Skala H0
Skalan är 1/87, normalspårvidden är 16,5mm (1435mm / 87). Namnet H0 kommer av "halva nollan", dvs allt är (ungefär) hälften så stort som i skala 0. H0 är den vanligaste skalan i Sverige.
H0 delas in i tvåräls och treräls, som inte är kompatibla med varandra. Tidigare var det vanligt att tala om likström eller växelström, men i dag är de flesta modellhärnvägar digitala, så dessa beteckningar är numera mindre relevanta.
Det finns även smalspårsvarianter av H0, till exempel H0m, H0n3, H0e, H0n2 och H0i. Dessa använder enbart tvårälssystemet.
Innehåll
Utbud
H0 har det största utbudet på marknaden idag, med alltifrån småserietillverkare till de största aktörerna på MJ-marknaden.
För den som vill köra svenskt finns det överlägset största utbudet i denna skala, där både inhemska småserietillverkare och de stora kontinentala tillverkarna gör modeller. Genom Märklins starka ställning i Sverige finns många färdigmodeller tillgängliga för treräls, medan nästan alla modeller finns för tvåräls. De flesta småserietillverkarna koncentrerar sig på 2R och levererar byggsatser.
På den tyska, österrikiska och schweiziska marknaden är också H0-utbudet relativt stort, störst i Tyskland och sannolikt minst i Schweiz. På alla dessa marknader finns både stor- och småserietillverkare aktiva, däremot är inslaget av byggsatser proportionellt mindre än i Sverige. Fördelningen mellan tvåräls och treräls är ganska jämn.
I USA dominerar tvåräls helt skala H0, även om Märklin fortfarande har importörer i landet. Utbudet är mycket stort, och omfattar hela skalan av tillverkare. Det finns lok- och vagnsbyggsatser, men många amerikaner förväntar sig högkvalitativa färdigmodeller.
|
|
| Taylor Lake på Gorre & Daphetid, John Allens berömda anläggning, 1958. Copyright Keith Beard. |
I Storbritannien används normalt 00 i stället för H0, även om det finns en förening för brittiskt H0-bygge.
Det finns ett rätt omfattande utbud av vägfordon i skala H0, de flesta tillverkade för MJ-marknaden. Det finns också relativt gott om figurer, tyska Preiser dominerar marknaden.
Tillverkare i H0
Spårstandarder i H0
Det finns en uppsjö av spårstandarder för H0, vilket kanske kan sägas ge kunden en omfattande valfrihet, men också skapar en hel del "kompatibilitetsproblem" för MJ-utövaren.
I Europa dominerar NEM , vilket också är den minst skalenliga av de vanligt förekommande standarderna (Märklin har dock en egen standard). P.g.a. detta har det funnits en viss trend under rätt många år att söka sig mot finare standarder, men någon enhetlig ny sådan standard för europamarknaden har inte etablerats.
I USA gäller istället NMRA S-1.2, som är något mer skalenlig än NEM, och framför allt har lägre flänsar. Denna används också av många i Europa som vill ha lite skalenligare fordon, och kallas ofta något oegentligt för RP-25.
NMRA-fordon kan oftast ta sig fram på NEM-räls, men p.g.a. de höga flänsarna är det inte säkert att NEM-fordon kan utnyttja NMRA-räls.
I FREMO finns en finskala-standard som utgör ett mellanläge mellan NMRA S-1.2 och Proto:87, som kallas H0-fine. Den bygger också på RP25-hjul, men den smalare variant (code 88) som annars används för H0n3.
Slutligen finns det också två så kallade proto-standarer för H0, Proto 87 som är normerad av NMRA, och H0pur, som har sin bakgrund i Tyskland. Det finns vissa skillnader mellan dessa standarder, men de är i praktiken kompatibla.
Koppel
Det finns en stor mängd koppeltyper som har lanserats för H0. Några har dock blivit dominerande inom vissa segment.
- Märklin-kopplet har en stark ställning inom europeisk H0-skala. Det har dock nackdelen att fordonen kommer långt ifrån varandra.
- Kortkoppel används främst i H0 för europeiska fordon med buffertar, för att de ska komma närmare varandra. Det finns inget standardiserat kortkoppel, men det finns standarder för koppelfästen och koppelkulisser.
- På den amerikanska marknaden dominerar Kadee-kopplet.
Äldre Fleischmann-fordon har ofta Fleischmanns koppel. På svenska klubbanor förekommer också TB-kopplet.
Moduler
MMM har modulstandarder både för både 2R och 3R.
FREMO har flera modulstandarder i H0 (samtliga 2R), dels för europeiska förebilder med olika spårstandarer, dels för amerikanska förebilder. USMS standard är baserad på FREMO.
Historik
H0 uppfanns i Storbritannien, eller närmare bestämt av några medlemmar i Wimbledons modelljärnvägsklubb, mellan 1923-1925 (H0 är alltså exakt hälften av brittisk skala 0, 1/43,5.). I Storbritannien kom H0 att konkurreras ut av skala 00, för att det uppfattades att dåtidens spårstandarder inte riktigt medgav att brittiska lok byggdes skalenliga med skalenlig spårvidd.
Under tiden hade däremot en del amerikanska och tyska byggare tagit till sig H0-skalan där den kom att få bättre fäste. Möjligen kan detta bero på skillnaderna i lastprofil mellan länderna. Märklin började tillverka H0-modeller 1935. Under andra världskriget, medan mycken hobbyverksamhet låg i träda, kom skala H0 att steg för steg bli den största skalan i USA (tidigare var det skala 0) och så även i Sverige. 1944 dominerar H0-utbudet helt MJ-sidorna i Wentzel-katalogen. 1950 anger Sven Lingö att H0 är den dominerande skalan i Sverige.
Inledningsvis användes inte 2R, utan de vanliga alternativen var 3R eller en tredje strömskena utanför spåret (ungefär som på de flesta tunnelbanor). "Leksaksbranschen" använde mittledare, medan självbyggare använde sidoledare. På 1940-talet började dock MJ-pressen och handböckerna propagera för 2R-systemet, vilket ju också kom att användas av de flesta storserietillverkare förutom Märklin. Mot femtiotalets mitt hade sidoledaren försvunnit från de flesta MJ-sammanhang.
Sedan 1940-talet har H0 varit den dominerande modelljärnvägskalan, både i Sverige och i resten av världen förutom Storbritannien. Utvecklingen i Sverige har följt den kontinentaleuropeiska, med en rätt jämn fördelning av marknaden mellan Märklins 3-rälssystem och 2-rälssystemet.
På fyrtiotalet bestod marknaden i Sverige av diverse byggsatser i trä, papp och zinkgjutgods från flera inhemska tillverkare. Exporten från Tyskland kom igång först i början på femtiotalet. På femtiotalet kom först tyska modeller från de olika tillverkarna på kontinenten, som 1956 följdes av några svenska modeller från storserietillverkarna: Littera Da från Märklin, litt. F från Liliput och en Da från Fleischmann. 1958 kom litt. Sb från Tenshodo.
|
|
| En vy från Uno Miltons anläggning på Tekniska Muséet, byggd 1947 - 1955. Allt på anläggningen är i princip scratchbyggt. Foto Jonas Berggren |
Sedan dess har de stora tillverkarna då och då kommit med modeller av svenska förebilder, samtidigt som Sverige sedan slutet av 1960-talet har fått en livaktig småindustri av inhemska småserietillverkare som kunnat försörja den som varit intresserad av att bygga byggsatser själv. På senare år har dessutom en del "mellanserietillverkare" släppt svenska färdigmodeller i lite större serier (Jeco, Heljan, Hobbytrade, NMJ och På Sporet).
Wiki-sidor om skalor mm.
Skalor för normalspår
Tvåräls
Treräls
Tillbaka till nybörjarguiden
Tryckta referenser - allmänt
Wentzels: Jubileumskatalog 10. 1934 - 1944. Stockholm: Sven Wentzel 1944.
C-E Nordstrand: Modelljärnvägen (TfA Handböcker 12-13). Stockholm: Teknik för alla 1948.
Sven Lingö: Vi bygger en modelljärnväg (2a upplagan). Stockholm: Lindqvist 1950.
Lennart Sundström & Robert Kutschbach: Min modelljärnväg. Stockholm: Wennerberg 1958.
Hjulo: "Så bygger man en modelljärnväg." i Allt om Hobby nr 1/1973 (Projektjärnväg i H0 med mindre station).
Hjulo: "Så bygger man en modelljärnväg. Del 2." i Allt om Hobby nr 2/1973 (Grovlandskap).
Hjulo: "Så bygger man en modelljärnväg. Del 3." i Allt om Hobby nr 3/1973 (Stadsbebyggelse, el).
Kjell Palén: "Svensk modelljärnvägshobby - en resa i tiden." i Folke Westling (red.): Ekensholmsbanan. Bergslagen på spåren. Stockholm: Stockholms Modelljärnvägsklubb 2000.
Redaktionen: "Vi bygger en lokstation." i Smalspårigt nr 122/2013 (Lokstationsdiorama).
Redaktionen: "Vi bygger en lokstation. Del 2." i Smalspårigt nr 123/2013.
Jocke Sannagård: "Det började med D." i Allt om Hobby nr 7/2014 (Reportage om Tumba lokstation).
Günther Kraml: "Skala H0 - bakgrund och historia." i Modelljärnvägsmagasinet nr 16/2014.
Steinar Jeppestøl: "Godståg Sjuskogen - Nes. Del 1." i Modelljärnvägsmagasinet nr 44/2021 (Trafik på en norsk H0-bana).
Tryckta referenser - anläggningsreportage
Sixten Stregfeldt: "Järnvägskung ... i smått." i Teknik för alla nr 11/1960 (Reportage från stor H0-bana).
Gert Ekström: "Lästips: 'Världens finaste modelljärnväg'." i Allt om Hobby nr 7/1982 (Recension av "Model Railroading with John Allen", se bild högre upp på sidan).
Lars-Olof Karlsson: "LOK om USA-järnvägar. Yosemite Valley Railroad i H0." i Allt om Hobby nr 6/1987 (Jack Burgess modelljärnväg med verklig förebild).
Göran Tholin: "Bygget av Vestra Wetterns järnväg." i Allt om Hobby nr 3/1998 (Byggreportage).
Ulf Beskow: "Månadens modelljärnväg: Hemma hos Per-Inge Jansson." i Allt om Hobby nr 1/2000 (Stor Märklinbana med förebild från Bayern 1963).
Ulf Beskow: "Månadens Modelljärnväg. Hästveda Karpalunds Modelljärnväg." i Allt om Hobby nr 7/2000 (ÖSJ:s klubbana i Kristianstad).
Ulf Beskow: "Månadens modelljärnväg. Erie Lackawanna." i Allt om Hobby nr 6/2002.
Janne Claesson: "Edge City - ett hörn av världen." i Smalspårigt nr 89/2004 (Amerikansk spårvägsanläggning i stadsmiljö).
Steinar Jeppestøl: "Sjuskogen-Styggbergetbanen, SjB." i Smalspårigt nr 100/2007 (Hembana med norsk förebild).
Rickard Derving: "Mälarviken-Mollsjö Järnvägar. Genvägarnas järnväg." i Smalspårigt nr 124/2013 (Reportage).
Jocke Sannagård: "Ljusnäs - en station på femte våningen." i Allt om Hobby nr 2/2014 (Anläggningsreportage).
Jocke Sannagård: "En hel kommun i modell - Hässleholm i skala 1:87." i Allt om Hobby nr 5/2014.
Håkan Nilsson: "California Railway & Navigation Company." i Smalspårigt nr 128/2014 (Amerikanskt 1800-tal).
Jocke Sannagård: "En kolgruva i Appalacherna." i Allt om Hobby nr 2/2015 (Stor bana i Stuttgart med amerikansk förebild).
Bengt Nyhlén: "Anläggningbesök - hos Thomas Rasmusson." i Smalspårigt nr 136/2016 (Bildreportage från anläggning med förebild i skånsk landsbygd).
Joakim Sannagård: "Moduler med fokus på industri." i Allt om Hobby nr 3/2018 (Reportage från större bana byggd på sektioner i treräls).
Thomas Nordanberg: "En tidsresa till Inland Empire." i Allt om Hobby nr 6/2018 (Bana med förebild amerikanskt 1970-tal).
Lars Olov Karlsson: "Vykort från Yosemite Valley." i Allt om Hobby nr 3/2019.
Joakim Sannagård: "Kejsarens nya skepp." i Allt om Hobby nr 6/2020 (Stor hamnanläggning med riktigt vatten och radiostyrda fartyg).
Redaktionen: "Alla behöver en hobby - Så även sir Rod Stewart!" i Modelljärnvägsmagasinet nr 40/2020 (Bildreportage från Rod Stewarts stora H0-bana med amerikansk förebild).
Göran Tholin: "Miniature Kingdom - alltid värt en resa." i Modelljärnvägsmagasinet nr 44/2021 (Reportage från Miniature Kingdom i Kungsör).
Anders Linde: "Jefferson City - Martindale Branch. 1950-talsnostalgi vid en bibana i USA." i Modelljärnvägsmagasinet nr 44/2021.
Tryckta referenser - rullande materiel
Jan-Erik Heikefelt: Svenska modelltåg skala 1:87. 1941-2001. Huddinge: H-felt förlag 2001.
Ulf Carlén: "Ånglok litt L i H0." i Allt om Hobby nr 7/1974 (Konvertering av Rivarossi-lok till frilansad svensk mogul).
Göran Eriksson: "Helsvensk i halvnoll." i Allt om Hobby nr 1/1978 (Genomgång av dittills utgivet rullande material med svensk förebild).
Tommy Bergquist: "Byggtips: Litt Qbd." i Allt om Hobby nr 5/1980 (Konvertering av Kleinbahnvagnar till svensk grusvagn).
Tommy Bergquist: "Byggtips: SJ:s spårrensare litt Qce." i Allt om Hobby nr 4/1984 (Scratchbygge).
Jörgen Bergfors: "Stort test av likströmslok i H0." i järnvägar! nr 4/1987 (Test av flera då aktuella lok).
Krister Brandt: "Tåganmälan." i Allt om Hobby nr 6/1988, s. 26 (Notis om Bachmanns 44-tonnare i H0).
Erik Forss: "NBJ-dieslar i H0." i Allt om Hobby nr 1/1990 (Konvertering av Fleischmann V100 till NBJ 25 & 26).
Mats Björkelund: "Min modell." i Smalspårigt nr 54/1993 (Scratchbygge av SJ ångkran litt Q2).
Rutger Friberg: "Bygg själv: Svensk grusvagn i skala H0." i Allt om Hobby nr 5/1997 (Konvertering av Fleischmannvagn till litt Qbd).
Claes Mattisson: "En amerikan i Tiveden." i Allt om Hobby nr 1/2005 (Försvenskning av Bachmanns tenwheeler).
Claes Mattisson: "En andra amerikanare i Tiveden." i Allt om Hobby nr 6/2009 (En ersättare till WNJ:s första, också byggd på Bachmanns tenwheeler men med etsdelar till en Ystad-Eslöv-amerikanare från Dekaler & Etsat).
Leif Dahl: "Littera L33 - loket som ingen ville ha." i Allt om Hobby nr 1/2014 (Scratchbygge av lok som aldrig funnits).
Jocke Sannagård: "Class 66 i modell." i Allt om Hobby nr 7/2014 (Genomgång av utbudet i N och H0).
"Polarexpressen från Roco." i Allt om Hobby nr 8/2014, s. 9 (Notis).
Leif Dahl: "Ångloksminnen från Dalarna förevigade i skala H0." i Allt om Hobby nr 8/2014.
Jörgen Wetterskog: "'Die Krauss' eller m.a.o. 'Fleischmanns lilla gröna'." i Smalspårigt nr 128/2014 (Försvenskning av Fleischmanns lilla tvåaxliga tanklok).
Jocke Sannagård: "Modern svensk diesel." i Allt om Hobby nr 1/2015 (Recension av HCTOR litt 941 från B-models).
Lars Olov Karlsson: "Modelltåg jag vill se." i Allt om Hobby nr 3/2015 (Aktuella önskningar).
Redaktionen: "Lok och vagnar i verklighet och modell på YEJ/YJ." i Smalspårigt nr 130/2015.
Redaktionen: "Vagnar i verklighet och modell på YEJ/YJ." i Smalspårigt nr 131/2015.
Håkan Nilsson: "California Railway & Navigation Company del 3. Vagnar." i Smalspårigt nr 130/2015.
Lars Olov Karlsson: "Tjänstevagnar i modell." i Allt om Hobby nr 3/2016.
Lars Sjölund: "Bygge av SJ litt Pa." i Smalspårigt nr 137/2016 (Korg från Modellproduktion och scratchbyggt underrede).
Leif Dahl: "En fyrling i H0." i Allt om Hobby nr 6/2017 (Scratchbyggd SJ ånglok litt B4).
Joakim Sannagård: "Svensk T66 från ESU." i Allt om Hobby nr 2/2018 (Recension av Rush Rail litt T66).
Tryckta referenser - spår
Jan Jangö: "Svensk metod för naturtrogen rälsläggning." i Allt om Hobby nr 1/1978 (Presentation av rälsläggningssystem från Jomo Jiggs).
Lars-Olof Karlsson: "Allt om hobby synar: Växlar i H0. Del 1." i Allt om Hobby nr 1/1979 (Genomgång av förebilden och vid tillfället aktuellt utbud).
Lars-Olof Karlsson: "Allt om hobby synar: Växlar i H0. Del 2." i Allt om Hobby nr 2/1979.
Lars-Olof Karlsson: "Allt om hobby synar: Växlar i H0. Del 3." i Allt om Hobby nr 4/1979.
Lars-Olof Karlsson: "Allt om hobby synar: Spår från USA." i Allt om Hobby nr 4/1980 (Recension av räler, slipers och flexräls från RailCraft, numera Micro Engineering).
Jan Jangö: "Punktkontakter." i Allt om Hobby nr 5/1980 (Test av lösa punktkontkater från Herei för att bygga om tvårälsspår till treräls).
Krister Brandt: "Allt om hobby synar: Spännande spårnyheter." i Allt om Hobby nr 1/1989 (Om Peco code 75 och Shinohara code 83 för H0).
Rutger Friberg: "Apropå Märklins nya C-skena. En helt nytt rälssystem!" i Allt om Hobby nr 1/1997 (Recension).
Rutger Friberg: "C-skenan öppnar nya möjligheter!" i Allt om Hobby nr 2/1997.
Kasper Dudzik: "Pilz - Ett intressant rälsalternativ." i Allt om Hobby nr 5/1999.
Rutger Friberg: "Tysta spår och smygande tåg!" i Allt om Hobby nr 5/2007 (Test av ett system för tysta spår från tyska Minitec).
"Svenska stoppbockar i H0." i Allt om Hobby nr 4/2013, s. 8 (Notis om stoppbockar från Jeco).
Redaktionen: "Piko A-gleis med banvall." i Modelljärnvägsmagasinet nr 39/2019 (Recension).
Redaktionen: "Fem tvårälssorter med banvall i H0." i Modelljärnvägsmagasinet nr 43/2020 (Jämförelse mellan Fleischmann Profi, Piko A-gleis, Roco Geoline och Rocoline, Trix C-räls).
"Lång korsningsväxel från Weinert." i Modelljärnvägsmagasinet nr 44/2021, s. 7 (Notis).
Webreferenser
Old Model Kits: The HO Scale Model Railroading Revolution of the 1940s (Om utvecklingen av skala H0 på den amerikanska marknaden).
Stephen Siddle: A History of 00 Gauge (Behandlar även framväxten av H0 och konkurrensen mellan H0 och 00).
Yosemite Valley Railroad (Jack Burgess modelljärnväg med förebild från Kalifornien).
