Nordamerika

Här behandlas Nordamerika (d.v.s. USA och Kanada) som modelljärnvägsländer. Amerikanska förebilder har haft ett rätt stort genomslag även i Sverige

Allmänt

I USA började modelljärnvägar tillverkas runt 1900. En av pionjärerna var Lionel. De började tillverkningen av s.k. "Standard Gauge" med 54 mm spårvidd och en skala på 1:27, med treräls. Runt 1915 införde Lionel även skala 0, och tillverkningen av standard gauge upphörde 1939. På 1930-talet lanserades skala H0, som redan från början använde tvåräls i USA. NMRA bildades 1935. Under 1940-talet blev H0 dominerande, även om skala 0 fortsatte att ha en marknad i USA. På 1960-talet tillkom också skala N.

Under mellankrigstiden utvecklades s.k. "craft train kits". Dessa var ofta träbyggsatser, ibland med delar i zinkgjutgods, mässing eller vitmetall. I lyxigare fall var byggsatserna helt i zinkgjutgods. Handbyggda småseriemodeller börjarde också importeras i slutet på 1940-talet, först från Japan och senare även från Korea. Fr.o.m. 1960-talet kom även färdigmodeller av diesellok från amerikanska storserietillverkare, såsom Atlas och Athearn. Storserietillverkarna sålde ofta godsvagnar som enkla färdigmålade plastbyggsatser. Rivarossi blev först med förhållandevis billiga storseriemodeller av ånglok på 1960-talet.

Idag domineras marknaden av färdigmodeller, medan importen av exklusiva småseriemodeller har minskat. Byggsatser från småserietillverkare säljs också, ofta som resinbyggsatser.

Den amerikanska marknaden är tillräckligt stor för att de flesta tillverkare ska fokusera på hemmamarknaden. Bachmann har dock etablerat sig som en internationell MJ-koncern. Importen är inte heller jättestor, däremot används legotillverkning i stor utsträckning. De utländska storserietillverkare som lyckats etablera sig på den amerikanska marknaden är främst Kato, LGB och Rivarossi.

NMRA var först med tillverkaroberoende standardisering i MJ-branschen. Flera andra MJ-innovationer har också sitt ursprung i USA, såsom tvåräls, cab control, walk-around control, L-girder, analoga flertågssystem och fokus på realistiskt landskapsbygge.

Amerikanska bostäder och den allmänna ekonomiska utvecklingen under andra halvan av 1900-talet har också inneburit att det byggs en del stora spektakulära hembanor i USA. USA har också tjänat som inspirationskälla för realistiskt landskapsbygge.

Kanadas järnvägar har utvecklats ungefär som de amerikanska, därför har också modelljärnvägsmarknaden följt den amerikanska. Inslaget av smalspår har dock varit mindre.

Taylor Lake på Gorre & Daphetid, John Allens berömda anläggning, 1958. Copyright Keith Beard.

Nordamerika som förebild

För den som vill bygga modelljärnvägar med nordamerikansk förebild finns det alltså ett stort utbud, även om många modeller ges ut i tidsbegränsade utgåvor. Utbudet är störst för ”diesellokseran” från ca 1950 och framåt. Det finns visserligen rätt mycket ångloksmodeller också, men behövs en specifik loktyp blir man ofta hänvisad till begagnade småseriemodeller. Det största utbudet finns i skala H0, följt av skala N och skala 0. Smalspår är också vanligt förekommande, särskilt 0n30, H0n3, 0n3, Sn3 och Fn3. 0n2 förekommer också.

Den största amerikanska MJ-tidskriften är Model Railroader. För den som är intresserad av smalspår och småbanor finns Narrow Gauge & Short Line Gazette. Genom åren har det också givits ut många böcker om olika aspekter av MJ.

Amerikanska MJ-skalor anges i regel med hur lång en fot blir i tum, som t.ex. "1/4 tum" för skala 0. Det innebär att en fot (304,8 mm) blir 1/4 tum (6,35 mm) lång i skala 1:48.

Amerikansk material har importerats till Sverige av och till, men kan vara besvärlig att få tag i. Habo Hobby tar in från Walthers några gånger om året. Direktimport är också möjlig.