H0e, H09, H0n30, H0n2½

Från Svensk MJ-Wiki
(Omdirigerad från H0e)
Hoppa till: navigering, sök

Rubrikens beteckningar står alla för samma sak: smalspår i skala 1:87 på 9 mm räls. Då 9 mm i H0 motsvarar 783 mm på förebilden, är detta lagom för att representera ca 750-800 mm spårvidd.

Europa[redigera]

H0e är den gängse europeiska benämningen, och används av NEM. Vad ”e” står för är omtvistat. I kataloger m.m. kan man ibland se beteckningen H09, där ”9” står för modellspårvidden. I Europa är 9 mm den vanligaste spårvidden för smalspår i H0, och har använts för modeller med såväl 600 som 750 mm förebild. NEM rekommenderar att H0e används för 650-850 mm. I allmänhet har de europiska H0e-tillverkarnas förebilder 750 och 760 mm spårvidd. Alla modeller är utrustade med europeiskt standardkoppel för smalspår i H0. Utseendet kan variera beroende på fabrikat, men alla är kompatibla.

Största tillverkare av lok och vagnar är Roco, Liliput/Bachmann, Bemo och Tillig. De senaste åren har även tyska Minitrains lanserat ett relativt stort sortiment med europeiska förebilder. Härtill kommer flera mindre företag. Flexräls och växlar finns från Peco, Roco och Tillig, som även har treskensspår (normalspår + smalspår). Roco har även sektionsräls. (N-skalans rälsmaterial kan användas, men undviks i allmänhet av estetiska skäl, då dess syllar är mindre och sitter tätare.)

maxresdefault.jpg

USA m fl[redigera]

I USA och Australien benämns smalspår i H0 på 9 mm räls för H0n30. Beteckningen innebär att förebilden har spårvidden 30 tum (762 mm). Kallas ibland H0n2½ eller H0n2.5, då 30 tum är samma sak som två och en halv fot. En ovanlig spårvidd i USA, så ofta är amerikanska H0n30-modeller baserade på tvåfota förebilder, men även modeller av trefotsfordon förekommer. Australiensiska förebilder har i mestadels 30 tums förebild. H0n30-modeller är i allmänhet utrustade med (eller avsedda för) MicroTrains-koppel.

De senaste åren även tyska Minitrains lanserat ett relativt stort sortiment med några amerikanska förebilder. H0n30 tillhandahålls annars av småfirmor i form av handgjorda mässingmodeller eller byggsatser i mässing, resin, styren och trä. En del lokbyggsatser skall användas tillsammans med N-skalechassin, andra har egen drivning. Smalspårig räls och växlar i amerikanskt utförande finns.

Observera att det vanligaste sättet i USA att skriva H0n30 är HOn30 (samt HOn2.5, HOn2½)!

I Japan finns småfirmor som gör både byggsatser och färdigmodeller, ofta i mässing, gärna av mycket små fordon, huvudsakligen hämtade från inhemska 30 tumsbanor. På dessa fanns även utländska lok, bland modellerna finns t ex O&K-lok. Modeller av amerikanska förebilder utan sådan anknytning till Japan förekommer också. En del japanska modeller är försedda med europeiska koppel, andra med amerikanska MicroTrains (eller förberedda för dessa), åter andra endast med enklare koppel av egen modell.

Sverige[redigera]

De H0-modeller av svenskt 891 mm som tagits fram av Rimbo Grande m fl görs i allmänhet också för 9 mm spårvidd. Förutom att detta gör det är möjligt att bygga svensk trefot i H0e, betyder det också att det finns lämpliga personvagnar för 802 mm, en spårvidd som blir mer skalenlig. Under senare år byggdes 802-vagnarna efter samma ritningar som 891-vagnarna. Det förekom även köp av begagnade 891-vagnar.

Av övriga modeller i H0e/H0n30 har tyska dieseln HF 130 C som tillverkas av Bemo faktiskt funnits i Sverige (Aspa Bruk, 600 mm spårvidd). Ångloket HF 110 C som tillverkas av Roco är inte helt olikt HBA 8 (742 och 802 mm. Idag 891 mm på AGJ). Liliputs överföringsvagn påminner något om de som använts i Sverige (891 mm). Fler exempel på modeller med större eller mindre likheter med sådant som rullat på svenskt smalspår finns, inte minst från mindre tillverkare.

Byggsatser av svenska 600 mm personvagnar finns från brittiska tillverkare. De är smalare än de flesta H0e/H0n30-fordon utom de allra minsta och lämpligare för 6,5 - 7 mm spårvidd, men kan även användas på 9 mm räls.

Tre olika NAEJ-vagnar görs av Bill Bedford, 4 Belgrave Court, George St, Pontypool, NP4 8NP, UK [[1]]

Worsley Works, Allen Doherty, 19 Douglas Road, Worsley, M28 2SR, UK har sex olika vagnar från JGJ, StJ, NAEJ, HRRJ; AOJ samt MJ. Några av vagnarna gick på flera av dessa banor. [2][[3]]

Decauville-sommarvagnarna på HRRJ finns från David Provan, Museum Display Services, 9 Maple Close, Botley, Oxford OX2 9DZ [4][[5]]

Moduler[redigera]

FREMO har en modulnorm för H0e som inriktar sig på europeiska förebilder,

Historia[redigera]

Eggerbahn[redigera]

Smalspår i H0 på 9 mm räls introducerades av tyska bröderna Egger 1963. Samma spårvidd som N, den då minsta skalan, men de små tippvagnarna och dieselloket medgav en standardkurva med endast 15 cm radie. Trots att skalan var nästan den dubbla tog Eggerbahn mindre plats än N. Än idag har Eggers radie inte underskridits som standard för massproducerade modelltåg. Märklins Miniclub i Z-skalan har samma radie.

Det lilla gruvtåget gjorde succe,och bröderna Egger kompletterade snabbt med växlar, flera lok och vagnar samt en körkontroll – man nyttjade 9 volt som drivspänning för loken istället för 12 som N, TT och H0.

Eggerbahn hämtade sina tidiga förebilder från lätta industribanor där vagnarna även manövreras med handkraft. Skillnaden i storlek mellan det rullande materialet på 600 och 750 mm spårvidd på banor av denna typ är ringa eller ingen alls. När bröderna Egger efter ett par år utvidgade programmet till att omfatta även större fordon, valde man prototyper med 750-1000 mm spårvidd, och fick problem med den snäva kurvradien. Trots att de tvåaxliga personvagnarna och de större godsvagnarna inte höll skalenlig längd, måste hjulen förses med boggieupphängning. Valet av lok begränsades av att alla dragfordon skulle ha samma tvåxliga standarddrivning. Samtliga Eggerbahns modeller utom Wild West-tåget hade faktiskt verkliga förebilder, men de var inga exakta avbildningar. Alla modeller hade dimensioner som snarast såg ut att höra hemma på en 600 mm-bana, vilket gjorde att de harmonierade väl med det ursprungliga industribaneprogrammet.

Eggerbahns katalog omfattade som mest två tanklok, ett tenderlok, två dieslar, en rälsbuss, ett spårvägslok, ett ellok, en boggiepersonvagn, ett tiotal tvåaxliga gods- och personvagnar samt industrivagnarna med timmertruck, tippvagn etc. Flera av gods- och personvagnarna fanns dessutom i olika målning.

Det koppel som Eggerbahn använde på sina modeller har kommit att bli europeisk standard för smalspår i H0. Det har en rörlig bygel och en fast hake och fungerar som ett traditionellt Märklinkoppel. I senare utföranden såg faktiskt Eggerbahns koppel ut som ett Märklinkoppel i miniatyr.

Jouef[redigera]

1966 presenterade franska Jouef H0-modeller för 9 mm räls av lok och vagnar för 600 mm spårvidd av Decauvilles fabrikat. Loket var dock i ungefär skala 1:70. Personvagnen, en elegant sommarvagn av samma typ som gått på svenska HRRJ (600 mm), var liksom tipp- och timmervagnarna i 1:87 (ungefär).

1967 såldes Eggerbahns verktyg till Jouef som året därpå släppte delar av programmet, nu med 12 volts lokdrivningar som det egna Decauvilleloket. 1972 upphörde Jouef med smalspår, men vid några tillfällen därefter har tillverkningen av en del av såväl Eggerbahns som Jouefs egna modeller återupptagits för kortare perioder. Ett sista restlager såldes 1999/2000.

AHM - Minitrains[redigera]

Under samlingsnamnet Minitrains lanserade 1967 AHM delar av Eggerbahns program i USA tillsammans med industrivagnarna i Rocos Minitanksserie och två lok av amerikansk typ, en sadeltank och en diesel. Loken var tvåaxliga, något större än Eggerbahns och legotillverkades av jugoslaviska Mechanoteknika. 1971/1972 upphörde Minitrains, det hittills enda försöket med massproducerade färdigmodeller i H0 för 9 mm spårvidd på den amerikanska marknaden.

Liliput[redigera]

1967 kunde österrikiska Liliput visa upp skalenliga H0e-modeller av lok och personvagnar från österrikiska 760 mm-banan i Zillertal. Man hade övergivit Eggerbahns begränsande kurvradie. Snart följde loket och vagnarna i målning från flera banor, men även helt nya modeller samt räls och växlar. Korsning normalspår/smalspår kom också.

Rälssystemet försvann på 1980-talet, och smalspårsprogrammet har reviderats några gånger, men H0e-modeller av samma lok och vagnar från Zillertalbahn som 1967 finns fortfarande i Liliputs (numera Liliput-Bachmann) katalog. Den aktuella versionen är dock konstuerad i början på 1990-talet, har högre detaljeringsgrad och bättre drivning. Också dagens modeller finns i utföranden från flera banor. Förutom målning kan även mindre detaljer skilja. Förebilderna hämtas från österrikiskt 760 mm-spår.

Roco[redigera]

Österrikiska Roco började tillverka smalspåriga industrivagnar för 9 mm spårvidd 1966/67. Sex av dessa var i det närmaste identiska med Eggerbahns, men två mineralvagnar var helt egna konstruktioner. Vagnarna ingick i Rocos serie av militärmodeller i skala 1:87, Minitanks. I USA inkorporerades vagnarna i AHM:s smalspåriga Minitrains-satsning.

Efter att i några år ha bedrivit legotillverkning åt andra företag i branschen, började Roco 1973 framställa modelljärnvägar i eget namn. Man startade snart ett H0e-program, baserat på industrivagnarna. Ett treaxligt diesellok togs fram, snart även ett ånglok, liksom räls och växlar. Rocos industrimodeller tillverkas fortfarande, om än i något reviderat utförande. Framför allt har loken försetts med bättre drivningar. Då de faktiskt klarar en kurvradie på 15 cm, finns det även idag möjlighet att bygga H0e-banor i Eggerbahns nätta dimenisoner. 9 mm sektionräls med denna radie tillverkas dock inte.

Roco har under årens lopp även haft andra smalspårsmodeller på programmet, och kunde presentera marknadens första H0e-startsats för digitaldrift 2006. Förebilderna för Rocos modeller kommer från tyska och österrikiska 750-760 mm-banor.

Bemo[redigera]

1976 började tyska Bemo tillverka smalspårsmodeller i H0 för 9 och 12 mm spårvidd med förebilder från tyska 750 mm-banor och framför allt schweiziskt meterspår. Man har också räls och växlar för dessa spårvidder. De första åren fanns även de schweiziska modellerna för 9 mm spårvidd, idag endast de tyska. Ångloken har ofta funnits även som byggsatser, ibland endast i denna form. Ellok, dieslar och vagnar har alltid varit färdigmodeller.

Tillig[redigera]

1993 fick Berliner-TT-Bahnen ny ägare och bytte namn till Tillig. När Berliner TT-Bahn omorganiserades 1991-92 gav man ut en serie modeller av östtyska meterspåriga Spreewaldbahn i H0m i samarbete med Bemo som Bemo-Zeuke. Dessa modeller övertogs av Tillig, som sedan 1995 även gör dem i en H0e-version. Förebilden för loket har funnits också för 750 mm spårvidd, men vagnarna endast för 1000 mm. Redan från början kompletterade Tillig det rullande materialet med ett eget spårsystem med bl a treskenespår smalspår/normalspår.

Joe Works m.fl.[redigera]

I Japan inleddes i slutet av 1970-talet en tämligen omfattande tillverkning av modeller för H0e/H0n30. De flesta förebilderna fanns på japanska industri- och skogsbanor, oftast med spårvidden 2½ fot (30 tum, 762 mm). Vagnarna på de japanska banorna var i allmähet av inhemsk tillverkning, men många av loken var importerade, och bland modellerna fanns både tyska O&K-lok och amerikanska Baldwin-maskiner. Därför tilldrog de sig visst intresse även utanför Japan.

Joe Works var en av de första och mest produktiva tillverkarna med en serie lättmonterade byggsatser i etsad och gjuten mässing, vitmetall och plast som skulle skruvas och limmas ihop.Loken hade ett gemensamt chassi av plast som kunde byggas såväl tre- som tvåaxligt. Det påminde om ett Eggerbahnchassi,och modellerna höll ungefär samma storlek som Eggers. Växlar och sektionsräls med Eggerkurvradie togs fram av Shinohara. Joe Works tillverkade också mer konventionella byggsastser med individuella skalenliga mässingschassin för loken. Fler tillverkare fanns, även av handbyggda färdigmodeller.

Snart kom även modeller av amerikanska 3-fota fordon, ofta komprimerade för att klara den snäva kurvradien. En del var i själva verket i ungefär 1:100, vilket stämde bättre med modellspårvidden, men H0-skala var det ju strängt taget inte.

Wiki-artiklar om skalor[redigera]

Skalor för smalspår

Länkar[redigera]

Skultorps Vagn & LokVerkstad

Referenser[redigera]

Mats Dahlström: "Historien om Egger-Bahn." i Göran Tholin (red.): Mjf Smalspårsfrämjandet 25 år. 1977-2002. Stockholm: Mjf Smalspårsfrämjandet 2003.

Lars Ljungberg: "Bygg smalspårsvagnar! Tankvagnar i skala TT till H0e." i Modelljärnvägsmagasinet nr 16/2014.