Lok: Skillnad mellan sidversioner
Janfre (diskussion | bidrag) |
Janfre (diskussion | bidrag) |
||
| (136 mellanliggande sidversioner av 2 användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
Ett [https://sv.wikipedia.org/wiki/Lok lok] (förkortning av lokomotiv) är ett järnvägsfordon avsett för att [[dragfordon|dra]] [[vagnar]] på en järnväg. Ett lok har inget utrymme för gods eller passagerare; i så fall talar man istället om en [[motorvagn]].<br /> | |||
==Lokets egenskaper== | ==Lokets egenskaper== | ||
Viktiga egenskaper för lok är dragkraft, hastighet och axeltryck. Dragkraften avgör hur tunga tåg som kan framföras, och därmed hur mycket last som kan transporteras. Lokets största tillåtna hastighet spelar roll för hur lång tid ett tåg behöver för en viss rörelse. Persontåg går nästan alltid med högre hastigheter än godståg. Högre axeltryck innebär att en större dragkraft kan överföras till spåret, men då axeltrycket ökar måste bana och broar byggas stabilare, ett lok med | Viktiga egenskaper för lok är dragkraft, hastighet och axeltryck. Dragkraften avgör hur tunga tåg som kan framföras, och därmed hur mycket last som kan transporteras. Lokets största tillåtna hastighet spelar roll för hur lång tid ett tåg behöver för en viss rörelse. Persontåg går nästan alltid med högre hastigheter än godståg. Högre axeltryck innebär att en större dragkraft kan överföras till spåret, men då axeltrycket ökar måste bana och broar byggas stabilare, ett lok med högre axeltryck kan användas på färre linjer. | ||
Hjulaxlarna på lok | Hjulaxlarna på lok delas in i drivaxlar och löpaxlar. Drivaxlar överför dragkraft till spåret, medan löpaxlar används för att reducera axeltrycket eller ge en bättre gång i spåret. Lokunderreden kan delas in dels efter hur hjulen drivs (med mekaniskt sammankopplade axlar eller med direktdrift på varje axel), dels efter om axlarna är fast lagrade i chassit eller sitter i boggier. Koppelstänger används för att överföra drivkraft mellan drivaxlar på lok som inte är direktdrivna. De flesta ånglok har haft koppelstångsdrift, medan nästan alla moderna lok har boggier och direktdrivna axlar. | ||
===Axelföljd=== | ===Axelföljd=== | ||
För att beskriva hur ett loks axlar är arrangerade, används olika koder i en så kallad [https://sv.wikipedia.org/wiki/Axelf%C3%B6ljd axelföljd]. På svensk MJ-wiki använder vi [https://sv.wikipedia.org/wiki/Axelf%C3%B6ljd#UIC-systemet UIC-systemet] för att ange axelföljd.<br /> | För att beskriva hur ett loks axlar är arrangerade, används olika koder i en så kallad [https://sv.wikipedia.org/wiki/Axelf%C3%B6ljd axelföljd]. På svensk MJ-wiki använder vi [https://sv.wikipedia.org/wiki/Axelf%C3%B6ljd#UIC-systemet UIC-systemet] för att ange axelföljd.<br /> | ||
==Ånglok== | ==Ånglok== | ||
De första järnvägarna hade hästdragna vagnar, men det var ångloket som möjliggjorde att järnvägen byggdes ut till ett transportsystem i industriell skala. Ångloket uppfanns i början på 1800-talet i Storbritannien, och hade funnit sin form som praktiskt användbara maskiner runt 1830. Därmed började järnvägar med enbart lokdrift byggas ut i snabbt på många håll i världen. | De första järnvägarna hade hästdragna vagnar, men det var ångloket som möjliggjorde att järnvägen byggdes ut till ett transportsystem i industriell skala. Ångloket uppfanns i början på 1800-talet i [[Storbritannien]], och hade funnit sin form som praktiskt användbara maskiner runt 1830. Därmed började järnvägar med enbart lokdrift byggas ut i snabbt på många håll i världen. De allra äldsta loken var tvåaxliga, men de flesta tidiga ånglok var treaxliga med en, två eller tre drivaxlar. Både [[tenderlok]] och [[tanklok]] byggdes. Pannan var liggande, och loken var i regel tvåcylindriga med antingen ut- eller invändiga cylindrar, som drev direkt på hjulaxlarna. Ramverken byggdes omväxlande som invändiga, utvändiga eller dubbla. [https://en.wikipedia.org/wiki/Stephenson_valve_gear Stephensons slidstyrning] uppfanns 1841 och slog snabbt igenom. Denna form av lok utvecklades till större, tyngre och snabbare lok under 1800-talet. | ||
{| class="captionBox" | {| class="captionBox" | ||
| class="captionedImage" | | | class="captionedImage" | | ||
[[Image:LNWR DX.jpeg|1000px|LNWR DX.jpeg]] | [[Image:LNWR DX.jpeg|1000px|LNWR DX.jpeg]] | ||
|- | |- | ||
| class="imageCaption" | London & North Western Railway [https://en.wikipedia.org/wiki/LNWR_DX_Goods_class litt DX], ett godstågslok som började byggas 1858. [[Axelföljd]] C-3. Wikimedia Commons | | class="imageCaption" | London & North Western Railway [https://en.wikipedia.org/wiki/LNWR_DX_Goods_class litt DX], ett godstågslok med invändiga cylindrar som började byggas 1858. [[Axelföljd]] C-3. Wikimedia Commons | ||
|} | |} | ||
| Rad 20: | Rad 20: | ||
Det vanligaste bränslet för ånglok har alltid varit stenkol. Ved har också använts, dock är energitätheten för ved mycket lägre än för stenkol, så det gick åt mycket större volymer ved. Även torv har använts, både stycketorv och torvpulver. Under 1900-talet användes också brännolja, främst för att logistiken för vätskor var smidigare än för stenkol. Vilket bränsle som använts har påverkats av vad som funnits tillgängligt i närheten av järnvägen. och störningar i internationell handel (t.ex. användes torv och ved som lokbränsle i Sverige under världskrigen på 1900-talet då importen av stenkol minskade kraftigt). | Det vanligaste bränslet för ånglok har alltid varit stenkol. Ved har också använts, dock är energitätheten för ved mycket lägre än för stenkol, så det gick åt mycket större volymer ved. Även torv har använts, både stycketorv och torvpulver. Under 1900-talet användes också brännolja, främst för att logistiken för vätskor var smidigare än för stenkol. Vilket bränsle som använts har påverkats av vad som funnits tillgängligt i närheten av järnvägen. och störningar i internationell handel (t.ex. användes torv och ved som lokbränsle i Sverige under världskrigen på 1900-talet då importen av stenkol minskade kraftigt). | ||
Främre löpboggier började införas i [[USA]] före 1850 för att hantera ett sämre spårläge (vilket ledde till den klassiska [https://en.wikipedia.org/wiki/4-4-0 "American"-typen]), och kom att införas även i Europa för [https://en.wikipedia.org/wiki/GWR_3700_Class_3440_City_of_Truro snabba snälltågslok]. Mot 1800-talets slut började tågvikterna öka, vilket började kräva allt större lok. Godstågslok med [[SJ ånglok litt M|fyra]], [[SJ ånglok litt R|fem]] och t.o.m. sex drivaxlar byggdes. [https://en.wikipedia.org/wiki/Articulated_locomotive Lok med ledade ramverk] byggdes för att hantera kurviga banor, vilket krävde flera cylindrar. Efter 1900 började [[tenderlok]] förses med en bakre löpaxel för att kunna bära en större eldstad (t.ex. [[SJ ånglok litt A]], [[SJ ånglok litt F]]). Persontågsloken försågs med [[SJ ånglok litt T|tre]] eller fyra drivaxlar. | |||
Artonhundratalets lok hade haft en [https://sv.wikipedia.org/wiki/Verkningsgrad verkningsgrad] på ca tre procent, d.v.s. 97% av värmeenergin i bränslet kunde inte omsättas i mekaniskt arbete. För att förbättra verkningsgraden prövades att låta ångan expandera i flera steg, s.k. [https://sv.wikipedia.org/wiki/Kompoundångmaskin kompound-lok]. Teoretiskt kan kompound-lösningar ge högre verkningsgrad, men det var svårt att få större förbättringar i praktiken. [https://sv.wikipedia.org/wiki/Överhettare Överhettare] blev en bättre lösning, som innebär att den praktiska verkningsgraden kunde ökas till kanske tio procent. Överhettare började införas på 1800-talets slut. Med överhettare behövdes också kolvslider av för att sliderna skulle kunna fungera i högre temperaturer. Samtidigt med kolvslider infördes [https://en.wikipedia.org/wiki/Walschaerts_valve_gear Walschaerts slidstyrning] på stor bredd. | Artonhundratalets lok hade haft en [https://sv.wikipedia.org/wiki/Verkningsgrad verkningsgrad] på ca tre procent, d.v.s. 97 % av värmeenergin i bränslet kunde inte omsättas i mekaniskt arbete. För att förbättra verkningsgraden prövades att låta ångan expandera i flera steg, s.k. [https://sv.wikipedia.org/wiki/Kompoundångmaskin kompound-lok]. Teoretiskt kan kompound-lösningar ge högre verkningsgrad, men det var svårt att få större förbättringar i praktiken. [https://sv.wikipedia.org/wiki/Överhettare Överhettare] blev en bättre lösning, som innebär att den praktiska verkningsgraden kunde ökas till kanske tio procent. Överhettare började införas på 1800-talets slut. Med överhettare behövdes också kolvslider av för att sliderna skulle kunna fungera i högre temperaturer. Samtidigt med kolvslider infördes [https://en.wikipedia.org/wiki/Walschaerts_valve_gear Walschaerts slidstyrning] på stor bredd. | ||
Lima Locomotive Works i USA införde s.k. [https://en.wikipedia.org/wiki/Lima_Locomotive_Works#Super_Power "super-power"-ånglok] på 1920-talet, som var större och hade större eldstäder. Därmed ökade verkningsgraden ytterligare. Det tydligaste kännetecknet för dessa lok är den bakre löpboggin. Andra amerikanska lokbyggare tog snart efter. Dessa lok var så stora att de inte gick att elda med skyffel; i stället användes [https://en.wikipedia.org/wiki/Mechanical_stoker mekaniska eldningsapparater]. | Lima Locomotive Works i [[USA]] införde s.k. [https://en.wikipedia.org/wiki/Lima_Locomotive_Works#Super_Power "super-power"-ånglok] på 1920-talet, som var större och hade större eldstäder. Därmed ökade verkningsgraden ytterligare. Det tydligaste kännetecknet för dessa lok är den bakre löpboggin med två eller i något fall tre axlar. Andra amerikanska lokbyggare tog snart efter. Dessa lok var så stora att de inte gick att elda med skyffel; i stället användes [https://en.wikipedia.org/wiki/Mechanical_stoker mekaniska eldningsapparater]. | ||
{| class="captionBox" | {| class="captionBox" | ||
| class="captionedImage" | | | class="captionedImage" | | ||
| Rad 32: | Rad 32: | ||
|} | |} | ||
På 1930- och 1940-talen utvecklades de största ångloken någonsin i USA som som stora ledade ånglok för främst godstrafik, mest känd är [https://en.wikipedia.org/wiki/Union_Pacific_Big_Boy Big Boy]. Under denna tid gjordes också en del försök att öka ånglokens verkningsgrad, såsom [https://en.wikipedia.org/wiki/André_Chapelon Chapelons] kompoundlok i Frankrike och [https://sv.wikipedia.org/wiki/Turbinlok turbinlok], men både ellok och diesellok var nu så bra att marginella förbättringar av ånglokstekniken inte hade så stor betydelse. | På 1930- och 1940-talen utvecklades de största ångloken någonsin i [[USA]] som som stora ledade ånglok för främst godstrafik, mest känd är [https://en.wikipedia.org/wiki/Union_Pacific_Big_Boy Big Boy]. Under denna tid gjordes också en del försök att öka ånglokens verkningsgrad, såsom [https://en.wikipedia.org/wiki/André_Chapelon Chapelons] kompoundlok i Frankrike och [https://sv.wikipedia.org/wiki/Turbinlok turbinlok], men både ellok och diesellok var nu så bra att marginella förbättringar av ånglokstekniken inte hade så stor betydelse. | ||
Gulf, Mobile and Ohio i USA blev den första järnvägen som helt avvecklade ångloksdrift 1949. Därefter har reguljär ångloksdrift minskat världen över, först på reguljära järnvägar och därefter på [[industribanor]]. Enstaka industrilok är fortfarande i drift på vissa håll (2022). | Gulf, Mobile and Ohio i USA blev den första järnvägen som helt avvecklade ångloksdrift 1949. Därefter har reguljär ångloksdrift minskat världen över, först på reguljära järnvägar och därefter på [[industribanor]]. Enstaka industrilok är fortfarande i drift på vissa håll (2022). | ||
| Rad 39: | Rad 39: | ||
Ellok i experimentsyfte byggdes på flera håll under 1800-talet. I slutet på 1800-talet började mindre ellok för [[industribanor]] bli ekonomiskt gångbara. Dessa använde oftast lägre spänningar, 200 - 1000 V. Både [[likström]] och [[växelström]] användes. [[Luftledning]] användes oftast. | Ellok i experimentsyfte byggdes på flera håll under 1800-talet. I slutet på 1800-talet började mindre ellok för [[industribanor]] bli ekonomiskt gångbara. Dessa använde oftast lägre spänningar, 200 - 1000 V. Både [[likström]] och [[växelström]] användes. [[Luftledning]] användes oftast. | ||
De första huvudlinjerna för elektrisk drift byggdes i Italien strax efter sekelskiftet 1900. Dessa utnyttjade trefas [[växelström]] med 3000 V, vilket krävde dubbla luftledningar. Därefter utvecklades elsystem för både [[likström]] och [[växelström]] för huvudlinjer. Spänningsnivåerna ökade också. Italien blev i stort sätt ensamt om trefassystem, för växelström utvecklades i stället enfassystem. Eldriften byggdes därefter ut i områden där det fanns gott om vattenkraft, och i bland i storstäder som ville undvika ångdrift. Vissa linjer utnyttjade tredje räl i stället för luftledning. | De första huvudlinjerna för elektrisk drift byggdes i [[Italien]] strax efter sekelskiftet 1900. Dessa utnyttjade trefas [[växelström]] med 3000 V, vilket krävde dubbla luftledningar. Därefter utvecklades elsystem för både [[likström]] och [[växelström]] för huvudlinjer. Spänningsnivåerna ökade också. Italien blev i stort sätt ensamt om trefassystem, för växelström utvecklades i stället enfassystem. Eldriften byggdes därefter ut i områden där det fanns gott om vattenkraft, och i bland i storstäder som ville undvika ångdrift. Vissa linjer utnyttjade tredje räl i stället för luftledning. | ||
Schweiz blev först med ett sammanhängande nät med elektrifierade huvudlinjer under 1920-talet. I USA byggdes vissa huvudlinjer med eldrift, oftast för att hantera långa tunnlar eller där trafiken var mycket tät. Många av dessa är numera avelektrifierade. I Europa fortsatte utbyggnaden av elektrisk drift, i varierande takt i olika länder. Idag dominerar elektrifierade linjer huvuddelen av det europeiska järnvägsnätet. Elsystemen har dock inte standardiserats, utan är olika i olika länder. | [[Schweiz]] blev först med ett sammanhängande nät med elektrifierade huvudlinjer under 1920-talet. I USA byggdes vissa huvudlinjer med eldrift, oftast för att hantera långa tunnlar eller där trafiken var mycket tät. Många av dessa är numera avelektrifierade. I Europa fortsatte utbyggnaden av elektrisk drift, i varierande takt i olika länder. Idag dominerar elektrifierade linjer huvuddelen av det europeiska järnvägsnätet. Elsystemen har dock inte standardiserats, utan är olika i olika länder. | ||
Tidiga ellok utnyttjade blindaxlar och koppelstänger för kraftöverföringen till hjulen. För större lok användes från början stormotorprincipen, där motorn drev blindaxeln med en vevstake. När det fanns starkare kuggdrev kunde vevstaken ersättas med kuggväxlar, vilket också medgav att motorvarvtalet inte behövde vara samma som hjulaxlarnas. | Tidiga ellok utnyttjade blindaxlar och koppelstänger för kraftöverföringen till hjulen. För större lok användes från början stormotorprincipen, där motorn drev blindaxeln med en vevstake. När det fanns starkare kuggdrev kunde vevstaken ersättas med kuggväxlar, vilket också medgav att motorvarvtalet inte behövde vara samma som hjulaxlarnas. | ||
| Rad 56: | Rad 56: | ||
[[Image:DB E41.jpg|1000px|DB E41.jpg]] | [[Image:DB E41.jpg|1000px|DB E41.jpg]] | ||
|- | |- | ||
| class="imageCaption" | DB litt E41 från 1956 som museilok 2010 i Koblenz-Lützel. Västtyskt standardellok ("einheitsbauart") för persontåg på linjen med svag [[banunderbyggnad]]. [[Axelföljd]] | | class="imageCaption" | DB litt E41 från 1956 som museilok 2010 i Koblenz-Lützel. Västtyskt standardellok ("einheitsbauart") för persontåg på linjen med svag [[banunderbyggnad]]. [[Axelföljd]] Bo’Bo’. Foto Urmelbeauftragter, Wikimedia Commons | ||
|} | |} | ||
| Rad 66: | Rad 66: | ||
De första motorloken hade mekanisk kraftöverföring till hjulen, men det räckte inte till när motoreffekterna ökade. De lösningar som kom att dominera blev istället [https://sv.wikipedia.org/wiki/Diesellok#Indirekt_drift_med_elektrisk_kraftöverföring_-_Dieselelektriskt_lok dieselelektrisk] och [https://sv.wikipedia.org/wiki/Diesellok#Direktdrift_med_hydrauliska_momentomvandlare_-_Hydraullok dieselhydraulisk] kraftöverföring. | De första motorloken hade mekanisk kraftöverföring till hjulen, men det räckte inte till när motoreffekterna ökade. De lösningar som kom att dominera blev istället [https://sv.wikipedia.org/wiki/Diesellok#Indirekt_drift_med_elektrisk_kraftöverföring_-_Dieselelektriskt_lok dieselelektrisk] och [https://sv.wikipedia.org/wiki/Diesellok#Direktdrift_med_hydrauliska_momentomvandlare_-_Hydraullok dieselhydraulisk] kraftöverföring. | ||
I USA utvecklades linjelok med dieselelektrisk drift under 1930-talet från flera tillverkare, främst General Motors. Vid 1930-talets slut fanns kataloglok att köpa för den som ville ersätta sina ånglok, med multippeldrift kunde även de största ångloken ersättas. Övergången fördröjdes av andra världskriget, men fr.o.m. 1940-talets slut började den amerikanska ångdriften ersättas i snabb takt. Amerikanska diesellok har därefter blivit större och framför allt starkare. Idag är den största tillverkaren General Electric. | I [[USA]] utvecklades linjelok med dieselelektrisk drift under 1930-talet från flera tillverkare, främst General Motors. Vid 1930-talets slut fanns kataloglok att köpa för den som ville ersätta sina ånglok, med multippeldrift kunde även de största ångloken ersättas. Övergången fördröjdes av andra världskriget, men fr.o.m. 1940-talets slut började den amerikanska ångdriften ersättas i snabb takt. Amerikanska diesellok har därefter blivit större och framför allt starkare. Idag är den största tillverkaren General Electric. | ||
{| class="captionBox" | {| class="captionBox" | ||
| class="captionedImage" | | | class="captionedImage" | | ||
[[Image:ATSF F7.jpg|1000px|ATSF F7.jpg]] | [[Image:ATSF F7.jpg|1000px|ATSF F7.jpg]] | ||
|- | |- | ||
| class="imageCaption" | General Motors F7 från Santa Fe, i Springer, New Mexico 1967. Färgschemat är Santa Fes berömda Warbonnet-schema. Här är fem enheter multippelkopplade F7A+F7B+F7B+F7B+F7A. F7B saknade hytt. [[Axelföljd]] på varje enhet | | class="imageCaption" | General Motors F7 från Santa Fe, i Springer, New Mexico 1967. Färgschemat är Santa Fes berömda Warbonnet-schema. Här är fem enheter multippelkopplade F7A+F7B+F7B+F7B+F7A. F7B saknade hytt. [[Axelföljd]] på varje enhet Bo’Bo’. Foto Roger Puta, Wikimedia Commons. | ||
|} | |} | ||
I Tyskland kom istället dieselhydrauliska lok att dominera. Diesellok för linjetjänst började levereras i större skala på mitten av 1950-talet. Ett större antal lok behövdes, eftersom stora delar av det tyska linjenätet alltjämt var oelektrifierat. | I [[Tyskland]] kom istället dieselhydrauliska lok att dominera. Diesellok för linjetjänst började levereras i större skala på mitten av 1950-talet. Ett större antal lok behövdes, eftersom stora delar av det tyska linjenätet alltjämt var oelektrifierat. | ||
{| class="captionBox" | {| class="captionBox" | ||
| class="captionedImage" | | | class="captionedImage" | | ||
[[Image:DB V200.jpeg|1000px|DB V200.jpeg]] | [[Image:DB V200.jpeg|1000px|DB V200.jpeg]] | ||
|- | |- | ||
| class="imageCaption" | DB V 200 från 1956, avsett för snälltåg. Här som museilok i Fürth 2007. [[Axelföljd]] | | class="imageCaption" | DB V 200 från 1956, avsett för snälltåg. Här som museilok i Fürth 2007. [[Axelföljd]] Bo’Bo’. Foto Sebastian Terfloth, Wikimedia Commons. | ||
|} | |} | ||
I Europa säljs även dieselelektriska lok. Nohab hade licens på General Motors system från 1949 till 1970-talets slut, då Nohab upphörde med loktillverkning. [[Nohab diesellok typ AA16]] såldes till flera järnvägsförvaltningar i Europa mellan 1954 och 1969, i vissa fall byggda på andrahandslicenser. Nohabs leveranser fortsatte på 1970-talet, och även efter att Nohab upphört med loktillverkning har lok baserade på General Motors teknik, t.ex. [[DSB diesellok litt ME]], sålts i Europa. | I Europa säljs även dieselelektriska lok. Nohab hade licens på [[:kategori: GM|General Motors system]] från 1949 till 1970-talets slut, då Nohab upphörde med loktillverkning. [[Nohab diesellok typ AA16]] såldes till flera järnvägsförvaltningar i Europa mellan 1954 och 1969, i vissa fall byggda på andrahandslicenser. Nohabs leveranser fortsatte på 1970-talet, och även efter att Nohab upphört med loktillverkning har lok baserade på General Motors teknik, t.ex. [[Class 66]] och [[DSB diesellok litt ME]], sålts i Europa. | ||
Precis som för elloken finns det i Europa sedan ca. år 2000 ett fåtal tillverkare som tillverkar standardiserade motorlok som säljs till flera tågoperatörer. både dieselhydrauliska och | Precis som för elloken finns det i Europa sedan ca. år 2000 ett fåtal tillverkare som tillverkar standardiserade motorlok som säljs till flera tågoperatörer. både dieselhydrauliska och dieselelektriska lok förekommer alltjämt. | ||
== | ==Utvecklingen av lokmodeller== | ||
För mer detaljer om tekniska lösningar för MJ-lok, se [[dragfordon]]. | |||
På | De första lokmodellerna var ofta urverksdrivna. På 1920-talet kom de första loken med elmotorer, inledningsvis med [[AC]]-systemet. Dessa modeller var i regel tillverkade i bleckplåt eller [[zinkgjutgods]]. Under 1930-talet uppstod en konkurrens mellan [[treräls]], [[tvåräls]] och tredje räl utanför spåret, samt mellan [[likström]] och [[växelström]]. Tredje räl utanför spåret finns inte kvar på MJ-marknaden. Lokkorgar i plast utvecklades gradvis under 1950-talet, vilket medgav en ökad detaljering. Dessa är numera det vanligaste alternativet för [[storseriemodell]]er. Äldre lokmodeller har ibland underredet som ena polen i strömförsörjningen, vilket kan försvåra digitalisering. | ||
Med tiden har detaljering och gångegenskaper förbättrats, och [[elmotor|motortekniken]] utvecklats. [[digitalstyrning|Digitalisering]] har pågått sedan 1980-talet, och de flesta lok är numera förberedda för detta. Moderna lokmodeller har i regel någon form av [[likströmsmotor]]; eftersom lok för [[AC]] numera alltid levereras med [[lokdekoder]] behövs inte längre någon [[allströmsmotor|särskild motor]] för [[växelström]]. | |||
==Wiki-sidor om lok== | ==Wiki-sidor om lok== | ||
[[Modelljärnvägsmotorer]]<br/> | |||
[[Kvartning]]<br/> | [[Kvartning]]<br/> | ||
[[Inkörning och smörjning]]<br/> | [[Inkörning och smörjning]]<br/> | ||
| Rad 121: | Rad 103: | ||
==Wiki-sidor om rullande materiel mm.== | ==Wiki-sidor om rullande materiel mm.== | ||
[[Dragfordon]]<br/> | |||
[[Rälsbuss]]<br /> | [[Rälsbuss]]<br /> | ||
[[Vagnar]]<br /> | [[Vagnar]]<br /> | ||
[[Koppel]] | [[Koppel]] | ||
Tillbaka till [[nybörjarguiden]] | Tillbaka till '''[[nybörjarguiden]]''' | ||
==Webreferenser - förebild== | |||
[https://en.wikipedia.org/wiki/4-4-0 Wikipedia: 4-4-0] (American-typen). | |||
[https://en.wikipedia.org/wiki/Articulated_locomotive Wikipedia: Articulated locomotive] (Ledade ånglok). | |||
[https://en.wikipedia.org/wiki/Compound_locomotive Wikipedia: Compound locomotive] | |||
[https://de.wikipedia.org/wiki/DB-Baureihe_E_41 Wikipedia: DB-Baureihe E 41] | |||
[https://en.wikipedia.org/wiki/Diesel_locomotive Wikipedia: Diesel locomotive] | |||
[https://en.wikipedia.org/wiki/Electric_locomotive Wikipedia: Electric locomotive] | |||
[https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Förbränningsmotor Wikipedia: Förbränningsmotor] | |||
[https://en.wikipedia.org/wiki/GWR_3700_Class_3440_City_of_Truro Wikipedia: GWR 3700 Class 3440 City of Truro] | |||
[https://sv.wikipedia.org/wiki/Kompoundångmaskin Wikipedia: Kompoundångmaskin] | |||
[https://en.m.wikipedia.org/wiki/Retirement_of_steam_locomotives_by_country Wikipedia: Retirement of steam locomotives by country] | |||
[https://en.wikipedia.org/wiki/SBB-CFF-FFS_Be_4/6_12303-12342 Wikipedia: SBB-CFF-FFS Be 4/6 12303-12342] | |||
[https://en.wikipedia.org/wiki/Steam_locomotive Wikipedia: Steam locomotive] | |||
[https://en.wikipedia.org/wiki/Stephenson_valve_gear Wikipedia: Stephenson valve gear] | |||
[https://en.wikipedia.org/wiki/Superheater Wikipedia: Superheater] | |||
[ | [https://en.wikipedia.org/wiki/Union_Pacific_Big_Boy Wikipedia: Union Pacific Big Boy] | ||
[https://sv.wikipedia.org/wiki/Verkningsgrad Wikipedia: Verkningsgrad] | |||
[https://en.wikipedia.org/wiki/Walschaerts_valve_gear Wikipedia: Walschaerts valve gear] | |||
[https://sv.wikipedia.org/wiki/Överhettare Wikipedia: Överhettare] | |||
[ | ==Webreferenser - modell== | ||
[https://www.nmra.org/beginners-guide-part-8-motive-power-rolling-stock nmra.org: Beginners Guide Part 8: Motive Power & Rolling Stock] (Med amerikanska förebilder). | |||
==Tryckta referenser - förebild== | |||
Nils Ahlberg: "Vackra lok och fula." i ''[[Teknik för alla]]'' nr 12/1951.<br/> | |||
Nils Ahlberg: "Vackra lok och fula. II. Engelska lok från 1850 inpå 1880-talet." i ''[[Teknik för alla]]'' nr 12/1951.<br/> | |||
Nils Ahlberg: "Vackra lok och fula. III. Amerikanska lok från 1830 itill 1905." i ''[[Teknik för alla]]'' nr 18/1951.<br/> | |||
Nils Ahlberg: "Vackra lok och fula. IV. Europeiska lok från 1870 itill sekelskiftet." i ''[[Teknik för alla]]'' nr 22/1951.<br/> | |||
Nils Ahlberg: "Vackra lok och fula. V. Ett svep runt Europa och Amerika från 1905 till världskrigets slut 1918." i ''[[Teknik för alla]]'' nr 2/1952.<br/> | |||
Nils Ahlberg: "Vackra lok och fula. VII. Ännu ett varv runt jorden 1918 - 1928." i ''[[Teknik för alla]]'' nr 13/1952.<br/> | |||
Nils Ahlberg: "Vackra lok och fula. IX. Strömlinjeformen." i ''[[Teknik för alla]]'' nr 24/1952.<br/> | |||
Nils Ahlberg: "Vackra lok och fula. X. Utvecklingen i slutet av 1940-talet." i ''[[Teknik för alla]]'' nr 6/1953.<br/> | |||
Nils Ahlberg: "Vackra lok och fula. XI. Elektriska lok och snabbtåg." i ''[[Teknik för alla]]'' nr 21/1953.<br/> | |||
"Lokklassifikation." i ''[[Teknik för alla]]'' nr 22/1956, s. 22 (Olika sätt att ange littera och [[axelföljd]]) | |||
Anders Linde: "Pacificloken - ånglokens höjdpunkt." i ''[[Modelljärnvägsmagasinet]]'' nr 22/2015.<br/> | |||
Anders Linde: "Pacificloken i Europa. Del 2: Tyska enhetslok.." i ''[[Modelljärnvägsmagasinet]]'' nr 23/2015.<br/> | |||
Anders Linde: "Pacificloken i Europa. Del 3: Pacificlok i Frankrike och England." i ''[[Modelljärnvägsmagasinet]]'' nr 24/2015. | |||
" | Markus Öbrink: "M62 - odjuret från vidderna." i ''[[Modelljärnvägsmagasinet]]'' nr 23/2015 (Ryskbyggda diesellok). | ||
Markus Öbrink: "Ludmilla - den bullrande jätten från Luhansk." i ''[[Modelljärnvägsmagasinet]]'' nr 25/2016 (Mer ryskbyggda diesellok). | |||
Markus Öbrink: "Brejlovec - udda fågel på centraleuropeiska spår." i ''[[Modelljärnvägsmagasinet]]'' nr 41/2020 (Tjeckiskt diesellok). | |||
Markus Öbrink: "Siemens Taurus - världens snabbaste lok." i ''[[Modelljärnvägsmagasinet]]'' nr 50/2022. | |||
Per | Per Nilsson: "Enkla respektive dubbla gejdrar." i ''[[Smalspårigt]]'' nr 164/2023 (Alternativa utformningar av ångloksgejdrar). | ||
Markus Öbrink: "Gresley A4. Världens snabbaste ånglok." i ''[[Modelljärnvägsmagasinet]]'' nr 59/2024 (Strömlinjeformad [[axelföljd]] 2C1'-4). | |||
Markus Öbrink: "Fula lok." i ''[[Modelljärnvägsmagasinet]]'' nr 64/2025 (FS ellok litt E.636, [[axelföljd]] Bo'Bo'Bo'). | |||
==Tryckta referenser - allmänna principer för modellok== | |||
Lennart Elg: "Hur mycket orkar loket? Algebra för smalspårsbyggare." i ''[[Smalspårigt]]'' nr 23/1984 (Dragkraftsberäkningar för modellok). | |||
[[Engström, Christer|Christer Engström]]: "Tung gång - med svänghjul." i [[Brandt, Krister|Krister Brandt]] (red.): ''Modelltåg -92. Byggtipsblandning.'' Stockholm: Allt om Hobby 1991 (Lokunderreden med svänghjul). | |||
Bengt Nylén: "Dragkraft på modellok." i ''[[Smalspårigt]]'' nr 139/2017. | |||
==Tryckta referenser - lokbygge, allmänt== | ==Tryckta referenser - lokbygge, allmänt== | ||
| Rad 200: | Rad 196: | ||
[[Runberger, Svante|Svante Runberger]]: "Lokbygge - utväxlingar." i ''[[Skarvjärnet]]'' nr 1/1971 (Beräkning av lämplig utväxling med [https://sv.wikipedia.org/wiki/Nomogram nomogram]). | [[Runberger, Svante|Svante Runberger]]: "Lokbygge - utväxlingar." i ''[[Skarvjärnet]]'' nr 1/1971 (Beräkning av lämplig utväxling med [https://sv.wikipedia.org/wiki/Nomogram nomogram]). | ||
Leif Dahl: "Skalamodellbygge av lok - några personliga reflektioner." i Jan Jangö & Bo Holmgren: ''Järnvägshobby 1''. Stockholm: Jan Jangö AB 1976 | Leif Dahl: "Skalamodellbygge av lok - några personliga reflektioner." i [[Jan Jangö]] & Bo Holmgren: ''Järnvägshobby 1''. Stockholm: Jan Jangö AB 1976. | ||
Björn Dahlström: "Böcker om lokbygge." i ''[[Smalspårigt]]'' nr 37/1988 (Genomgång av dittills publicerade böcker om lokbygge). | Björn Dahlström: "Böcker om lokbygge." i ''[[Smalspårigt]]'' nr 37/1988 (Genomgång av dittills publicerade böcker om lokbygge). | ||
| Rad 214: | Rad 208: | ||
Björn Dahlström: "Läsgodsexpedition. Etched Loco construction." i ''[[Smalspårigt]]'' nr 49/1991 (Recension av Iain Rice's bok om bygge av [[Byggsatser i etsad metall|etsade]] lokmodeller). | Björn Dahlström: "Läsgodsexpedition. Etched Loco construction." i ''[[Smalspårigt]]'' nr 49/1991 (Recension av Iain Rice's bok om bygge av [[Byggsatser i etsad metall|etsade]] lokmodeller). | ||
Hans | [[Hans Svensson]]: "Gör egna ritningar i datorn." i ''[[Allt om Hobby]]'' nr 7/2009.<br/> | ||
[[Hans Svensson]]: "Gör egna ritningar i datorn." i ''[[Allt om Hobby]]'' nr 8/2009.<br/> | |||
[[Hans Svensson]]: "Gör egna ritningar i datorn." i ''[[Allt om Hobby]]'' nr 1/2010. | |||
"Lokförare till H0-lok." i ''[[Allt om Hobby]]'' nr 1/2010, s. 14 (Från Noch, katalognummer 1583). | |||
Hans Larsson: "Skalenliga belysningar för lokmodeller." i ''[[Smalspårigt]]'' nr 140/2017 (AGA gaslyktor i [[H0]]). | |||
Bengt Nylén: "Ledstänger - och hållare till dessa på ånglok." i ''[[Smalspårigt]]'' nr 162/2023 (Handräckshållare från [[Weinert]]). | |||
Bengt Nylén: " | |||
==Böcker om lokbygge== | ==Böcker om lokbygge== | ||
| Rad 258: | Rad 227: | ||
Mike Sharman: ''A Guide to Locomotive Building. From Prototype to Small Scale Models.'' Cricklade: Författaren 1986 (Bok om lokbygge av upphovsmannen till flexichas-systemet för balanserade chassin). | Mike Sharman: ''A Guide to Locomotive Building. From Prototype to Small Scale Models.'' Cricklade: Författaren 1986 (Bok om lokbygge av upphovsmannen till flexichas-systemet för balanserade chassin). | ||
R. Guy Williams: ''The 4mm Engine. A Scratchbuilders Guide.'' Didcot: Wild Swan Publications 1988 ([[Scratchbygge]] av ånglok i mässing i [[00| | R. Guy Williams: ''The 4mm Engine. A Scratchbuilders Guide.'' Didcot: Wild Swan Publications 1988 ([[Scratchbygge]] av ånglok i mässing i [[00|4 mm]] skala). | ||
Iain Rice: ''Whitemetal Locos. A Kitbuilders Guide.'' Didcot: Wild Swan Publications 1989 (Sannolikt enda boken att bygga lokbyggsatser i [[vitmetall]], högst relevant för alla som ska bygga i vitmetall, inte bara lokbyggare). | Iain Rice: ''Whitemetal Locos. A Kitbuilders Guide.'' Didcot: Wild Swan Publications 1989 (Sannolikt enda boken att bygga lokbyggsatser i [[vitmetall]], högst relevant för alla som ska bygga i vitmetall, inte bara lokbyggare). | ||
| Rad 266: | Rad 235: | ||
Iain Rice: ''Locomotive Kit Chassis Construction.'' Didcot: Wild Swan Publications 1993 (Om chassibygge, framför allt för etsade lok). | Iain Rice: ''Locomotive Kit Chassis Construction.'' Didcot: Wild Swan Publications 1993 (Om chassibygge, framför allt för etsade lok). | ||
Geoff Holt: ''Locomotive Modelling from Scratch and Etched Kits'' (Pt 1&2). Didcot: Wild Swan Publications 2012-13 (Lokbygge i [[00| | Geoff Holt: ''Locomotive Modelling from Scratch and Etched Kits'' (Pt 1&2). Didcot: Wild Swan Publications 2012-13 (Lokbygge i [[00|4 mm]] och [[0|7 mm]] skala). | ||
Simon Bolton: ''Scratch-building Model Railway Locomotives.'' Marlborough: The Crowood Press 2014 (Bygge i [[00]], med stelt chassi samt en variation I [[EM]] med fjädring) | Simon Bolton: ''Scratch-building Model Railway Locomotives.'' Marlborough: The Crowood Press 2014 (Bygge i [[00]], med stelt chassi samt en variation I [[EM]] med fjädring) | ||
[[Kategori: Ellok]] | [[Kategori: Ellok]] | ||
[[Kategori: Motorlok]] | [[Kategori: Motorlok]] | ||
[[Kategori: Ånglok]] | [[Kategori: Ånglok]] | ||
[[Kategori: Järnvägsväsende]] | |||
[[Kategori: Nordamerika]] | |||
[[Kategori: Schweiz]] | |||
[[Kategori: Storbritannien]] | |||
[[Kategori: Tyskland]] | |||
[[Kategori: Fordonsteknik]] | [[Kategori: Fordonsteknik]] | ||
[[Kategori: Byggtekniker]] | [[Kategori: Byggtekniker]] | ||
[[Kategori: MJ-böcker]] | [[Kategori: MJ-böcker]] | ||
[[Kategori: Nybörjare]] | [[Kategori: Nybörjare]] | ||
[[Kategori: Scratchbygge]] | [[Kategori: Scratchbygge]] | ||
[[Kategori: Scratchbyggen]] | |||
Nuvarande version från 13 april 2026 kl. 18.05
Ett lok (förkortning av lokomotiv) är ett järnvägsfordon avsett för att dra vagnar på en järnväg. Ett lok har inget utrymme för gods eller passagerare; i så fall talar man istället om en motorvagn.
Lokets egenskaper
Viktiga egenskaper för lok är dragkraft, hastighet och axeltryck. Dragkraften avgör hur tunga tåg som kan framföras, och därmed hur mycket last som kan transporteras. Lokets största tillåtna hastighet spelar roll för hur lång tid ett tåg behöver för en viss rörelse. Persontåg går nästan alltid med högre hastigheter än godståg. Högre axeltryck innebär att en större dragkraft kan överföras till spåret, men då axeltrycket ökar måste bana och broar byggas stabilare, ett lok med högre axeltryck kan användas på färre linjer.
Hjulaxlarna på lok delas in i drivaxlar och löpaxlar. Drivaxlar överför dragkraft till spåret, medan löpaxlar används för att reducera axeltrycket eller ge en bättre gång i spåret. Lokunderreden kan delas in dels efter hur hjulen drivs (med mekaniskt sammankopplade axlar eller med direktdrift på varje axel), dels efter om axlarna är fast lagrade i chassit eller sitter i boggier. Koppelstänger används för att överföra drivkraft mellan drivaxlar på lok som inte är direktdrivna. De flesta ånglok har haft koppelstångsdrift, medan nästan alla moderna lok har boggier och direktdrivna axlar.
Axelföljd
För att beskriva hur ett loks axlar är arrangerade, används olika koder i en så kallad axelföljd. På svensk MJ-wiki använder vi UIC-systemet för att ange axelföljd.
Ånglok
De första järnvägarna hade hästdragna vagnar, men det var ångloket som möjliggjorde att järnvägen byggdes ut till ett transportsystem i industriell skala. Ångloket uppfanns i början på 1800-talet i Storbritannien, och hade funnit sin form som praktiskt användbara maskiner runt 1830. Därmed började järnvägar med enbart lokdrift byggas ut i snabbt på många håll i världen. De allra äldsta loken var tvåaxliga, men de flesta tidiga ånglok var treaxliga med en, två eller tre drivaxlar. Både tenderlok och tanklok byggdes. Pannan var liggande, och loken var i regel tvåcylindriga med antingen ut- eller invändiga cylindrar, som drev direkt på hjulaxlarna. Ramverken byggdes omväxlande som invändiga, utvändiga eller dubbla. Stephensons slidstyrning uppfanns 1841 och slog snabbt igenom. Denna form av lok utvecklades till större, tyngre och snabbare lok under 1800-talet.
|
|
| London & North Western Railway litt DX, ett godstågslok med invändiga cylindrar som började byggas 1858. Axelföljd C-3. Wikimedia Commons |
Den maximala kolvhastigheten kunde inte göras hur stor som helst, varför snabba lok för persontrafik efter hand fick allt större drivhjul, se t.ex. SJ ånglok litt A (1863).
Det vanligaste bränslet för ånglok har alltid varit stenkol. Ved har också använts, dock är energitätheten för ved mycket lägre än för stenkol, så det gick åt mycket större volymer ved. Även torv har använts, både stycketorv och torvpulver. Under 1900-talet användes också brännolja, främst för att logistiken för vätskor var smidigare än för stenkol. Vilket bränsle som använts har påverkats av vad som funnits tillgängligt i närheten av järnvägen. och störningar i internationell handel (t.ex. användes torv och ved som lokbränsle i Sverige under världskrigen på 1900-talet då importen av stenkol minskade kraftigt).
Främre löpboggier började införas i USA före 1850 för att hantera ett sämre spårläge (vilket ledde till den klassiska "American"-typen), och kom att införas även i Europa för snabba snälltågslok. Mot 1800-talets slut började tågvikterna öka, vilket började kräva allt större lok. Godstågslok med fyra, fem och t.o.m. sex drivaxlar byggdes. Lok med ledade ramverk byggdes för att hantera kurviga banor, vilket krävde flera cylindrar. Efter 1900 började tenderlok förses med en bakre löpaxel för att kunna bära en större eldstad (t.ex. SJ ånglok litt A, SJ ånglok litt F). Persontågsloken försågs med tre eller fyra drivaxlar.
Artonhundratalets lok hade haft en verkningsgrad på ca tre procent, d.v.s. 97 % av värmeenergin i bränslet kunde inte omsättas i mekaniskt arbete. För att förbättra verkningsgraden prövades att låta ångan expandera i flera steg, s.k. kompound-lok. Teoretiskt kan kompound-lösningar ge högre verkningsgrad, men det var svårt att få större förbättringar i praktiken. Överhettare blev en bättre lösning, som innebär att den praktiska verkningsgraden kunde ökas till kanske tio procent. Överhettare började införas på 1800-talets slut. Med överhettare behövdes också kolvslider av för att sliderna skulle kunna fungera i högre temperaturer. Samtidigt med kolvslider infördes Walschaerts slidstyrning på stor bredd.
Lima Locomotive Works i USA införde s.k. "super-power"-ånglok på 1920-talet, som var större och hade större eldstäder. Därmed ökade verkningsgraden ytterligare. Det tydligaste kännetecknet för dessa lok är den bakre löpboggin med två eller i något fall tre axlar. Andra amerikanska lokbyggare tog snart efter. Dessa lok var så stora att de inte gick att elda med skyffel; i stället användes mekaniska eldningsapparater.
|
|
| Santa Fe 3751 med axelföljd 2’D2’-6 från 1927, inför museitrafik 2017. Foto Fanlon verdoe, Wikimedia Commons |
På 1930- och 1940-talen utvecklades de största ångloken någonsin i USA som som stora ledade ånglok för främst godstrafik, mest känd är Big Boy. Under denna tid gjordes också en del försök att öka ånglokens verkningsgrad, såsom Chapelons kompoundlok i Frankrike och turbinlok, men både ellok och diesellok var nu så bra att marginella förbättringar av ånglokstekniken inte hade så stor betydelse.
Gulf, Mobile and Ohio i USA blev den första järnvägen som helt avvecklade ångloksdrift 1949. Därefter har reguljär ångloksdrift minskat världen över, först på reguljära järnvägar och därefter på industribanor. Enstaka industrilok är fortfarande i drift på vissa håll (2022).
Ellok
Ellok i experimentsyfte byggdes på flera håll under 1800-talet. I slutet på 1800-talet började mindre ellok för industribanor bli ekonomiskt gångbara. Dessa använde oftast lägre spänningar, 200 - 1000 V. Både likström och växelström användes. Luftledning användes oftast.
De första huvudlinjerna för elektrisk drift byggdes i Italien strax efter sekelskiftet 1900. Dessa utnyttjade trefas växelström med 3000 V, vilket krävde dubbla luftledningar. Därefter utvecklades elsystem för både likström och växelström för huvudlinjer. Spänningsnivåerna ökade också. Italien blev i stort sätt ensamt om trefassystem, för växelström utvecklades i stället enfassystem. Eldriften byggdes därefter ut i områden där det fanns gott om vattenkraft, och i bland i storstäder som ville undvika ångdrift. Vissa linjer utnyttjade tredje räl i stället för luftledning.
Schweiz blev först med ett sammanhängande nät med elektrifierade huvudlinjer under 1920-talet. I USA byggdes vissa huvudlinjer med eldrift, oftast för att hantera långa tunnlar eller där trafiken var mycket tät. Många av dessa är numera avelektrifierade. I Europa fortsatte utbyggnaden av elektrisk drift, i varierande takt i olika länder. Idag dominerar elektrifierade linjer huvuddelen av det europeiska järnvägsnätet. Elsystemen har dock inte standardiserats, utan är olika i olika länder.
Tidiga ellok utnyttjade blindaxlar och koppelstänger för kraftöverföringen till hjulen. För större lok användes från början stormotorprincipen, där motorn drev blindaxeln med en vevstake. När det fanns starkare kuggdrev kunde vevstaken ersättas med kuggväxlar, vilket också medgav att motorvarvtalet inte behövde vara samma som hjulaxlarnas.
|
|
| SBB litt Be 4/6 från 1920 som museilok 2006 i Wallisellen. Schweiziskt boggilok med blindaxlar och koppelstänger, axelföljd (1'B)(B1'). Foto St.Hinni, Wikimedia Commons |
Från 1920-talet började koppelstångsdrift ersättas med andra system där man hade en motor per axel. Flera sådana lösningar har utvecklats över åren, dessa innebar också att det blev smidigare att bygga boggilok. Även lok med fast ramverk byggdes med direktdrift på varje axel, såsom SJ ellok litt F. På 1950-talet började boggilok dominera elloksutvecklingen, med två- eller treaxliga boggier. I Europa dominerade då nationella järnvägsbolag, så varje land hade egna lokkonstruktioner.
|
|
| DB litt E41 från 1956 som museilok 2010 i Koblenz-Lützel. Västtyskt standardellok ("einheitsbauart") för persontåg på linjen med svag banunderbyggnad. Axelföljd Bo’Bo’. Foto Urmelbeauftragter, Wikimedia Commons |
Ellok har därefter blivit starkare och snabbare, och motorstyrtekniken har utvecklats. Sedan 2000 har den internationella standardiseringen ökat, där numera ett fåtal europeiska tillverkare tillhandahåller standardellok som köpts av många tågoperatårer. Se t.ex. TRAXX eller Vectron. Dessa standardlok byggs ofta för att hantera flera olika ström- och signalsystem.
Motorlok
Flera typer av förbränningsmotorer uppfanns under de sista årtiondena av 1800-talet. Dieselmotorn blev med tiden mest framgångsrik i järnvägsdrift, men flera andra motortyper har också använts, särskilt för mindre lok. Motorlokens genombrott kom under första världskriget, där det byggdes stora system av 600 mm-banor för att försörja arméerna på västfronten. Till dessa banor byggdes både ånglok och lokomotorer med förbränningsmotorer. Efter första världskriget började motorloken säljas som industrilok, samtidigt som en marknad för smålok för industribruk och lättare växling etablerades.
De första motorloken hade mekanisk kraftöverföring till hjulen, men det räckte inte till när motoreffekterna ökade. De lösningar som kom att dominera blev istället dieselelektrisk och dieselhydraulisk kraftöverföring.
I USA utvecklades linjelok med dieselelektrisk drift under 1930-talet från flera tillverkare, främst General Motors. Vid 1930-talets slut fanns kataloglok att köpa för den som ville ersätta sina ånglok, med multippeldrift kunde även de största ångloken ersättas. Övergången fördröjdes av andra världskriget, men fr.o.m. 1940-talets slut började den amerikanska ångdriften ersättas i snabb takt. Amerikanska diesellok har därefter blivit större och framför allt starkare. Idag är den största tillverkaren General Electric.
|
|
| General Motors F7 från Santa Fe, i Springer, New Mexico 1967. Färgschemat är Santa Fes berömda Warbonnet-schema. Här är fem enheter multippelkopplade F7A+F7B+F7B+F7B+F7A. F7B saknade hytt. Axelföljd på varje enhet Bo’Bo’. Foto Roger Puta, Wikimedia Commons. |
I Tyskland kom istället dieselhydrauliska lok att dominera. Diesellok för linjetjänst började levereras i större skala på mitten av 1950-talet. Ett större antal lok behövdes, eftersom stora delar av det tyska linjenätet alltjämt var oelektrifierat.
|
|
| DB V 200 från 1956, avsett för snälltåg. Här som museilok i Fürth 2007. Axelföljd Bo’Bo’. Foto Sebastian Terfloth, Wikimedia Commons. |
I Europa säljs även dieselelektriska lok. Nohab hade licens på General Motors system från 1949 till 1970-talets slut, då Nohab upphörde med loktillverkning. Nohab diesellok typ AA16 såldes till flera järnvägsförvaltningar i Europa mellan 1954 och 1969, i vissa fall byggda på andrahandslicenser. Nohabs leveranser fortsatte på 1970-talet, och även efter att Nohab upphört med loktillverkning har lok baserade på General Motors teknik, t.ex. Class 66 och DSB diesellok litt ME, sålts i Europa.
Precis som för elloken finns det i Europa sedan ca. år 2000 ett fåtal tillverkare som tillverkar standardiserade motorlok som säljs till flera tågoperatörer. både dieselhydrauliska och dieselelektriska lok förekommer alltjämt.
Utvecklingen av lokmodeller
För mer detaljer om tekniska lösningar för MJ-lok, se dragfordon.
De första lokmodellerna var ofta urverksdrivna. På 1920-talet kom de första loken med elmotorer, inledningsvis med AC-systemet. Dessa modeller var i regel tillverkade i bleckplåt eller zinkgjutgods. Under 1930-talet uppstod en konkurrens mellan treräls, tvåräls och tredje räl utanför spåret, samt mellan likström och växelström. Tredje räl utanför spåret finns inte kvar på MJ-marknaden. Lokkorgar i plast utvecklades gradvis under 1950-talet, vilket medgav en ökad detaljering. Dessa är numera det vanligaste alternativet för storseriemodeller. Äldre lokmodeller har ibland underredet som ena polen i strömförsörjningen, vilket kan försvåra digitalisering.
Med tiden har detaljering och gångegenskaper förbättrats, och motortekniken utvecklats. Digitalisering har pågått sedan 1980-talet, och de flesta lok är numera förberedda för detta. Moderna lokmodeller har i regel någon form av likströmsmotor; eftersom lok för AC numera alltid levereras med lokdekoder behövs inte längre någon särskild motor för växelström.
Wiki-sidor om lok
Modelljärnvägsmotorer
Kvartning
Inkörning och smörjning
Svenska lok
Ritningar rullande material
Ritningar i järnvägar!
Trepunktslagring
Wiki-sidor om rullande materiel mm.
Dragfordon
Rälsbuss
Vagnar
Koppel
Tillbaka till nybörjarguiden
Webreferenser - förebild
Wikipedia: 4-4-0 (American-typen).
Wikipedia: Articulated locomotive (Ledade ånglok).
Wikipedia: Compound locomotive
Wikipedia: Electric locomotive
Wikipedia: GWR 3700 Class 3440 City of Truro
Wikipedia: Retirement of steam locomotives by country
Wikipedia: SBB-CFF-FFS Be 4/6 12303-12342
Wikipedia: Stephenson valve gear
Wikipedia: Union Pacific Big Boy
Wikipedia: Walschaerts valve gear
Webreferenser - modell
nmra.org: Beginners Guide Part 8: Motive Power & Rolling Stock (Med amerikanska förebilder).
Tryckta referenser - förebild
Nils Ahlberg: "Vackra lok och fula." i Teknik för alla nr 12/1951.
Nils Ahlberg: "Vackra lok och fula. II. Engelska lok från 1850 inpå 1880-talet." i Teknik för alla nr 12/1951.
Nils Ahlberg: "Vackra lok och fula. III. Amerikanska lok från 1830 itill 1905." i Teknik för alla nr 18/1951.
Nils Ahlberg: "Vackra lok och fula. IV. Europeiska lok från 1870 itill sekelskiftet." i Teknik för alla nr 22/1951.
Nils Ahlberg: "Vackra lok och fula. V. Ett svep runt Europa och Amerika från 1905 till världskrigets slut 1918." i Teknik för alla nr 2/1952.
Nils Ahlberg: "Vackra lok och fula. VII. Ännu ett varv runt jorden 1918 - 1928." i Teknik för alla nr 13/1952.
Nils Ahlberg: "Vackra lok och fula. IX. Strömlinjeformen." i Teknik för alla nr 24/1952.
Nils Ahlberg: "Vackra lok och fula. X. Utvecklingen i slutet av 1940-talet." i Teknik för alla nr 6/1953.
Nils Ahlberg: "Vackra lok och fula. XI. Elektriska lok och snabbtåg." i Teknik för alla nr 21/1953.
"Lokklassifikation." i Teknik för alla nr 22/1956, s. 22 (Olika sätt att ange littera och axelföljd)
Anders Linde: "Pacificloken - ånglokens höjdpunkt." i Modelljärnvägsmagasinet nr 22/2015.
Anders Linde: "Pacificloken i Europa. Del 2: Tyska enhetslok.." i Modelljärnvägsmagasinet nr 23/2015.
Anders Linde: "Pacificloken i Europa. Del 3: Pacificlok i Frankrike och England." i Modelljärnvägsmagasinet nr 24/2015.
Markus Öbrink: "M62 - odjuret från vidderna." i Modelljärnvägsmagasinet nr 23/2015 (Ryskbyggda diesellok).
Markus Öbrink: "Ludmilla - den bullrande jätten från Luhansk." i Modelljärnvägsmagasinet nr 25/2016 (Mer ryskbyggda diesellok).
Markus Öbrink: "Brejlovec - udda fågel på centraleuropeiska spår." i Modelljärnvägsmagasinet nr 41/2020 (Tjeckiskt diesellok).
Markus Öbrink: "Siemens Taurus - världens snabbaste lok." i Modelljärnvägsmagasinet nr 50/2022.
Per Nilsson: "Enkla respektive dubbla gejdrar." i Smalspårigt nr 164/2023 (Alternativa utformningar av ångloksgejdrar).
Markus Öbrink: "Gresley A4. Världens snabbaste ånglok." i Modelljärnvägsmagasinet nr 59/2024 (Strömlinjeformad axelföljd 2C1'-4).
Markus Öbrink: "Fula lok." i Modelljärnvägsmagasinet nr 64/2025 (FS ellok litt E.636, axelföljd Bo'Bo'Bo').
Tryckta referenser - allmänna principer för modellok
Lennart Elg: "Hur mycket orkar loket? Algebra för smalspårsbyggare." i Smalspårigt nr 23/1984 (Dragkraftsberäkningar för modellok).
Christer Engström: "Tung gång - med svänghjul." i Krister Brandt (red.): Modelltåg -92. Byggtipsblandning. Stockholm: Allt om Hobby 1991 (Lokunderreden med svänghjul).
Bengt Nylén: "Dragkraft på modellok." i Smalspårigt nr 139/2017.
Tryckta referenser - lokbygge, allmänt
Svante Runberger: "Lokbygge." i Skarvjärnet nr 1/1966.
Svante Runberger: "Lokbygge." i Skarvjärnet nr 2/1966 (Koppelstänger och slidstyrning).
Svante Runberger: "Lokbygge. Tillverkning av vevaxel." i Skarvjärnet nr 4/1966/67.
Svante Runberger: "Lokbygge - kvartning av drivhjul." i Skarvjärnet nr 3/1967 (Kvartning med egentillverkad jigg).
Svante Runberger: "Lokbygge - drivhjul." i Skarvjärnet nr 1/1968 (Scratchbygge av hjul).
Svante Runberger: "Lokbygge - utväxlingar." i Skarvjärnet nr 1/1971 (Beräkning av lämplig utväxling med nomogram).
Leif Dahl: "Skalamodellbygge av lok - några personliga reflektioner." i Jan Jangö & Bo Holmgren: Järnvägshobby 1. Stockholm: Jan Jangö AB 1976.
Björn Dahlström: "Böcker om lokbygge." i Smalspårigt nr 37/1988 (Genomgång av dittills publicerade böcker om lokbygge).
Björn Dahlström: "Recension. The 4mm engine." i Smalspårigt nr 40/1989 (Recension av Guy Williams bok om lokbygge, "The 4mm Engine").
Leif Dahl: "Varför J 1337?" i Krister Brandt (red.): Modelltåg -90. Idébok för miniatyrrallare. Stockholm: Allt om Hobby 1989 (Om scratchbyggandets vedermödor).
Björn Dahlström: "Läsgodsexpedition. Whitemetal Locos. A Kitbuilders's Guide." i Smalspårigt nr 44/1990 (Recension av Iain Rice's bok om bygge av vitmetallok).
Björn Dahlström: "Läsgodsexpedition. Etched Loco construction." i Smalspårigt nr 49/1991 (Recension av Iain Rice's bok om bygge av etsade lokmodeller).
Hans Svensson: "Gör egna ritningar i datorn." i Allt om Hobby nr 7/2009.
Hans Svensson: "Gör egna ritningar i datorn." i Allt om Hobby nr 8/2009.
Hans Svensson: "Gör egna ritningar i datorn." i Allt om Hobby nr 1/2010.
"Lokförare till H0-lok." i Allt om Hobby nr 1/2010, s. 14 (Från Noch, katalognummer 1583).
Hans Larsson: "Skalenliga belysningar för lokmodeller." i Smalspårigt nr 140/2017 (AGA gaslyktor i H0).
Bengt Nylén: "Ledstänger - och hållare till dessa på ånglok." i Smalspårigt nr 162/2023 (Handräckshållare från Weinert).
Böcker om lokbygge
Samtliga dessa böcker är brittiska och helt fokuserade på bygge av ånglok. Mycket av lösningarna är dock relevanta för alla typer av koppelstångslok.
John H. Ahern: Miniature Locomotive Construction. London: Percival Marshal 1948 (Klassisk titel, nu något föråldrad).
Mike Sharman: Flexichas. A Way to Build Fully Compensated Locomotive Chassis. Oxford: The Oakwood Press 1982 (Sharmans pamflett om Flexichas-systemet för balanserade chassin).
Mike Sharman: A Guide to Locomotive Building. From Prototype to Small Scale Models. Cricklade: Författaren 1986 (Bok om lokbygge av upphovsmannen till flexichas-systemet för balanserade chassin).
R. Guy Williams: The 4mm Engine. A Scratchbuilders Guide. Didcot: Wild Swan Publications 1988 (Scratchbygge av ånglok i mässing i 4 mm skala).
Iain Rice: Whitemetal Locos. A Kitbuilders Guide. Didcot: Wild Swan Publications 1989 (Sannolikt enda boken att bygga lokbyggsatser i vitmetall, högst relevant för alla som ska bygga i vitmetall, inte bara lokbyggare).
Iain Rice: Etched Loco Construction. Didcot: Wild Swan Publications 1990 (Om att bygga etsade lokkorgar)..
Iain Rice: Locomotive Kit Chassis Construction. Didcot: Wild Swan Publications 1993 (Om chassibygge, framför allt för etsade lok).
Geoff Holt: Locomotive Modelling from Scratch and Etched Kits (Pt 1&2). Didcot: Wild Swan Publications 2012-13 (Lokbygge i 4 mm och 7 mm skala).
Simon Bolton: Scratch-building Model Railway Locomotives. Marlborough: The Crowood Press 2014 (Bygge i 00, med stelt chassi samt en variation I EM med fjädring)