig var den fjärde största tillverkaren på den europeiska mj-marknaden) vilket innebär att man utgör en betydande aktör. Det är dock sagt att bägge bolagen inom Modelleisenbahn GmbH kommer att drivas vidare som separata delar, men hur väl det stämmer är kanske lite tidigt att avgöra...

Källor[redigera]

Rocos hemsida, diverse kataloger samt Internet