Samtrafikavtalet

Utbyte av godsvagnar mellan olika svenska järnvägar reglerades i det s.k. samtrafikavtalet från 1924, som upprättats mellan Svenska Järnvägsföreningen och SJ.

När en godsvagn ska skickas mellan olika järnvägsförvaltningar, kan sändande järnväg antingen skicka en egen vagn, eller beställa en vagn från den järnväg som destinationen tillhör. Eventuella mellanliggande järnvägsförvaltningar hade då skyldighet att dra vagnen mellan anslutningsstationerna.

När man lossat en vagn, som tillhör en främmande järnväg, så ska den snarast möjligt återsändas till ägande järnväg. Finns det last till vagnen får vagnen lastas om destinationen ligger närmare den ägande järnvägen. I första hand väljs laster med destination på den ägande järnvägen. Vagn från främmande järnväg får vidare avledas, d.v.s. skickas till annan station för lastning, så länge som destinationen för lasten ligger närmare den ägande järnvägen. (I själva verket skulle främmande järnvägs vagn skickas tillbaka via den station den lämnat den ägande järnvägen på.)

För utrikes trafik skulle i första hand utländska vagnar användas, i andra hand SJ's. EJ fick bestämma att deras vagnar inte fick användas i utrikes trafik. EJ-vagnar godkända för utrikes trafik skulle vara märkta med "SVERIGE", samt "T" om de klarade internationell lastprofil.

Observera att privatvagnar inte omfattades av samtrafikavtalet. Rutinerna för privata vagnar framgår här.

Referenser

"1924 års vagnavtal." i Svenska Järnvägsföreningen 1876-1926. Minnesskrift (Första delen). Stockholm: Svenska järnvägsföreningen 1926, s. 179-181.

Godstjänsten. Sammanfattning av föreskrifterna om behandling av gods (SJ 46755). Stockholm: Kungl Järnvägstyrelesen & Svenska Järnvägsföreningen 1946.